:: Annors Development *** Europe of Regions - A World of Regions ::

Skånska Dagbladet Monday 25 July 2005

I den regionala kulturen och identiteten finns grunden för framtidens skånska näringsliv. Samtidigt som vi välkomnar nya influenser i våra hem och kulturer, måste vi också förstå värdet av det kulturella arvet - inte minst i ekonomiska termer.

Spettkaksekonomi. Att lokalt och globalt inte står i motsatsförhållande är en gammal visdom. Globalisering ger oss nya kunskaper och produkter, samtidigt som vår egen kunskap och produktion når ut i världen.

Med allt det goda som globalisering för med sig, är det lätt att inse betydelsen av att bevara och utveckla vår lokala och regionala kunskap. Ekonomi och kultur hänger intimt samman. Parallellt med att vi välkomnar nya influenser i våra hem och kulturer, måste vi också vara medvetna om värdet av vårt kulturella arv - inte minst i ekonomiska termer.

Ju bättre vi klarar att kombinera ett välbevarat kulturellt arv med en öppen attityd till nya kulturella influenser, desto bättre möjligheter får vi att dra nytta av en gränslös värld. När näringsliv och ekonomi alltmer internationaliseras gäller det att hitta sina nischer. Allra bäst är naturligtvis att producera något unikt, eller att åtminstone producera sådant som ger en känsla av att vara det.

Länge köpte folk produkter från Sverige för att de höll unikt bra kvalitet. Därefter följde en lång period när folk fortsatte köpa dessa produkter, inte för att de längre var ensamma om att vara bäst, men för att människor trodde att de var det. Men när nu alla förstått att produkter från Sverige oftast inte är osedvanligt högkvalitativa, utan bara produkter i mängden, då är riskerna för företagen uppenbara.

Spiddekaga kan förvisso göras i Polen. Men skånsk spiddekaga kan bara göras i Skåneland. Ett banalt exempel kanske, men icke desto mindre ett exempel på hur upplevelsen av en produkt kan vara avgörande för det regionala näringslivets vara eller icke vara.

Eller som Västsvenska Industri- & Handelskammaren säger: “det är allt tydligare att den ekonomiska tillväxten bärs av en regional, snarare än en kommunal eller nationell logik.”

Det enklaste sättet att utveckla näringslivet i Skåne torde i första hand vara att tillvarata det som är unikt, och i andra hand att konstruera en känsla av kunna erbjuda något som är ensamt i sitt slag. Men vilka är då de faktorer som ligger till grund för det exklusiva och speciella? Jag tror att det regionalt unika finns att söka i följande begrepp:

- den logiska geografin
- historia
- kultur och identitet
- ekologi

Den regionala kulturen och identiteten är knuten till de specifika förutsättningar det regionala rummet ger genom geografi, historia och ekologiska begränsningar. In- och utflyttning till och från regionen vitaliserar kultur och ekonomi. Den regionala identiteten är inte exakt samma i morgon som den var i går. Men den finns alltid som en stark faktor. Och det är i den regionala kulturen och identiteten som hemligheten till framtidens skånska näringsliv vilar.

Visserligen finns i dag tekniska möjligheter att bryta sig loss från det gamla. Men den ekonomiska potentialen blir som störst om de nya möjligheterna kombineras med regionens karaktärsgivande sidor. Ett exempel är Skånes rika jordbruk som gav upphov till en stor livsmedels- och förpackningsindustri. Utvecklingen förde sedan dessa regionala branscher ut i världen.

Emellertid kan den globalisering som tog Skåne ut i världen också slå tillbaka. Det har hänt förut, och kan hända igen. Om näringslivet tappar sin lokala och regionala identitet, samtidigt som det finns tekniska och ekonomiska möjligheter att producera någon annanstans - då sitter Skåne löst.

Förståelsen för vad som är unikt i Skåne finns här och ingen annanstans. Det är därför som regering och riksdag måste avlövas, och makten föras hem igen. Överst på listan står fundamentet, nämligen utbildning, kultur och media. Infrastruktur och arbetsmarknad följer.

