Partiernas Stockholmssyndrom

Publicerad i Skånska Dagbladet den 6 maj 2012

Ursrpunget spelar mera roll än man kan förledas tro. De politiska partierna säger gärna att de agerar för allas bästa. Men Allianspartierna agerar i huvudsak för Stockholms bästa. Oppositionen inger visst hopp om framtiden.

Alla som under en längre period befinner sig på en plats tenderar att integreras. Det torde gälla även politiker från olika delar av landet som ger sig in i rikspolitiken och sålunda tillbringar mycket tid i Stockholm. Där finns de för att försvara sina väljares och valkretsars intressen men blir alltsomoftast fångar i ett system där riktlinjer och förslag skrivs av personer som redan är hemmastadda i Stockholm, t ex personalen på riksdagskanslierna och tjänstemännen i regeringskansliet.

Av allt att döma faller provinspolitikerna offer för en allvarlig form av Stockholmssyndromet, som i Wikipedia definieras så här:

“— ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer eller personer hållna mot sin vilja … utvecklar en relation till kidnapparen … och tar parti för förövaren — Detta kan vara ett uttryck för identifikation med förövaren. Denna solidaritet kan ibland bli en riktig delaktighet, med fångar som hjälper kidnapparna att uppnå sina mål — baserar sig på rädsla för att råka ännu värre ut och en vädjan till den inre godheten hos den som tagit gisslan. Ju mer energi man investerar i denna typ av förhållande, desto svårare får man att bryta sig loss.”

En diagnos som stämmer in på Skånes situation, där dess representanter i Sveriges riksdag gång på gång agerar som marionetter till det förhärskande Stockholmsperspektivet. Låt mig t ex påminna om att Stockholm under de närmsta tio åren har blivit lovat enorma infrastrukturinvesteringar medan Skånes stora behov ignoreras. Två andra exempel – men där Alliansen fick stryk av en samlad opposition:

– Alliansen ville chockhöja avgifterna för passagerartåg på Öresundsbron.
– Alliansen gick emot socialdemokraten Leif Jakobssons förslag om att se över Skatteavtalet med Danmark.

I samtliga fall agerade Allianspartierna alltså emot Skånes intressen. Det Stockholmsbaserade statsmaskineriet, har andra prioriteringar.

Socialdemokraterna leds nu av en norrlänning – Stefan Löfven – Vänsterpartiet av en göteborgare med Europa-perspektiv – Jonas Sjöstedt – och Miljöpartiet av bl a en skåning – Gustav Fridolin. Förmodligen ger denna uppsättning bättre möjligheter för Skåne-vänlig politik än vad stockholmaren Reinfeldts dominans i Alliansen gör.

Till detta kommer Sverigedemokraterna – paradoxernas parti – som i teorin är ett centralistiskt, nationalistiskt och antiskånskt parti men som i bro- och skattefrågorna röstat till Skånes favör. Med sin skånska tyngdpunkt är SD kanske det bästa exemplet på hur liten roll ideologin spelar när det kommer till sakfrågor. I stället är det de ledande politikernas ursprung och hemvist som avgör, speciellt när de som i SD:s fall inte hunnit bli en del av Stockholmsetablissemanget.

Anders L. Hansson

Posted in Europe of Regions - A World of Regions | Leave a comment

Minst fem onödiga departement

Publicerad i Skånska Dagbladet den 22 april 2012

I mars rapporterades, ännu en gång, hur Sveriges regeringskansli sväller över alla breddar. Nu handlade det om externa konsulter och annars har det handlat om egna anställningar. Skåne kunde gott klara sig utan alla dessa tjänstemän i Stockholm.

Regeringskansliet har 4-5000 egna anställda och en budget på närmare sju miljarder kronor. Med 24 ministrar och 349 riksdagsledamöter har Sverige även i övrigt en statsapparat, vars storlek starkt kan ifrågasättas. Nu senast rapporterades att hundratals miljoner läggs på externa konsulter.

I en tid när makt dels flyttas till EU-nivån, dels tas över av den regionala nivån och enskilda medborgare, så undrar man vad centralmakten i Stockholm egentligen menar. Finns det en filosofi, en strategi? Eller är det bara slentrian och tanklöshet?

Sverige är en centralistisk stat, där Stockholm av många anses vara ett naturligt centrum. Detta är väsensskilt från t ex Tyskland, som förvisso har Berlin som huvudstad, men där Hamburg och München är minst lika viktiga centra. Sverige skulle kunna ha fått en mera federal utveckling, likt den i Tyskland, men landskapslagarna avskaffades på 1350-talet. I Skåne gällde den Skånske Lov fram till 1683, då svensk lag infördes även här. Vid samma tidpunkt fick också Danmark en centralstyrd lagstiftning.

I och med det regionala självstyret finns det starka skäl att åter diskutera behovet av landskapslagar i Skåne, d v s lagstiftande makt åt regionfullmäktige. Som grund för detta skulle finnas en regional författning, precis som i Tysklands “Länder”. Men överföring av makt till regionerna kan ske också på andra sätt.

