:: Annors Development *** Europe of Regions – A World of Regions ::

Den spännande, och i någon mån fristående, fortsättningen på “En dag vid Scanias näringsministerium“. Fria fantasier om hur politiken i Regionernas Europa kan gestalta sig år 2011.

Skånska Dagbladet Tuesday 23 August 2005

EU:s ministerråd på senhösten 2011 blev en succé för Scanias regionregering. Halland, Skåne och Blekinge styrs av Scanias självstyresparti i koalition med Allians för Scania.

Landshövdingar. ”Ministerrådet beslöt också om mer pengar till motorvägen från Litauens hamnstad Klaipeda, vilket ger möjligheter för handeln mellan Scania och Vitryssland. Scanias näringsminister, själv från Åhus och med en bror som är kaptén på en av de nya färjor som trafikerar Kaliningrad, var mer än nöjd. Men säg den glädje som varar för evigt. De halländska parlamentsledamöterna i Scanias självstyresparti tycker att det nu är dags att prioritera flyget, och kräver pengar till Halmstads flygplats. Allians för Scania, som har särskilt starkt fäste i nordvästra Skåne, anser att det är bättre att ansluta järnvägen till flygplatsen i Ängelholm så att Halland får en snabb förbindelse dit.

I politikens vardagsslit är det lätt att glömma bort det kaos som rådde bara för något år sedan. Efter riksdagsvalet 2006 kom borgarna med knapp marginal till makten i Sverige. Till och börja med verkade allt gå som på räls, men redan innan 100-dagarsprogrammet var slutfört körde det ihop sig.

En politisk sekreterare vid Finansdepartementet hittade hemliga dokument från länsstyrelseenheten. Det var direkta order till ett antal socialdemokratiska landshövdingar att i lagom tid inför valet sätta käppar i hjulet för diverse projekt i borgerliga kommuner. Allians för Sveriges finansminister kunde på en välbesökt presskonferens berätta om de mest besynnerliga detaljer, som t ex att den förre socialdemokratiske finansministern på en handskriven lapp bett länsstyrelseenhetens chef att dra in pengar från en borgerlig landshövdings budget och använda pengarna för löneförhöjningar ’där samarbetet fungerar smidigt’.

Massmedia rapporterade om skandalen med stora rubriker. Socialdemokraterna föll rejält i SIFO för januari 2007 men i övrigt hände inte så mycket. Efter alla år av vänsterstyre och efter maktskiftet var medierna trötta, och de borgerliga medierna också lite självgoda efter sina insatser i valkampanjen. Men en välkänd bloggare grävde vidare i skandalen. Mycket snart kom han i kontakt med en högt uppsatt socialdemokrat som svart på vitt kunde visa hur borgerliga landshövdingar ända sedan 1995 gått socialdemokratiska finansministrars högst personliga önskemål till mötes. I några fall hade till socialdemokratin knutna konsultbyråer tilldelats uppdrag med orimligt höga arvoden. I andra fall hade affärsmän med kontakter inom regeringspartiet fått tillstånd att bygga lyxvillor i naturskyddsområden.

Mest anmärkningsvärt var kanske ändå fallet med finansministerns brorson. Han hade kört rattfull och varit nära att döda en äldre motionär. Trots detta slapp han undan med 50 dagsböter. Finansministern hade med hjälp av personliga band till en borgerlig landshövding, vars fru är domare, lyckats ingripa i den rättsliga processen.

Avslöjandet om de korrupta förbindelserna mellan socialdemokraterna och borgarna satte i gång en flodvåg med avslöjanden. Det socialdemokratiska partiet tvangs till avböner, hela verkställande utskottet fick avgå och flera personer ställdes inför rätta. Samtidigt tvangs de hårt ansatta regeringspartierna i Allians för Sverige hantera stora sociala reformer parallellt med en djup politisk kris.

Sakta spred sig insikten om att radikala förändringar inom stat och förvaltning med såväl vertikal som horisontell maktdelning var det enda som kunde rädda demokrati och välstånd. Efter massdemonstrationer i de större städerna bestämde sig regeringen i mars 2007 för att avgå. En expeditionsministär bestående av högt uppsatta tjänstemän utan partiböcker tillsattes.