I Bayern används uttrycket “Laptop und Lederhosen” för att beskriva vissa samband mellan kultur och näringsliv. Kanske det är dags för skåningarna att börja använda begreppet “spettkaksekonomi”?

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Cultural heritage creates growth

The foundation for the Scanian economy of the future is to be found in regional culture and identity. At the same time as we welcome new influences in our homes and cultures, we also need to be aware of the value that our cultural heritage possesses - not the least in economic terms.

Culture regions. Dick Erixon, referred to in an earlier comment here at the Annors Development Blog, is trying to explain his vision for Sweden. He starts out calling Sweden a nation state - thereby using a terminology which does not take in account the existence of fourth world nations, i.e. nations without states. There is at least one very clear example of a fourth world nation in Sweden and that’s the Sami people.

I agree with Mr Erixon that the power of central government has to be reduced, and that citizens ought to strengthen their individual powers. But as Mr Ilan Sadé argues, there are a number of reasons for a strong regional level in our society. To put it straight forward: some tasks are too small for the central government and too big for the municipalities. To a great extent this is the case for infrastructure, education and culture. Regional parliaments are the place to take care of those issues.

Now, Mr Erixon will possibly argue that education and culture are matters to be decided upon by individuals and not politicians. He is in favor of a strong civil society. I agree on the importance of a strong civil society. But whether to hand out educational checks to the students, or to offer them government run universities for free, that’s a political preference that each region can decide on.

Concerning culture, there may be a number of activities that politics should’t interfer with. However, cultural policies are an integral part of the society. For example, Swedish is the only language used in the Parliament of Sweden. Is this neutral in relation to the individuals - for example any Sami Member of Parliament? Of course not. - We all possess both individual and collective identities and we all have both individual and collective human rights.

What I plead for is a Sweden where also collective human rights, and hence cultural human rights, are being respected. In practice that means a respect for the cultural and historical heritage of the various regions. Those culture regions all have their identities, may it be strong or not, and this has to be the primary starting point when Sweden is being regionalized.

But in spite that Mr Erixon seems to recognize the existence of cultural identities, he continues to believe - as does the political establishment - that there is mainly one cultural identity in Sweden. Hence, even though it’s rather clear that Sweden is not a nation state, Mr Erixon argues it is… Did he oversee that Sweden actually recognized five minority languages in 1999? Does he denie the critical reports from the Council of Europe on the Swedish government’s ignorance of the distinct cultures in Scania and Gotland?

Does he oversee that a basic ingredient in a society has to be self-identification and not identities imposed by the central government? And does he oversee that an indiviudal may possess several collective identities and ethnicities? - “Hallänning, svensk, europé”, as former prime minister Carl Bildt put it.

Mr Erixon asks for a definition of “region”. In the context of regional autonomy within a state there are four criteria that can be used:

- the logical geography
- history
- culture and identity
- ecology

You will get the background on this here and here.

Anders L. Hansson

Skånska Dagbladet Friday 8 July 2005

Partipolitiken behöver regionaliseras. De borgerliga partierna i Skåne bör driva på genom att bilda en regional partifederation. Lärdomar finns att hämta i Tyskland och Österrike.

Partipolitik i ett regionalt Sverige. För någon månad sedan hade jag återigen tillfälle att stifta bekantskap med ledarskapet i Österreichische Volkspartei (ÖVP), det stora borgerliga regeringspartiet i Österrike. ÖVP:s liksom Österrikes federala strukturer är så självklara att ämnet knappast diskuteras i alprepubliken. Men för de borgerliga partierna i Skåne och Sverige finns här mycket att lära.

För om äkta regionalisering av makten ska bli verklighet, krävs en uppgörelse med det partiinterna arbetet. Förändringar börjar inifrån.