En lämplig åtgärd vore att lägga ner ett antal departement och låta regionerna ta över:

Arbetsmarknadsdepartementet
Kulturdepartementet
Landsbygdsdepartementet
Näringsdepartementet
Utbildningsdepartementet

Arbetsmarknaden följer en regional logik, liksom näringslivet och jordbruket. För att möta arbetskraftens och näringslivets behov måste utbildningssystemet anpassas, och är det ena regionalt så bör rimligen det andra också vara så. Dessutom är skolor och gymnasieskolor redan på lokal nivå, så varför då inte föra över resten av utbildningssystemet? Kulturen, slutligen, är den nationalistiska kärnan i den centralistiska staten. Ett behov som aldrig funnits fick till slut ett eget departement och en egen minister för att bygga och stödja en påhittad “allsvensk” kultur. Nu har vi tack och lov delvis fått en regional kulturpolitik i stället men att helt montera ner den nationalistiska kulturpolitiken återstår. I detta ingår också mediepolitiken.

De som skulle kunna driva på i dessa frågor är regionerna men t ex Region Skåne är bakbundet eftersom man inte vågar attackera sina partifränder i regeringen. Eventuella regionalister och decentralister inom Alliansregeringen verkar inte heller agera. Dels är de för få, dels har de det rätt så bra där de nu sitter och jäser på taburetterna.

Anders L. Hansson

Posted in Europe of Regions - A World of Regions | Leave a comment

Öresundsregionens andra död

Publicerad i Skånska Dagbladet den 7 april 2012

Geografiskt sett har Skåne kanske det mest fördelaktiga läget i norra Europa. Sveriges erövring innebar fritt fall för den skånska ekonomin. Öresund innebär hopp om framtiden – men nationalstaterna sätter käppar i hjulen.

Med Hansans handel och ovanpå det sillafisket, fick Skånes ekonomi under 1100- t o m 1400-talet en rejäl skjuts. Skåne var en tungviktare i Skandinavien – och en central del av Danmark. I och med Sveriges krig mot Danmark från 1500-talet och ända in på 1700-talet, så raserades den skånska ekonomin. Efter att Sverige år 1658 erövrat Skåne, så försvann efterhand såväl regional lagstiftning som annan regional särprägel. Krigens följder i kombination med en svensk handelspolitik som skar av Skånes handel med Själland och Tyskland, innebar ekonomisk stagnation under hela 1700-talet.

I början av 1800-talet reformerades det skånska jordbruket i och med enskiftet. Effektiviseringen lade grunden för ett växande välstånd och med industrialisering och järnvägsbyggen förändrades Skåne i grunden. Det industriella Skåne stod starkt ända in på 1970-talet, då efterfrågan på det fabrikerna producerade avtog. Till råga på allt var skåningarna dåligt förberedda på omdaningarna – utbildningsssystemet och politiken kunde inte leverera vad som behövdes, vilket förde Malmö, Landskrona och andra, rakt ner i avgrunden.

För att klara en skarpare global konkurrens, skapades EU:s inre marknad. I och med Sveriges medlemskap i EU försvann i teorin också den konstlade gränsen mellan Skåne och Själland/Bornholm. Öresundsbron har gjort sitt till, och det finns nu en större dynamik mellan Skåne och Själland. Men förmår – och tillåts – politiker, näringsliv och vanligt folk tillvarata de nya möjligheterna?

De nyaste SCB-siffrorna avseende bruttoregionalprodukten gäller år 2009, och blir definitiva först i april 2012. Preliminärt blev 2009 ett riktigt dåligt år för Skåne med en BRP-siffra om -4,4 procent. Det kan jämföras med Stockholms +2,1 och rikets -3,4 procent. BRP-genomsnittet per invånare i riket blev 333 000 kronor. Stockholm låg som vanligt högst med 480 000 kronor per invånare. Skåne kommer först på 12:e plats med 287 000 kronor. Saken görs inte bättre av en jämförelse med Köpenhamnsområdet, den ekonomiska nivån där är ungefär samma som i Stockholm, och skåningarna är bara snäppet rikare än de fattiga bornholmarna.

Med Stockholms framgångar som ekonomisk huvudstad i Norden är det stor risk att Skåne aldrig kommer i kapp. Sannolikheten är större att Köpenhamn steg för steg kasar ner mot Skånes nivå. För som Anders Olshov skrev i Öresundsinstituttets tidskrift Job & Magt (oktober 2011), så har Öresundssamarbetet stannat av:

“De nationale regeringer i Danmark og Sverige viser forsvindende lille interesse for regionen. Efter kraftsamlingen før og i forbindelse med indvielsen af Øresundsbron, er der i dag næsten tale om en ”kontrarevolution”, hvor de nationale kræfter vrider strukturerne tilbage mod det nationale. Danmark er Danmark og Sverige er Sverige. I øvrigt henvises til EU. — Der er ikke noget mere farligt for København og Malmö end hvis de gamle tider vender tilbage og regionen deles. Historien viser, at de hver for sig ikke var tilstrækkelige, at isolering ikke var vejen frem.”

Ja, det gällde på 1700-talet. Och det gäller på 2000-talet.