Redan efter några veckor beslöts att den pågående grundlagsutredningen skulle ersättas av ett författningskonvent. Konventet med sina 108 ledamöter samlades i november. Ena halvan hämtades från riksdagen, medan den andra halvan kom direkt från rikets provinser. I flertalet fall hade landstingen i samråd med kommunerna utsett provinsledamöterna. Men bl a i tätbefolkade Skåne, Västra Götaland och Stockholm hade myndigheterna p g a protester pressats att arrangera rena personval.”

Anders L. Hansson

Del 1 i denna berättelse hittar du här.

***

Summary in English: The last breath of the central power?

“The EU Council of Ministers in the late fall of 2011 was a success for the regional government of Scania. Halland, Skåne and Blekinge are governed by Scania’s Autonomy Party in coalition with Alliance for Scania.”

The exiting, and somewhat free-standing, continuation of “A Day at Scania’s Ministry of Economy“. Free fantasies about what politics may look like in Europe of Regions anno 2011.

Federalism. Ilan Sadé, ordförande i Centerpartiets Högskoleförbund (CHF), konstaterar på organisationens hemsida att anammandet av federalismen ”starkt bidragit till ett förbättrat intellektuellt klimat inom partiet”. Befintliga idéer och begrepp är bättre än att hitta på ord som ingen begriper, tycker Sadé, som ångar vidare:

”Om federalismen skall bli till någonting mer än ett slagord måste dock ledande partiföreträdare låta den besjäla vardagspolitiken. Det steget har mycket få centerpolitiker på riksnivå lyckats ta. Partistyrelsen och partistämman har hittills misslyckats totalt att förverkliga federalistisk politik. Då inställer sig frågan: menade man allvar med hyllningarna av federalismens principer, eller såg man det hela som en pikant liten modefluga att egga väljarna med inför EU-valet, som nu när nyhetens behag har lagt sig med fördel kan smällas mot rutan? Jag vet inte. Det står och väger nu.”

Ilan Sadé exemplifierar med sjukvårdspolitiken, där Centerpartiet vill ersätta socialdemokraternas centralistiska antimarknadspolitik med en lika centralistiskt genomförd motvariant. En av få som håller Sadé på gott humör är partisekreteraren Jöran Hägglund, som talar sig varm för både tvåkammarparlament och starka regioner.

Sadés reflektioner är skarpa. Centerpartiet har fattat en rad beslut som stramat upp de ideologiska riktlinjerna, och som kan göra partiarbetet enklare. Men tydligen krävs en hel del för att få centerpartisterna att tänka federalistiskt. Den socialdemokratiska centralismen i kombination med 1900-talets nationalromantiska ideal är spikar som slagits långt in och nu är svåra att dra ut.

Anders L. Hansson

***

Full version in English: Center Party Students talk of federalism policy failure

Federalism. Ilan Sadé, president of the Center Party Students’ Assosciation (CHF), concludes on his organization’s website that the acceptance of federalism “strongly has contributed to an improved intellectual climate within the Party.” It’s better to use existing ideas and terminology than to invent words that no-one understands, Sadé says and continues:

“However, if federalism is going to be something more than a cliché, leading Party representatives must start apply it in every-day-politics. Only the fewest Center politicians on the national level have managed to take that step. This far, the Party Board and the Party Congress have completely failed in making something concrete out of federalistic policies. So, one may ask one-self: was there any seriousness behind the praise of the federalistic principles, or was it seen only as a pretty little fad to tease voters with during the EU election campaign, and now that it’s old news it can simply be smashed and thrown away? I don’t know. It’s in the balance right now.”

Ilan Sadé gives an example from health sector policies, where the Center Party wants to replace the Social Democrats’ anti-market policies with merely a centralist counter version. One of few people who keeps Mr Sadé in a good mood is the Party Secretary Mr Jöran Hägglund, who speaks in favor of a bicameral parliament as well as strong regions.