Medlemsdemokrati av äldre snitt är av flera skäl på väg ut. Centerpartiet visade smakprov på detta häromveckan genom beslutet att avhålla partistämma endast vartannat år. Tanken är också att partiet ska vara en arena inte endast för medlemmar, utan också för s k sympatisörer. Andra partier går i samma riktning. De gamla partiernas medlemskader är i allt mindre utsträckning representativ för väljarkåren. Particentralerna vill kunna manövrera snabbare i ett allt rörligare samhälle. Internet ger goda möjligheter att bygga nya kanaler till väljarna, något jag själv upplevde under en vecka i Howard Deans synnerligen innovativa primärvalskampanj i USA.

De politiska partierna är i dag som starkast på en arena som växer i irrelevans: riksdagen. Mycket av politiken har flyttats uppåt. De europeiska partibildningarna ökar i vikt. På den lokala nivån är partierna tämligen aktiva, samtidigt som behovet av starka partier där är som minst. Personer och kompetens är viktigare än partiprogram författade i Stockholm. Däremot spelar ideologier en viss roll på landstings-/regionnivå. När allt fler politikområden framöver tas om hand av de framväxande regionerna kommer stora delar av de ideologiska striderna också att hamna där.

Att medlemmarna tynar bort får därför inte tas som intäkt för att centralisera det avgörande politiska arbetet till partikanslierna i riksdagshuset. Tvärtom är det hög tid att regionalisera partierna. Centerpartiet har här möjlighet att visa huruvida talet om federalism är något mer än sköna fraser. För om politikerna skall förmås tänka federalistiskt måste de ha motsvarande plattform i sitt arbete.

Dagens distrikt motsvarar inte framtidens regioner, men kan stärkas genom samarbete i distriktsfederationer. Riksdagsledamöterna måste stärka sina mandat genom att ta över befogenheten att anställa politiska sekreterare. Med dessa åtgärder kan region- och rikspolitiker samordna resurserna och bygga en rejäl regional plattform. Förmågan att bevaka den regionala utvecklingen, och svara med väl underbyggda förslag och utspel, ökar. Det centrala partikansliets främsta funktioner blir ideologisk utveckling och viss samordning. Riksnivån kan fokusera på ideologi och mediejippon samtidigt som den sakpolitiska debatten tas över av den regionala nivån.

Allians för Sveriges tillkomst visar på insikt om brister i partisystemet. Genom en riktig allians kan både regioner och borgerlighet stärkas. Med riktiga personval underlättas denna process. Den italienske statsvetaren Panebianco visar vägen med sin modell om territoriell diffusion och federation. En sådan process underifrån har demonstrerats av CDU i Tyskland. ÖVP i Österrike är ett gott exempel på partifederation.

Skåne med sina särskilda behov av regionalt självstyre bör bli nästa exempel. Här behövs politiska partier som energiskt kan företräda regionen. De borgerliga bör därför gå före och sammanfoga Allians för Skåne till något mer än en lös koalition.

Genom att samordna både politik och organisation kan de fyra partierna dels profilera sig bättre regionalt, dels höja sin röst i riksdagen. Då kanske det börjar lossna för det regionala!

Anders L. Hansson

Mer att läsa: 7-punktsplan för federalisering av Sverige

***

Summary in English: Party federation facilitates regionalization

Party politics need to be regionalized. The non-socialist opposition parties in Scania ought to be front-runners and create a regional party federation. Examples to learn from are found in Germany and Austria.

Region state. The latest issue of the liberal-communitarian magazine Rådslag, published this week, has provoked the well-known blogger Dick Erixon. The topic is Regions of Europe and you are welcome to read my contribution right here. The editorial by Mr Ilan Sadé can be found here (in Swedish).

Usually, Mr Erixon’s remarks on current politics show a more than over-average capacity of innovative analysis. In a couple of recent comments, however, Mr Erixon is accumulating a parade of failed analyses.