Anders L. Hansson

Posted in Europe of Regions - A World of Regions | Leave a comment

Bastardregionen Skåneberg

Publicerad i Skånska Dagbladet lördag 6 augusti

ÄN SLANT HON DIT… I såväl den skånska som svenska debatten har tillväxt och sjukvård varit centrala begrepp i regionaliseringsdebatten. Men debatten har varit skakig och osäker. Orsaken är att många politiker inte inser värdet av legitimitet.

Som konsult har jag länge följt frågan om Skånes regionala självstyre, liksom regionaliseringsdebatten på riksnivå. I juni 2006 publicerade Sydsvenskan en debattartikel under rubriken ”Låt Skåne bli Scania”. Undertecknare var fyra personer från Allians för Skåne – däribland Pia Kinhult – och jag själv i rollen som konsult. I artikeln står att läsa:

”Vi, undertecknarna av denna artikel, kräver istället långtgående regionalisering – åtminstone för Skånes del. Vi menar även att politiker och andra opinionsbildare måste börja föra samtal i frågan med väljarna i den egna regionen. — Skånes självstyre vilar på historia, identitet, politik och juridiskt uttryck. — Stadgan bör inledas med en preambel som sätter in regionen i sitt historiska, skandinavisk-europeiska sammanhang.”

Författarna nämner särskilt den historiska regionen Skåneland (på latin Scania), omfattande Skåne, Blekinge och Halland, som utgångspunkt – men inte ett villkor – i sin genomgång av ett antal frågeställningar. Syftet är att ge regionen ett juridiskt uttryck genom en ”stadga”, läs regional författning. Genom flera konkreta förslag understryker författarna sedan hur Scanias stadga kan ges stabil förankring i såväl politiska organ som hos allmänheten. Utkastet till en regional stadga kunde av utrymmesskäl inte presenteras i Sydsvenskan men finns tillgängligt på www.annors.com/blog under rubriken Stadga för Scania. Med artikeln ville jag, och förhoppningsvis även mina medförfattare, angripa regionaliseringsproblematiken från grunden, med ett helhetsgrepp och på ett så demokratiskt sätt som möjligt.

Nu skriver vi augusti 2011 och nämnda Kinhult är regionstyrelsens ordförande. Trots intern splittring inom moderaterna så har en uppgörelse med de likaledes splittrade socialdemokraterna drivits fram – Skåne ska senast 2019 slås ihop med Kronoberg och bilda en s k storregion. Hur är det möjligt att landa i en sådan ståndpunkt, så diametralt motsatt till deklarationerna i debattartikeln 2006? Den troligaste förklaringen är att det inte gjorts någon fundamental analys av vad Skånes självstyre är och bör vara. Eller så har makten berusat så att Kronobergsutspelet enbart handlar om geopolitik och maximerat territorium? För inte kan väl sjukvårdsbyråkratin ha tagit makten över de marknadsorienterade moderaterna?

Tillväxten kan möjligen vara ett giltigt argument men inte heller det håller. Det viktigaste argumentet för att regionalisera makten är demokratin, och en förutsättning för en stark regional demokrati är legitimitet. I Skånes fall finns en väl belagd regional identitet, som i kombination med Skånes långa historia, ger en självklar grund för politiken att bygga på. Men Skåne + Kronoberg = Skåneberg, nja, det liknar mest en bastardregion.

Anders L. Hansson

Posted in Europe of Regions - A World of Regions | Leave a comment

Tvåspråkigt Skåne

Publicerad i Skånska Dagbladet måndag 1 augusti 2011

GRÄNSHINDER. I politikens värld är språkbarriären i Öresund inte ett gränshinder. Men ett tvåspråkigt Skåne har en fantastisk potential. Med danska lärare i de skånska skolorna får eleverna bäst tänkbara förutsättningar att hävda sig i Öresundsregionen.

Gränshinderproblematiken i Öresundsregionen omfattar i politiskt korrekta sammanhang endast legala gränshinder. När det kommer till språkliga barriärer råder en allmänt romantiserande uppfattning om att arbetsgivarna på ömse sidor Sundet ska se de två språken som en berikande kulturfaktor. Naturligtvis fungerar det inte så i praktiken, och så länge politikerna inte inser detta kommer Öresundsintegrationen att halta.

Är du snickare, butiksbiträde eller tekniker har du måhända goda chanser att hitta en bra anställning på andra sidan. Är du ledarskribent, analytiker eller kommunikatör är du i de flesta fall chanslös. Det danska språket reser sig som en brant bergvägg rakt framför näsan.

En skåning med någon form av språkkänsla har inga större problem med att förstå danska. Steget till att skriva danska är dock långt. I ett avancerat samhälle, som Öresundsregionen, är vi många som finner vår utkomst i det skrivna ordet. Men vi kan endast med svårighet ta anställning eller utföra tjänster på andra sidan Sundet. Trots närheten har vi i dag så pass olika skriftspråk, att det krävs gedigen utbildning för att kunna konkurrera med dem som har det andra Öresundsspråket som modersmål.