The reflections of Mr Sadé are sharp. The Center Party has made a number of decisions that has shapened up the ideological framework, and which may facilitate the Party’s work. But obviously it’s not that easy to make members think in a federalist way. Social democratic centralism in combination with 20th century national romantic ideals are deeply rooted and not easy at all to get rid off.

Riksmedia? I en artikelserie har Göteborgsposten intervjuat ett antal ledande aktörer om det regionala självstyrets framtid. Kommunminister Sven-Erik Österberg verkar nu – lika förvånande som glädjande – ha fastnat för regionalt självstyre med direktval. Bra är också att partisekreterare Jöran Hägglund klargjort att det är en tvåkammarriksdag Centerpartiet vill ha. Hägglund tror det blir 8-12 regioner, och vill att dessa i en regionvald kammare ska kunna försvara sitt självstyre.

Samtidigt som jag med belåtenhet ser Västra Götalands ledande tidning djuploda i en av Sveriges stora politiska frågeställningar, är det mer än deprimerande att se frånvaron av regionaliseringsdebatt i de Stockholmsmedia som felaktigt brukar kalla sig ”riksmedia”. Kanske är det inte förrän Mälardalen, Svealand och Stockholm inser behovet av egna folkvalda regionorgan som journalisterna uppe i norr förstår vad som sker väster om Vättern och i gränstrakterna mot Danmark. Men det kanske inte gör någonting. För som Göteborgsposten skriver i en ledare den 3 augusti: det verkar som om Västra Götaland och Skåne ”kommer att bli stilbildare”.

Om dessa både regioners politiker använder all sin kraft samt kombinerar den med ett gott mått av taktik, ja då är det nock bäst att lägga ribban innan Svealands Stockholmsfixerade provinspolitiker ens hunnit säga bä.

Anders L. Hansson

***

Läs Göteborgspostens artiklar:

Ledare 3/8
Intervju med kommunminister Sven-Erik Österberg 1/8
Intervju med statsvetaren och docenten Lennart Nilsson, Centrum för forskning om offentlig sektor och kultur i Göteborg 30/7
Intervju med Centerpartiets Jöran Hägglund 27/7
Intervju med VD:n för Västsvenska handelskammaren, Anders Källström, 24/7

***

Summary in English: Stockholm media asleep on regional autonomy issues

In a series of articles, the leading daily in Western Sweden, Göteborgsposten, has interviewed a number of leading actors on the future for regional autonomy in Sweden. The responsible minister Mr Sven-Erik Österberg now seems – as surprisingly as agreeable – to be in favor of regional autonomy with democratic bodies elected by the people. It’s also good that the party secretary of the Center Party, Mr Jöran Hägglund, clearifies that the Center Party wants a two chamber parliament. Mr Hägglund believes there will be 8-12 regions, and wants those to be able defend their autonomy in a chamber appointed by the regions.

But where is the debate on regionalization in Stockholm media? Well, who cares? Just let those folks up north stay asleep while Scania and Western Sweden set the standards for the future of Sweden.

Skånska Dagbladet Friday 5 August 2005

Fria fantasier om hur politiken i Regionernas Europa kan gestalta sig år 2011. Fortsättningen av denna politiska thriller återfinns i kategorin “Fiction: A visionary view on Europe of Regions“.

”Vi går ut från näringsministeriet vid Stortorget i Malmö. Scanias näringsminister har en lång dag av hårda förhandlingar framför sig. Men vi är väl förberedda och vet att vi har rätt.”

Regionen framförallt. ”I går var vi i Christianstad för veckans regeringssammanträde. Näringsministern var nöjd. Han fick med sig hela regionregeringen på huvuddragen för infrastrukturbudgeten 2012. Finansministern, som är hallänning, hade väl i och för sig hellre prioriterat vissa förbättringar av E6:an. Men till slut var alla ändå överens om att förbindelserna mellan Blekinge och Skåne bör gå före. Å andra sidan lovade utbildningsministern, känd som Karlskronas starka kvinna, att få fram mer pengar till universitetet i Halmstad. En annan orsak att se glad ut var den utsökta Syngerslättsgåsen som serverades efter regeringsmötet. Och eblakagan var inte sämre den.