First, Mr Erixon confuses liberal and communitarian thinking as he suggests that it’s better having the central government distributing subsidies to individuals than having regional decision makers take care of politics. A regional level is simply not necessary in such a small state as Sweden, he says.

As far as I can see, the Swedish state has not been able to create a lasting feeling of solidarity and community. The centralization of powers may be liberal in some ways, but is certainly not communitarian and to an even lesser degree liberal-communitarian. Centralization may be ok where collective identities and cultures are the same for a vaste majority of the individuals. But this is not the case in Sweden (see below). Also, Sweden isn’t that small really - many Länder in the federal Germany or states in the U.S. are much smaller - both in number of inhabitants and surface. Mr Erixon seems to overlook that economic, cultural and political conditions are very different in for exampe Scania and Stockholm.

Secondly, Mr Erixon is confusing nationalism and regionalism with state nationalism. Obiously, he thinks that Sweden is, or should be, a cultural unit. It is true that culture and identity are important foundations for democracy. But Mr Erixon seems to miss the point: Sweden is not a cultural unit. On the contrary: Sweden, just like several other European so-called nation states, is an empire that comprehends several nationalities and/or regional cultures.

Unfortunately, Mr Erixon is not alone in his affection for the artificial nation states - his analysis is a typical Stockholm-centered one, far to common in the centralized Sweden. But I can assure that Stockholm is becoming less of a center for self-conscious regions every day that goes by: the border regions next to Denmark, Norway and Finland are now re-discovering their own identities in the emerging Regions of Europe.

Just like Mr Erixon pleads for politicians to review their policies in order to save Europe, he ought to revise his own analysis in order to assist Sweden in the transition from centralized empire to a region state that respects cultural diversity and heritage.

Anders L. Hansson

Federaliseringsplan. Denna vecka utkom tidskriften Rådslag med ännu ett läsvärt nummer. Temat är Regionernas Europa, ett ämne som politiker och debattörer i det hårt centraliserade Sverige har uppenbara svårigheter att greppa.

“Den europeiska nationalstaten utmanas av globaliseringen, som på många håll ledsagas av stärkt regionalt självstyre och krav på ytterligare steg i den riktningen. Vi kan se denna utveckling i Spanien, Belgien och Storbritannien. — Växer den regionala identiteten i Europa sig starkare just nu?”

Utifrån bl a dessa frågeställningar inbjöds Anders L. Hansson - och ett antal andra debattörer - att skriva artiklar till Rådslag. Om du inte har tillgång till Rådslag inbjuds du att läsa artikeln här på bloggen. Begrunda och - inte minst - diskutera (i anslutning till artikeln)!

Artikeln finns här.

***

Summary in English: Federalization of Sweden in 7 steps

Plan for federalization. This week the liberal-communitarian magazine Rådslag published yet another issue rich in content. The topic is Europe of Regions, a subject that politicians and debaters in the extremely centralized Sweden have obvious difficulties to grasp.

“The European nation state is being challenged by globalization, in many places followed by strengtened regional autonomy and demands for further steps in that direction. We can see this development in Spain, Belgium and The United Kingdom. - Are regional identites in Europe growing stronger right now?”

With those and other starting points, Anders L. Hansson - and a number of other debators - where invited to write articles for Rådslag. If you do not have access to Rådslag you are invited to read the article here at the blog. Analyze and - not the least - discuss (in connection to the article)!

The article with a brief summary in English can be found here.

Helsingborgs Dagblad Friday 24 June 2005

Debatt

Goda kunskaper i danska ger mera pengar i plånboken - för den enskilde och Öresundsregionen. Men flertalet skåningar har inte tillräckliga kunskaper i danska för att kunna dra nytta av Själlands stora och spännande arbetsmarknad. Om Skåne ska komma i kapp Köpenhamn och Stockholm i fråga om disponibel inkomst per capita så måste vi erbjuda danskundervisning i alla skånska grundskolor.