”Se till att dina barn lär sig danska – annars flyttar de till Stockholm eller London”, brukar jag säga till småbarnsföräldrar. Språkfrågan har stor strategisk och ekonomisk betydelse. En satsning på danska i Skånes skolor kan om 10-15 år totalt ha förändrat den sociala, kulturella och ekonomiska logiken i Öresundsregionen. Tvåspråkiga skåningar kommer då att kunna röra sig fritt över fältet – till stor nytta för hela Öresundsregionens utveckling. Skåningarna skulle bli ”oljan i maskineriet”, med optimala förutsättningar att göra affärer med såväl Köpenhamn som Stockholm. Skånska löntagare och företagare skulle inta positionen som några av de mest välavlönade i Skandinavien.
Konkret handlar det om 2-3 lektionstimmar i veckan, från tidig ålder. Därtill borde skolorna aktivt ta in danskspråkiga lärare i andra ämnen än danska, för att ge eleverna en daglig och naturlig konfrontation med danska språket.

Eftersom skolorna själva är sena att vakna är det hög tid för Region Skåne att analysera den öresundska språkproblematiken utifrån ett tillväxtperspektiv. Regionen kan agera på flera olika sätt: dels kan man be Skolverket att ålägga skolorna i Skåne att erbjuda undervisning i danska inom ramen för elevens val av moderna språk, dels kan Region Skåne bidra till att skolor och kommuner uppmärksammar frågan och själva vidtar åtgärder.

Den hittillsvarande bilden av en Öresundsregion som förenas och stärks av sina olikheter duger inte. Det är tid att ge skåningarna verktygen de behöver för att bli Öresundsmedborgare på riktigt.

Anders L. Hansson

Posted in Europe of Regions - A World of Regions | Leave a comment

Regionernas Östersjön

Publicerad i Skånska Dagbladet söndag 24 juli 2011

När järnridån gick upp 1989 öppnades ett hav av nygamla möjligheter. Den gången fanns inte Skåne som politisk enhet men har precis som Tyskland återuppstått.

I september 1989 åkte jag på min första Ostseejugendkonferenz. Östersjöungdomar från allehanda nystartade organisationer i öst och en del mera etablerade i väst, strömmade till konferensanläggningen i Scharbeutz vid Holsteins strand. Några månader senare, i februari 1990 inledde jag kontakter med ungdomar och organisationer på Rügen, ett projekt som kom att växa rejält de efterföljande åren, med många involverade i Skåne, på Rügen och i Polen, Kaliningrad samt Litauen.

Detta var entusiasternas tid – och visionärernas. Det var inte bara Kohl, Mitterand och Gorbatjov som drömde om ett gränslöst Europa. Schleswig-Holsteins ministerpresident Björn Engholm talade om ”Den nya Hansan”, det Östersjösamarbete som – med det medeltida handelsförbundet Hansan som partiell förebild – skulle växa fram efter järnridåns fall. En liten del i att konkretisera ”Den nya Hansan” var att pengar avsattes för att, med början 1989, dra ihop ungdomar från hela Östersjö-området till en årlig konferens. För mig och många andra blev detta en stark upplevelse, med resultat att jag engagerade mig i Skånes förbindelser med närområdet runt södra Östersjön.

Om Skåne redan den gången haft sitt regionala självstyre hade vi kanske i dag haft ett långt framskridet interregionalt samarbete på såväl politisk som operativ nivå inom olika verksamhetsområden i Region Skåne och i kommunerna. Även om de gamla landstingen inledde utlandskontakter, så kan man inte komma i från att den långa processen för att forma Region Skåne, har tagit fokus från de konkreta frågor som verkligen kan avgöra Skånes chanser framöver.

Sedan 1998 sker viss utveckling av Region Skånes kontakter med norra Tyskland inom ramen för det s k STRING. Mest konkret har det måhända blivit på kulturområdet, där Hamburg med öppna armar tog emot skånska kulturpolitiker. Ambitioner finns nu också inom t ex infrastrukturområdet.

Men om jag som 20-åring hade förmågan att år 1990 – tillsammans med ännu yngre vänner – dra igång ett omfattande utbyte runt södra Östersjön, så blir man ändå betänksam när man blickar ut över Skåne idag. Var finns polska Pommern, Mecklenburg-Vorpommern, Schleswig-Holstein och Hamburg i det skånska samhällslivet? Det som dominerar är en gnagande oro över att skånska politiker bekymrar sig för mycket om den 300-åriga parentesen som undersåtar till Stockholm, och för lite om att knyta an till de många sekler när Skåne levde i symbios med norra Tyskland.

Diskussionen om att slå ihop Skåne med Kronoberg är ett talande exempel på hur ett sidospår kan skymma sikten. Risken är stor att skogsbygdens problem kommer i fokus – i stället för framtidens möjligheter. Framtiden ligger i Hamburg, Rostock, Szczecin och Gdansk – inte i Växjö och Stockholm. Så var det på Hansans tid och så är det idag.

Anders L. Hansson

Posted in Europe of Regions - A World of Regions | Leave a comment

Folkemødet i Österlens skugga

Publicerad i Skånska Dagbladet söndag 19 juni 2011

SAMMA SPRÅK. När Bornholms regionskommune nu köpt Almedalskonceptet så har Bornholm hamnat i centrum för den danska och öresundska politiken. Eller? Nja, politikerna på såväl Bornholm som Österlen kan inte förlita sig på någon annan än sig själv.