Ja, i stort sett fungerar Scanias regionregering väl. Det borgerliga partiet Allians för Scania har funnit sig till rätta med att inte ha monopol på sin planhalva. Uppstickaren Scanias självstyresparti fick ett mandat mer än Allians för Scania i regionparlamentet. I många sakfrågor står de båda partierna varandra väldigt nära, men Självstyrespartiet har vunnit mycket trovärdighet genom att inte ha några band till de gamla svenska partierna.

Socialdemokraterna gjorde bra ifrån sig både i Blekinge och Skåne. Till skillnad från Allians för Scania har Socialdemokraterna i de tre skåneländska provinserna valt att ha kvar de starka kopplingarna till partiorganisationen i Stockholm. Socialdemokraternas partiledare är, precis som Ingvar Carlsson på sin tid, hyfsat välvillig till regionalt självstyre. Ja, man kan rentav likna honom vid en svensk Zapatero.

Men framförallt Hallands väljare ville mer än vad sossarna kunde lova. Och tack vare det sitter jag nu här på ett roligt och intressant jobb som medarbetare till Scanias näringsminister.

Vi går ut från näringsministeriet vid Stortorget i Malmö. Näringsministern har en lång dag av hårda förhandlingar framför sig. Men vi är väl förberedda och vet att vi har rätt. Näringsministrarna från Sveriges alla regioner ska sammanträda i Stockholm. EU:s ministerråd ska snart fatta beslut om transeuropeiska nätverk, och ansvariga statsrådet i centralregeringen måste nu försöka komma överens med regionerna om vilka prioriteringar han ska göra i Bryssel.

Svealands vältalige regeringschef verkar ha fått alla Stockholmsmedia med sig när han gjort utspel om att Mälardalen står och faller med motorvägsutbyggnaden Tallinn – Kaliningrad. Men på mindre än två månader har vi haft Västra Götalands ansvarige minister på tre besök här i Malmö, och han har lovat att helhjärtat stödja Scanias önskan om att EU ska satsa stort på vägar och järnvägar från de polska hamnstäderna Swinoujscie och Gdansk i riktning mot Slovakien och Ukraina.

Regionerna i Sverige har sedan en tid ansvaret för mer än två tredjedelar av alla infrastrukturpengar. Det har lett till en avsevärd effektivisering jämfört med tidigare då centralregeringen i Stockholm alltmer använde väg- och järnvägsbudgeten för att belöna vänner och bekanta inom politik och näringsliv. Men den sortens korrumperade röstfiske är nu ett avslutat kapitel. De politiska omvälvningarna i Sverige och regionernas starka ställning har gjort livet surt för den gamla tidens politiker. De välutbildade medborgarna är krävande. Och sedan Sveriges Radio och Sveriges Television kollapsade p g a att en minister ur centralregeringen visade sig ha haft ett långvarigt förhållande med en välkänd nyhetschef, har medielandskapet genomgått en fantastisk förändring.

Centralregeringen har trots allt kvar en del inflytande över vägar och järnvägar. Dels finns den centrala potten för större satsningar, dels är det centralregeringen som företräder regionerna i EU-förhandlingar. Om vi nu lyckas få med oss en majoritet av regionerna på att centralregeringen ska prioritera vägar och järnvägar i Polen vid EU-mötet, då kan Scania räkna med pengar ur centralbudgeten som tillskott till infrastrukturinvesteringar både i Blekinge och Skåne.

Vi får väl se hur det blir. Nu har vi i alla fall kommit över Öresundsbron och gått ombord på flygplanet som ska ta oss till Stockholm. Idag ska frukterna av hårt arbete skördas.”

Anders L. Hansson

***

Summary in English: A day at Scania’s Ministry of Economy

“We walk out from the Ministry of Economy at the square Stortorget in downtown Malmö. Scania’s minister of economy has a long day of rough negotiations ahead. But we are well prepared and know that we are right”.