Sedan några år ser vi hur allt fler själlänningar väljer att bosätta sig i Skåne. Här får de lägre boendekostnader samtidigt som de genom att sundspendla kan behålla sina relativt välavlönade jobb på Själland. Samtidigt fortsätter skåningar att flytta till Stockholm. Även om det är så mycket närmre till Köpenhamn är det fortfarande mycket naturligare att söka och få jobb i Stockholm. Därigenom går Skåne och Öresundsregionen miste om kunskaper - och skatteintäkter.

Köpenhamn och Stockholm är rikare än Skåne. Historiskt sett är detta ingen naturlag. Skåne har många konkurrensfördelar, och på sikt måste målet vara att vår region åter ska räknas till en av Nordens rikaste.

Ett stort antal initiativ av olika slag har tagits för att skynda på Öresundsintegrationen. Emellertid saknas en samlad offensiv i en av de grundläggande frågorna - språket. Ofta har det hetat att vi gör oss så väl förstådda med varandra över Sundet, att vi klarar oss med våra respektive språk. Öresundskommittén och Öresundsregionens arbetsmarknadspolitiska råd (ÖAR) presenterade i höstas en vällovlig rapport om den gränsregionala arbetsmarknaden. Men trots två års arbete lyckades man inte i någon del dra slutsatser om de språkliga barriärerna. Är frågan kanske kontroversiell för dessa sundsdiplomater?

Det skrivna språket är i dag en avgörande faktor i en mycket stor andel av de kvalificerade och högavlönade jobben. Då räcker det inte med att tala skandinaviska i största allmänhet för att få ett kvalificerat jobb i Danmark. Eftersom Själland har en betydligt större och mera diversifierad arbetsmarknad än Skåne, borde skåningarna i ren självbevarelsedrift vara måna om att lära sig danska. Allt fler ungdomar har insett detta, och vissa skolor har svarat på den nya verkligheten genom att sätta danska som tillval på schemat.

För Skåne och Öresundsregionen är danska i skolan en avgörande fråga. Ska vi fullt ut kunna tillvarata de fördelar som närheten mellan Skåne och Själland ger, måste vi se till att de som vill bo och arbeta här också har de verktyg som behövs. Danska ska inte vara förbehållet dem som på egen hand lyckats komma till insikt om detta språks värde på arbetsmarknaden runt Öresund.

Vissa kunskaper i den nordiska språkgemenskapen förekommer sedan länge i skolans svenskundervisning. För Skånes del är detta otillräckligt. Vi menar att alla elever här bör ges viss obligatorisk grundkunskap i danska redan i tidig ålder. På högstadiet bör det vara obligatoriskt och på gymnasiet ska det finnas goda möjligheter till danskundervisning som tillval.

Flerspråkighet är vanligt förekommande i många regioner runtom i Europa och världen. Katalonien, Sydtyrolen och Schlesien är bara några exempel. Skåne har sin naturliga plats som en flerspråkig region i det Regionernas Europa som nu växer fram. Närheten till Själland skulle ge danskundervisningen en styrka som andra språkämnen saknar.

Tyngst vilar ansvaret nu på Sveriges regering och dess skolminister Ibrahim Baylan. Han har därför fått frågan om vilka åtgärder han tänker vidta. Men om regeringen menar allvar med Öresundsintegrationen och talet om att få fler i arbete, borde arbetsmarknads- och näringsministrarna också ta sig an saken.

De skånska politikerna - i riksdag, regionfullmäktige och kommuner - måste alla driva på och se till att en samlad språkstrategi utarbetas för att ge Skånes ungdomar möjlighet att om några år kunna vara med och slåss om de bästa jobben. Konkurrenskraftiga kunskaper i danska borde vara ett av de första och mest självklara stegen.

Johan Linander (c)
Lund, riksdagsledamot

Anders L. Hansson
Barcelona, internationell analytiker
och konsult

***

Läs Johan Linanders fråga till skolminister Ibrahim Baylan samt dennes svar.

Givetvis är det ett innehållslöst nonsenssvar.