Nyhetsrapporteringen i Danmark domineras sedan en tid av spekulationer kring utgången av det Folketingsval som ännu inte är utlyst. En hel del talar för att Socialdemokraternas Helle Thorning-Schmidt blir ny statsminister till hösten. Mot denna bakgrund var temperaturen vid premiären för Folkemødet i Allinge hög redan från start. Alla de danska partiledarna var på plats, liksom en mängd organisationer och privata företag. En snabb analys ger vid handen att konceptet har gått hem även i Danmark, och att Folkemödet 2012 kommer att vara större än i år.

Folkemødet i Allinge har poänger som Almedalsveckan inte har: Allinge på Bornholm ligger i det som kallas Öresundsregionen, och därmed så blir Folkemødet en angelägenhet inte bara för Danmark utan även för Skåne. Öresundsinstituttet deltog, med såväl seminarium som utdelning av sin excellenta, tvåspråkiga tidskrift Job & Magt. Flera skånska regionråd var på plats, bland dem Katarina Erlingson (C). Det interregionala organet Öresundskomiteen var som sig bör där, och har haft en pådrivande roll i Folkemødets tillkomst. Ett seminarium liksom ett välbesökt Öresundsmingel stod på Öresundskomiteens agenda.

Mer än tio år efter Öresundsbrons öppnande förvånas man ändå och alltsomoftast över hur dåligt utbyggda kontakterna är mellan intressenter i den svenska respektive danska delen av Öresundsregionen. Förvisso sågs i Allinge spridda skurar av skånska politiker och reportrar som på olika sätt försökte greppa den danska samhällsdebatten. Men förgäves letade jag efter tecken på representation från sydöstskånska kommuner som Ystad och Simrishamn. Kanske var någon där helt inkognito?

Precis som Bornholm med nöd och näppe hör till Danmark, lika knappt är det att Bornholm kommer med på Öresundskartan. Bornholm har, trots sitt läge mitt i södra Östersjön, blivit utkanternas utkant. Och precis som de sydskånska politikerna vill ha snabbast möjliga förbindelser till Malmö/Lund, så märktes det i Allinge att många bornholmares största bekymmer är hur de snabbt och billigt ska kunna ta sig till Köpenhamn.

Bornholm med sina drygt 40 000 invånare utgör det befolkningsunderlag som Ystad och Österlen saknar för att bli ett område att räkna med. Historiskt, ekologiskt och kulturellt hör Bornholm och Österlen ihop. Tillfälligheter i historien gjorde att Skåne och Bornholm hamnade i olika stater. Men om Österlen och Bornholm ska möta framtiden med tillförsikt så måste båda parter inse att storstäderna vid Sundet inte är det allenagörande mirakelmedlet. I partnerskap skulle Ystad-Simrishamn-Rønne kunna bli som Köpenhamn-Lund-Malmö, om än i mindre skala. Bornholmskan och skånskan på Österlen är samma språk – så varför ska det vara så svårt att tala med varandra?

Anders L. Hansson
Egenföretagande konsult och regionalist

Posted in Europe of Regions - A World of Regions | Leave a comment

En svensk pusselbit / A Swedish puzzle piece

Är inte följande artikel misstänkt lik en huvudledare i Sydsvenska Dagbladet…?

Skånska Dagbladet Friday 16 February 2007

Tänk om EU skulle vilja stöpa om Europa på samma sätt som ansvarskommittén vill ändra den svenska samhällsorganisationen. Hur skulle det låta då?

Nya Europa. Europapusslet är något så ovanligt som ett pussel som blir svårare att lägga ju färre och större bitarna är. Men det klarnar. Enligt Der Spiegel kommer EU:s strukturkommitté den 28 februari att lägga fram följande plan för EU:s nya federala organisation: Dagens 27 medlemsstater blir 6–9 storstater. Medlemsstaterna ersätts av lika många valkretsar. Redan till valet 2009.

Tanken är att fyra kriterier – ett eget avancerat transport- och miljöprogram, helst med FoU inom teleportering, en sammanhållen arbetsmarknad och mellan 55 och 82 miljoner invånare – skall borga för att varje storstat blir tillräckligt slagkraftig. Jo, liv lär det bli. Revirstrider väntar. Men faktum kvarstår – Kommissionens styrning av Unionen är idag ett virrvarr. Samverkan mellan Kommissionen och nationella politiker kan bli mer effektiv och tillväxten skjuta fart. För svenskarna väntar, enligt Der Spiegel, Norra Germaniaregionen. I den skulle norra halvan av Tyskland, Danmark, södra Sverige upp till Sundsvall, samt sydvästra Finland och Ösel ingå. Tala om storstat. Men det behöver inte vara fel.