Free fantasies about what politics may look like in Europe of Regions anno 2011. Further parts of this thrilling story will be found under the category “Fiction: A visionary view on Europe of Regions“.

Skånska Dagbladet Monday 25 July 2005

I den regionala kulturen och identiteten finns grunden för framtidens skånska näringsliv. Samtidigt som vi välkomnar nya influenser i våra hem och kulturer, måste vi också förstå värdet av det kulturella arvet – inte minst i ekonomiska termer.

Spettkaksekonomi. Att lokalt och globalt inte står i motsatsförhållande är en gammal visdom. Globalisering ger oss nya kunskaper och produkter, samtidigt som vår egen kunskap och produktion når ut i världen.

Med allt det goda som globalisering för med sig, är det lätt att inse betydelsen av att bevara och utveckla vår lokala och regionala kunskap. Ekonomi och kultur hänger intimt samman. Parallellt med att vi välkomnar nya influenser i våra hem och kulturer, måste vi också vara medvetna om värdet av vårt kulturella arv – inte minst i ekonomiska termer.

Ju bättre vi klarar att kombinera ett välbevarat kulturellt arv med en öppen attityd till nya kulturella influenser, desto bättre möjligheter får vi att dra nytta av en gränslös värld. När näringsliv och ekonomi alltmer internationaliseras gäller det att hitta sina nischer. Allra bäst är naturligtvis att producera något unikt, eller att åtminstone producera sådant som ger en känsla av att vara det.

Länge köpte folk produkter från Sverige för att de höll unikt bra kvalitet. Därefter följde en lång period när folk fortsatte köpa dessa produkter, inte för att de längre var ensamma om att vara bäst, men för att människor trodde att de var det. Men när nu alla förstått att produkter från Sverige oftast inte är osedvanligt högkvalitativa, utan bara produkter i mängden, då är riskerna för företagen uppenbara.

Spiddekaga kan förvisso göras i Polen. Men skånsk spiddekaga kan bara göras i Skåneland. Ett banalt exempel kanske, men icke desto mindre ett exempel på hur upplevelsen av en produkt kan vara avgörande för det regionala näringslivets vara eller icke vara.

Eller som Västsvenska Industri- & Handelskammaren säger: “det är allt tydligare att den ekonomiska tillväxten bärs av en regional, snarare än en kommunal eller nationell logik.”

Det enklaste sättet att utveckla näringslivet i Skåne torde i första hand vara att tillvarata det som är unikt, och i andra hand att konstruera en känsla av kunna erbjuda något som är ensamt i sitt slag. Men vilka är då de faktorer som ligger till grund för det exklusiva och speciella? Jag tror att det regionalt unika finns att söka i följande begrepp:

- den logiska geografin
- historia
- kultur och identitet
- ekologi

Den regionala kulturen och identiteten är knuten till de specifika förutsättningar det regionala rummet ger genom geografi, historia och ekologiska begränsningar. In- och utflyttning till och från regionen vitaliserar kultur och ekonomi. Den regionala identiteten är inte exakt samma i morgon som den var i går. Men den finns alltid som en stark faktor. Och det är i den regionala kulturen och identiteten som hemligheten till framtidens skånska näringsliv vilar.

Visserligen finns i dag tekniska möjligheter att bryta sig loss från det gamla. Men den ekonomiska potentialen blir som störst om de nya möjligheterna kombineras med regionens karaktärsgivande sidor. Ett exempel är Skånes rika jordbruk som gav upphov till en stor livsmedels- och förpackningsindustri. Utvecklingen förde sedan dessa regionala branscher ut i världen.

Emellertid kan den globalisering som tog Skåne ut i världen också slå tillbaka. Det har hänt förut, och kan hända igen. Om näringslivet tappar sin lokala och regionala identitet, samtidigt som det finns tekniska och ekonomiska möjligheter att producera någon annanstans – då sitter Skåne löst.