***

Summary in English: More Danish gives higher income

Good knowledge of Danish gives more money in the wallet - for the individual and for the Øresund Region. But most people in Scania - i.e. the part of this transborder Euroregion that is situated in Sweden - do not possess sufficient knowledge of Danish in order to prosper from Sealand’s (Denmark) extensive and exciting labor market. If Scania is going to catch up with Copenhagen and Stockholm in terms of income per capita, Danish has to be taught in all Scanian schools.

Johan Linander (The Center Party)
Lund, Member of Parliament

Anders L. Hansson
Barcelona, International Analyst and Consultant

***

Member of Parliament Mr Johan Linander asked the Minister for Schools on this topic and got a nonsense answer with no substance what-so-ever. You can see it all here (in Swedish).

Skånska Dagbladet Tuesday 28 June 2005

Kommuner och regioner skall enligt EU-fördraget vara representerade i den s k Regionkommittén. Men regeringen och riksdagspartierna i Sverige har tystat regionerna genom att utse ledamöterna i slutna rum - långt i från medborgarna. Partihänsyn är viktigare än demokrati.

Manipulerad representation. På Kommun- och Landstingsförbundens hemsida sägs att Regionkommitténs ledamöter “är folkvalda politiker från kommuner och regioner i Europeiska unionen”. Jo tack - det är en sanning med modifikation. Särskilt påtaglig är modifikationen i Sveriges fall. Ordet “folkvald” klingar här synnerligen illa.

EU:s Regionkommitté bildades 1994 som ett “rådgivande organ” med uppgift att bedöma EU:s lagstiftning och politik ur ett lokalt och regionalt perspektiv. Subsidiaritet - d v s att effektiva beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt - är ledstjärnan för Regionkommitténs arbete. Enligt förslaget till EU-författning skall kommittén i syfte att försvara subsidiaritetsprincipen också kunna väcka talan i EU-domstolen.

Kommittén består av 317 ledamöter som sammanträder fem gånger om året. Därutover möts ledamöterna i ett antal utskott. Mandatet löper på fyra år, men skall enligt förslaget till EU-författning harmoniseras med EU-parlamentetets femårsperiod.

Ledamöterna utses av EU:s ministerråd på förslag av medlemsstaterna. Men urvalsförfarandet inom respektive medlemsstat varierar kraftigt. I Österrike föreslår var och en av de nio delstaterna en ledamot. Resterande tre nomineras av kommunförbundet. Tysklands 24 ledamöter fördelas i första hand enligt principen minst en ledamot från var och en av de 16 delstaterna. De 17 regionerna i Spanien har rätt till vardera en ledamot, och resterande fyra utses av kommunförbundet.

Sveriges tolv ledamöter fördelas enligt principen åtta från kommunerna och fyra från landstingen. Kommun- och landstingsförbunden föreslår ledamöterna, varefter regeringen fattar beslut om nominering. Jämfört med Österrike, Tyskland och Spanien, är den svenska urvalsmodellen en parodi på demokrati. Anledningen till att exempelvis Skånes invånare inte anförtros att själva välja sina ledamöter till Regionkommittén är ett korrupt äktenskap mellan en centralistisk elit i Stockholms maktkorridorer å ena sidan, och de etablerade politiska partierna å den andra:

1. Det är logiskt att ett politiskt parti som i stort sett regerat oavbrutet sedan 1930-talet faller in i traditionen och blir den främste försvararen av centralismen. Socialdemokraterna har integrerats i statsapparaten - och staten har blivit en del av partiet. Kritik mot centralismen blir med automatik en kritik mot partiets ledning. Men centralister finns det gott om också i de borgerliga partierna, även om deras maktelit är mycket mindre. Den inre kärnan inskränker sig till partikanslier och partinära företag och organisationer.

2. Flertalet politiska partier i Sverige har det gemensamt att de är små. Om Skånes invånare anförtros att direkt, eller indirekt genom regionfullmäktige, välja en representant till Regionkommittén, blir det tung uppförsbacke för flertalet partier.