En stor, folkrik stat ger politisk tyngd. Dessutom talas det ofta om att kunskapsintensiv sjukvård kräver en kritisk massa. Skulle svenskarna förlora något av sin identitet om Sverige försvann ur statsnamnet? Knappast. Förr var det Sverige med Finland, och svensken var inte mindre svensk då. Dessutom vore det bara skönt att slippa blågul chauvinism. Det händer att svenska politiker storvulet talar om nordiskt samarbete, byggt på historia och identitet. Det ligger farligt nära dravel. EU:s strukturkommitté tänker inte rita några definitiva kartor. Och det är nog klokt av Europaparlament och kommission att lyhört invänta reaktioner från olika medlemsstater. Men det får finnas gränser också för lyssnandet. Handlingskraft har sin tid.

Att förändra gör ont – hör bara på proteststormen nu när radions Ring så spelar vi kortats en halvtimme. Storstaterna handlar om en effektiv EU-förvaltning och en väl fungerande, miljövänlig transportsektor. ”Skolbuss i allvarlig incident – nära prejas av två långtradare ”, löd en rubrik i Rzeczpospolita igår. Infrastrukturmyndighetens verksamhetschef svarade: ”Tyvärr är det här verkligheten i dagens transportsystem.” Medborgarnyttan måste stå i reformens centrum. Så glöm sentimentalt nonsens om hur EU såg ut för 50 år sedan. Glöm den store förvaltningsorganisatören Robert Schuman, han dog 1963 och lär inte protestera. Alla bitar kanske inte omedelbart faller på plats smidigt. Men det är viktigt att det nya Europapusslet läggs.

Skånska Dagbladet placerar, tack och lov, inte såna här lågkvalitativa artiklar som huvudledare – och normalt sett inte alls. För dig som läst ända hit, och vid det här laget kanske är mäkta upprörd, kan jag bara beklaga.

Anders L. Hansson

Se denna artikel på Skånska Dagbladets hemsida.

Länk till huvudledare i Sydsvenska Dagbladet.

Posted in Europe of Regions - A World of Regions | Leave a comment

Stadga för Scania / A Statute for Scania

Translation into English can be found further down.

Debattartikel publicerad under Aktuella frågor i Sydsvenska Dagbladet, söndag 4 juni 2006.

Själva utkastet till stadgan finns att läsa här.

Ansvarskommittén arbetar oförtrutet med att ta fram förslag på den framtida fördelningen av makt och ansvar i Sverige. Frågan om regionernas roll har fått viss uppmärksamhet, sedan ett konsultföretag skisserade några utkast på gränsdragning mellan framtidens regioner. Detta följdes av kritiska debattinlägg från politiker som vill värna om en stark centralstat.

Vi, undertecknarna av denna artikel, kräver istället långtgående regionalisering – åtminstone för Skånes del. Vi menar även att politiker och andra opinionsbildare måste börja föra samtal i frågan med väljarna i den egna regionen. Denna förankringsprocess vill vi härmed sätta igång i Skåne genom presentationen av ett utkast till grundstadga för en framtida Scaniaregion. Vi håller därmed även dörrarna öppna för Halland och Blekinge, som givetvis själva måste få ta ställning i frågan. Utkastet kan ses som ett underlag för utarbetandet av en officiell version under kommande mandatperiod.

Skånes självstyre vilar på historia, identitet, politik och juridiskt uttryck. Vad som framförallt brister för närvarande är det sistnämnda.

Även de ekonomiska argumenten för regionalisering väger tungt. Starkare regioners positiva inverkan på den ekonomiska tillväxten har länge och väl hävdats – inte minst av näringslivsorganisationer. Tillväxten sker i företag, och de har regional och lokal förankring, inte nationell.

På något års sikt kan det antas att Halland och Blekinge söker partners, och Skåne bör redan nu inbjuda politikerna därifrån till samtal på lika villkor. De tre provinserna utgör tillsammans en möjlig region med historisk bakgrund och rimligt omfång. Regionens latinska beteckning Scania är sedan sekler ett vedertaget begrepp.

Men hur bör då det juridiska uttrycket för denna region gestaltas? Viktigast är att det utarbetas en stadga – ett legalt dokument som reglerar villkoren för självstyret. Stadgan bör inledas med en preambel som sätter in regionen i sitt historiska, skandinavisk-europeiska sammanhang. Därefter måste den ge svar på följande frågor:

1. Vad är Scania?
2. Hur konstituerar sig Scania internt?
3. Vilket förhållande har Scania till Sverige och EU?
– vilka kompetenser har Scania respektive Sverige?
– hur organiseras det rättsliga systemet?
4. Vilken finansiell grund har Scania?

Det vore härvidlag naivt av regionpolitikerna att vänta på initiativ från Stockholm. Omedelbart bör en kommitté med alla regionfullmäktiges partier börja utforma en stadga. Efterhand kompletteras med hearings där allmänhet, organisationer, kommuner och regionens riksdags- och Europaparlamentsledamöter kommer till tals. Ännu bättre vore att arbeta i ett konvent, gärna i samarbete med Halland och Blekinge, i den mån de är intresserade av en gemensam Scaniaregion. När förslaget är klart görs en framställan till regeringen, som därefter lägger fram stadgan som en proposition i riksdagen. Parallellt måste det diskuteras hur stadgan och självstyret kan ges grundlagsskydd.

Alternativet till att på detta sätt underifrån föra fram ett väl förankrat förslag har vi redan fått en försmak av: nämligen att staten med hänvisning till utredningar uppifrån delar in Sverige i regioner som mer är betingade av effektiv administration än av kultur, demokrati och långsiktig tillväxt. Vi vill med vårt utkast förflytta initiativet från staten till väljarna och deras folkvalda, regionala företrädare.

Pia Kinhult (m) – Regionråd, Region Skåne – Ledamot av regionstyrelsens arbetsutskott

Gilbert Tribo (fp) – Ledamot av regionfullmäktige och regionstyrelsen, Region Skåne

Rolf Tufvesson (kd) – Ledamot av regionfullmäktige och regionstyrelsen, Region Skåne – Vice ordförande i Region Skånes kulturnämnd

Ilan Sadé (c) – Kandidat till regionfullmäktige, Region Skåne – F d förbundsordförande, Centerstudenter

Anders L. Hansson – Konsult

***

Full version in English: A Statute for Scania

Debate article published under Current issues in Sydsvenska Dagbladet, Sunday 4 June 2006. Sydsvenska Dagbladet is Malmö’s and Scania’s leading newspaper, ranking number six in Sweden and with a daily circulation of some 130.000.

The draft statute itself can be found here (in Swedish only).

The Parliamentary Committee on the Distribution of Powers (Ansvarskommittén) energeticly continues its work to develop proposals for the future distribution of powers and responsibilities in Sweden. The issue of the the role of regions has gained some attention, following that a consultancy firm drafted suggestions for future region borders. Subsequently, there was a debate led by politicians who critisized the idea of regions, defending a strong central government.

We who have undersigned this article, instead demand far-reaching regionalization – at least for Skåne (Scania). We are also of the opinion that politicians and other voices of the public debate have to start a dialogue with the voters in their own region. Hereby we would like to start this support-building process through the presentation of a draft statute for a future region of Scania. We would also like to keep the doors open for the provinces of Halland and Blekinge, which of course have to make their own decisions on this issue. The draft can be seen as the basis for the preparation of an official version during the up-coming term of office.

Scania’s autonomy rests on history, identity, politics and judicial expression. What most of all lacks today is the latter.

Also the economic arguments for regionalization are strong. Stronger regions’ positive influence on economic growth has been claimed for a long time now – not the least by business organizations. Growth takes place in companies, and they have a regional and local foundation, not national.

It can be assumed that Halland and Blekinge within a few years’ time will look for partners, for which reason Skåne already now ought to invite politicians for discussions on equal terms. The three provinces together form a possible region with an historic background and a reasonable size. The latin designation of the region – Scania – has been generally accepted for centuries.

But how to shape the judicial expression of this region? Most importantly, a statute has to be prepared – a legal document that regulates the conditions for autonomy. The statute has to set off with a preamble that puts the region into its historic, Scandinavian-European context. Thereafter, it has to answer the following questions:

1. What is Scania?
2. How does Scania constitute itself internally?
3. What relation does Scania have with Sweden and the European Union?
– what competences do Scania and Sweden respectively have?
– how is the legal system being organized?
4. What’s the financial foundation of Scania?

In this respect, it would be naive by the region’s politicians to wait for initiatives from Stockholm. Immediately a committee including all the politicial parties of the Provincial Assembly of Skåne (Region Skåne) ought to start drafting a statute. Gradually this would be complemented by hearings where the public, organizations, municipalities and members of parliament as well as members of the European parliament can express their views. Even better would be to organize the work as a convention, preferably in cooperation with Halland and Blekinge, as far as they are interested in a common region of Scania. When the proposal is ready, it’s presented to the government of Sweden, then handing it over as a proposal to the Parliament of Sweden. In connection with this, it will have to be discussed how the statute and autonomy can be given protection within a constitutional framework.

The alternative to this kind of well-prepared from-downunder-initiative we’ve already got a taste of: namely, that the State by pointing to inquiries, from above divides Sweden into regions that more relate to the central government’s need for efficient administration, than culture, democracy and long-term growth. With our draft we’d like to move the initiative from the State level to the voters and their elected, regional representatives.

Pia Kinhult (m = Moderaterna, a liberal-conservative party) – Member of Skåne’s Regional Council and its Board

Gilbert Tribo (fp = The People’s Party, a liberal party) – Member of Skåne’s Regional Council and its Board

Rolf Tufvesson (kd = The Christian Democrats) – Member of Skåne’s Regional Council and its Board – Vice chair of Skåne’s Committee on Culture

Ilan Sadé (c = The Center Party, a center-liberal party) – Candidate to Skåne’s Regional Council – Former president of the Center Party’s Students’ Association

Anders L. Hansson – Consultant

***

Special note: Scania is a historic region consisting of four provinces. Skåne, with a little over one million inhabitants is the largest of those. Slightly confusing, Skåne is sometimes referred to as “Scania” as well, and officially this province is called a region. Halland, Blekinge and Bornholm also form part of Scania. All four provinces were part of Denmark until the mid-1600’s, when Skåne, Halland and Blekinge were conquered by Sweden. Bornholm remains part of Denmark.