Detta är orsakerna till den oheliga allians som gör att Regionkommittéledamöter från Sverige inte har demokratisk legitimitet, och därför knappast kan förväntas försvara exempelvis Skånes regionala intressen. Ett statiskt försvar av partisystemet, i stället för nytänkande i frågor kring medborgarrepresentation, är politikernas främsta riktmärke.

Men i Skåne och Västra Götaland finns redan utmärkta möjligheter att låta medborgarna eller dess regionfullmäktigen utse sina representanter till Regionkommittén. Ett framtida Sverige kommer kanske att ha åtta regioner. Varje region kan då få minst en regionkommittéledamot, och resterande kan utses av kommunförbundet.

Tanken bakom Regionkommitténs tillkomst är god. Men med den typ av antidemokratiska procedurer som Sveriges politiker valt att tillämpa för att tillsätta ledamöterna ser vi ännu en förklaring till medborgarnas misstro mot EU.

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Elections in closed sessions

According to the EU-treaty, municipalities and regions are to be represented in the so-called Committee of Regions. But the government and political parties in Sweden have muted the regions by appointing committe members in closed sessions - far away from citizens. Considerate treatment of the political parties seems more important than democracy.

Peaceful wars? Sweden’s most influential newspaper, Dagens Nyheter (DN), writes in an editorial Sunday 5 June about the so-called “National Day” in Sweden. In 2005 this day - 6 June - for the first time will be a public holiday.

DN argues that 6 June, for a number of reasons, is a badly chosen date. I fully agree - see here and here. But what is this:

“To describe Sweden as a community of destiny feels exaggerated, considering the peaceful history of the country”. Peaceful?!! Did the editorial writer ever hear of Sweden’s participation in the 30-years war, its occupation of 1/3 of Denmark, the brutal re-nationalization process in Scania… I could make the list much longer!

With DN’s Stockholm-centered, chauvinistic analyses it’s no wonder Sweden has problems adapting itself to new times. What’s next, Dagens Nyheter? Consequent denial of the liberal values you claim to defend?

Anders L. Hansson

Warm welcome. Johan Linander is one of very few Members of Parliament that has realized why it’s wrong to celebrate a Swedish National Day on 6 June. The reason behind the date is Gustav Vasa (article in Swedish), that was crowned as King of Sweden on that very day in 1523. But as Mr Linander points out, Vasa was nothing but a cruel tyrant. Linander suggests that Sweden rather ought to celebrate democracy. Excellent! (read my article on this subject here).

Now, on 18 thru 20 June the Center Party will have its Party Congress, and this time it will take place in Stockholm. On 19 June all leading politicians of the party will celebrate an elegant dinner at Nordiska muséet, a museum founded a little more than 100 years ago by a Swedish nationalist.

Guests will be welcomed by a huge statue of Gustav Vasa inside the building, and another huge statue of king Karl X Gustav in front of the building. The latter is responsible for Sweden’s conquest of Scania in 1645-58. Scania happens to be MP Linander’s ancestrous home…

Could the Center Party have chosen a worse place to celebrate at?

Anders L. Hansson

Skånska Dagbladet Friday 3 June 2005

Politikerna hade bråttom när de bestämde sig för att göra den 6 juni till helgdag. “Svenska folket” ska ha tid att gå ut och fira sin nationella stolthet, minsann. Riksdagsledamöter och ministrar ville visa handlingsförmåga, men avslöjar i stället sin inkompetens.

Demokrati. Ouaah! Det börjar lukta räligt… Och stanken kommer från mer än ett ställe. Den 6 juni har gjorts till nationaldag p g a en despotisk mans - Gustav Vasa - val till diktator motsvarande dag år 1523. Han regerade över ett Svea Rike som var något helt annat än det Sverige som existerar i dag. Finland var en del av riket, samtidigt som stora områden - bl a Skåneland - inte lydde under svearna.