Posted in Europe of Regions - A World of Regions | Leave a comment

Fattigt Skåne utan makt / Poor Scania without power

Skånska Dagbladet Tuesday 31 January 2006

Tjänar Skåne på att vara en del av Sverige? Det är en fråga som regionens politiker borde ställa sig. Sedan är det tid att dra slutsatser om hur relationen till centralmakten ska regleras.

Talade statistik. Skånes självstyre handlar i grunden om två saker: demokrati och ekonomi – i begreppens vidaste mening, med faktorer som kultur och identitet inbegripna. Genom självstyret ska demokratin stärkas. I någon mån har makten över ekonomin stärkts genom att delar av beslutskompetenserna förts över på den folkvalda församlingen. Men på infrastruktur- och kulturområdet har det i stor utsträckning visat sig vara en illusorisk makt. Centralmakten är nyckfull mot den som inte har grundlagsskyddat självstyre.

Nu bortser vi från demokratikomponenten en stund. I stället frågar vi: tjänar Skåne på att vara en del av Sverige? Hur mycket producerar den skånska ekonomin och hur mycket av detta stannar kvar i Skåne?

Statistiska Centralbyrån (SCB) bjuder på matnyttigt under rubriken ”regionalräkenskaper”. Bruttoregionalprodukten (BRP), den samlade produktionen av varor och tjänster, är ett intressant mått. För år 2003 uppgick BRP per invånare till 254 000 kronor i Skåne. Motsvarande siffra för några andra län är: Västra Götaland 272 000, Norrbotten 256 000. Stockholm ligger skyhögt över alla andra med 377 000. Genomsnittet för riket (dvs. ungefär BNP per capita) var 275 000 kronor.

Disponibel inkomst är ett annat mått på hur det står till hemma hos invånarna i Skåne. Definitionen enligt SCB lyder: ”Med disponibel inkomst avses de inkomster som hushållet kan konsumera under en period vid bibehållen real förmögenhet.” Per invånare och län år 2003 ser det ut så här: Skåne 139 000 kronor, Västra Götaland 140 000, Halland 144 000. Stockholm vinner igen med 165 000 kronor. Genomsnittet för riket var 142 000 kronor.

Nu är det inte bara den egna arbetsinsatsen minus det stat och kommuner tar ut i skatt som avgör vår materiella levnadsstandard. En stor del av momsen, arbetsgivaravgifterna och annan skatt som går till centralmakten i Stockholm kommer på olika sätt i retur.

Skatteutjämningssystemet syftar till att jämna ut inkomster och kostnader mellan landets kommuner och landsting. Sammantaget gör Skåne här en obetydlig nettovinst – det kommer in något mer pengar än det går ut. Statsbudgeten är också en slags utjämning. En del går till utjämning mellan individer – socialförsäkringar och A-kassa är stora poster. Investeringar i infrastruktur och utbildning är andra stora poster. Enligt NUTEK som f n studerar hur mycket staten tar av och ger till regionerna, så går Skåne back vad gäller investeringar. Stockholm går det dock bra för.

Min slutsats vad gäller ekonomikomponenten är att Skåne i alla fall inte tjänar på att vara en del av Sverige. Men hur mycket förlorar skåningarna på att vara underordnade centralmaktens finans- och näringspolitik? Är det en naturlag som säger att Stockholms invånare ska ha betydligt högre disponibel inkomst än Skånes?

I början av året kom en prognos som förutspår att Stockholm under de närmsta åren kommer att ha den högsta tillväxten i Sverige. Samtidigt har f d landshövdingen Bo Holmberg en specialtjänst med titeln generaldirektör vid Närings Finansdepartementet. Uppdrag: att förbättra Mälardalens förutsättningar. Va?! Den region som redan har det tveklöst bäst förutspås få det ännu bättre – och samtidigt tillsätter regeringen en generaldirektör för att ytterligare öka Stockholms försprång!

Skånemoderaterna Peter Danielsson och Margareta Pålsson påpekade i höstas det märkliga i att Öresundsintegrationen förväntas skötas av socialministern, som ju har fullt upp med annat. Jag kan bara instämma. Varför har Mälardalen en tung heltidslobbyist på Närings Finansdepartementet och Skåne en lättviktare på ett departement som sett sina bästa da’r?

Ekonomistatistiken har klara brister, och här skulle Region Skånes politiker kunna göra en insats genom att ta fram klarare siffror så att vi bättre kan se hur mycket Skåne förlorar på sitt medlemskap i Sverige. En given slutsats är, hursomhelst, att antingen måste Stockholm rejält dela med sig av sitt överflöd – eller så måste skåningarna skaffa sig ett så starkt självstyre att regionen på egen hand kan bygga sin framtid. Stora politiska och ekonomiska befogenheter på regional nivå – riktigt självstyre – är givetvis att föredra både ur ekonomisk och demokratisk synvinkel.

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Poor Scania without power

Does it favor Scania to be a part of Sweden? That’s a question that regional politicians ought to ask themselves. Then it’s time to draw conclucions on how to regulate the relation to the central power.

Posted in Europe of Regions - A World of Regions | Leave a comment