Fram till år 1953 firades midsommar på sin riktiga dag men sedan dess sker det alltid en fredag. Om jag förstått saken rätt så var argumentet för den justeringen att näringslivet skulle slippa en helgdag som vissa år avbryter produktionen mitt i veckan. Jaha, så nu har vi plötsligt råd att hålla helg mitt i veckan igen? Det blir ju konsekvensen av att ha den 6 juni som helgdag. Valåret 2006 infaller “nationaldagen” på en tisdag… Annandag Pingst är dagen innan, måndag den 5 juni. Vilken dag föredrar du att vara ledig? Det kan vara ett intressant ämne att ta upp med alla de politiker som röstade för den nya ordningen.

Men varför görs den 6 juni till helgdag just nu? Jo, de viktiga besluten fattas allt oftare på de internationella arenorna, samtidigt som regionerna - t ex Skåne - också vill få mer att säga till om. Regering och riksdag tappar i legitimitet, men tar i till det yttersta för att kompensera sig. Plakat- och nonsenspolitik baserad på nationalism kommer då väl till pass.

I debatten har framförts att Sverige skulle vara en av få stater där nationaldagen inte är helgdag. Men i Danmark firas Grundlovsdag, Tyskland firar enandet, Finland och USA celebrerar självständighetsdagar. Vadå “nationaldag”…?

“Nationaldag” signalerar att alla i Sverige skulle vara av samma nationalitet - men så är det inte! Numera har staten till och med erkänt fem s k nationella minoriteter. Nationalitet är ett begrepp som hänger i hop med identitet, och vilka identiteter Bengt i Skurup, Juha i Kalix eller Muhammed i Sjöbo håller sig med - det är inte statens business.

Men finns det något som skulle kunna förena människorna i staten Sverige då? Jo, demokratin är en sådan sak - och det finns faktiskt en och annan ledande politiker som orkat tänka längre än Göran Perssons näsa räcker - exempelvis Karin Pilsäter, riksdagsledamot för folkpartiet och Lena Ek, numera Europaparlamentariker för centerpartiet. Här några citat från deras motion 2003/04:K339:

“Riksbyggaren, bokbålsarrangören, tyrannen och klosterbrännaren Vasa skapade nationen Sverige.” Om nationalsången skriver Pilsäter/Ek: “- - - en hyllning till den tid då Sverige var en imperialistisk krigsnation.” Sedan avslutar de: “I stället vill vi slå ett slag för att den 24 maj - gärna närmaste söndag - firas för att årligen högtidlighålla införandet av den allmänna rösträtten och för att ta vara på tillfället att åtminstone en gång per år hylla de demokratiska värdena.”

Ja, de enklaste lösningarna är ofta de bästa. En “demokratidag” som alltid firas på en söndag, i stället för en artificiell “nationaldag” i syfte att högtidlighålla en tyrann den 6 juni. Vilka delar i detta geniala förslag, grundat i demokratiska, liberala och kommunitära värden, är det som Eks och Pilsäters kollegor har så svårt att förstå?

Frågan om den s k nationaldagen bör nu väckas inom den s k grundlagsutredningen. De kanske hittar något som verkligen är värt att högtidlighålla. I väntan på det kommer jag med stort intresse att följa vilka som väljer att hedra Gustav Vasa, inte minst i Skåne, och vilka som har förstånd att låta bli. Samtidigt kan vi i alla fall glädja oss över att skolbarnen slipper påtvingas nationaldagshyckleri i skolan - nu får de ledigt och kan göra något roligt tillsammans med familjen. Kanske gå på tivoli i København?

Anders L Hansson

***

Summary in English: Rather democracy than Gustav Vasa

Politicians were in a hurry when they decided to make the Swedish so-called National Day a public holiday. The “Swedish People” is supposed to go out and celebrate their national pride, oh yeah. MP’s and ministers intended to demonstrate strength, but instead they unveil their incompetence.