Förståelsen för vad som är unikt i Skåne finns här och ingen annanstans. Det är därför som regering och riksdag måste avlövas, och makten föras hem igen. Överst på listan står fundamentet, nämligen utbildning, kultur och media. Infrastruktur och arbetsmarknad följer.

I Bayern används uttrycket “Laptop und Lederhosen” för att beskriva vissa samband mellan kultur och näringsliv. Kanske det är dags för skåningarna att börja använda begreppet “spettkaksekonomi”?

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Cultural heritage creates growth

The foundation for the Scanian economy of the future is to be found in regional culture and identity. At the same time as we welcome new influences in our homes and cultures, we also need to be aware of the value that our cultural heritage possesses – not the least in economic terms.

Culture regions. Dick Erixon, referred to in an earlier comment here at the Annors Development Blog, is trying to explain his vision for Sweden. He starts out calling Sweden a nation state – thereby using a terminology which does not take in account the existence of fourth world nations, i.e. nations without states. There is at least one very clear example of a fourth world nation in Sweden and that’s the Sami people.

I agree with Mr Erixon that the power of central government has to be reduced, and that citizens ought to strengthen their individual powers. But as Mr Ilan Sadé argues, there are a number of reasons for a strong regional level in our society. To put it straight forward: some tasks are too small for the central government and too big for the municipalities. To a great extent this is the case for infrastructure, education and culture. Regional parliaments are the place to take care of those issues.

Now, Mr Erixon will possibly argue that education and culture are matters to be decided upon by individuals and not politicians. He is in favor of a strong civil society. I agree on the importance of a strong civil society. But whether to hand out educational checks to the students, or to offer them government run universities for free, that’s a political preference that each region can decide on.

Concerning culture, there may be a number of activities that politics should’t interfer with. However, cultural policies are an integral part of the society. For example, Swedish is the only language used in the Parliament of Sweden. Is this neutral in relation to the individuals – for example any Sami Member of Parliament? Of course not. – We all possess both individual and collective identities and we all have both individual and collective human rights.

What I plead for is a Sweden where also collective human rights, and hence cultural human rights, are being respected. In practice that means a respect for the cultural and historical heritage of the various regions. Those culture regions all have their identities, may it be strong or not, and this has to be the primary starting point when Sweden is being regionalized.

But in spite that Mr Erixon seems to recognize the existence of cultural identities, he continues to believe – as does the political establishment – that there is mainly one cultural identity in Sweden. Hence, even though it’s rather clear that Sweden is not a nation state, Mr Erixon argues it is… Did he oversee that Sweden actually recognized five minority languages in 1999? Does he denie the critical reports from the Council of Europe on the Swedish government’s ignorance of the distinct cultures in Scania and Gotland?

Does he oversee that a basic ingredient in a society has to be self-identification and not identities imposed by the central government? And does he oversee that an indiviudal may possess several collective identities and ethnicities? – “Hallänning, svensk, europé”, as former prime minister Carl Bildt put it.

Mr Erixon asks for a definition of “region”. In the context of regional autonomy within a state there are four criteria that can be used:

- the logical geography
- history
- culture and identity
- ecology

You will get the background on this here and here.

Anders L. Hansson

Skånska Dagbladet Friday 8 July 2005

Partipolitiken behöver regionaliseras. De borgerliga partierna i Skåne bör driva på genom att bilda en regional partifederation. Lärdomar finns att hämta i Tyskland och Österrike.

Partipolitik i ett regionalt Sverige. För någon månad sedan hade jag återigen tillfälle att stifta bekantskap med ledarskapet i Österreichische Volkspartei (ÖVP), det stora borgerliga regeringspartiet i Österrike. ÖVP:s liksom Österrikes federala strukturer är så självklara att ämnet knappast diskuteras i alprepubliken. Men för de borgerliga partierna i Skåne och Sverige finns här mycket att lära.

För om äkta regionalisering av makten ska bli verklighet, krävs en uppgörelse med det partiinterna arbetet. Förändringar börjar inifrån.

Medlemsdemokrati av äldre snitt är av flera skäl på väg ut. Centerpartiet visade smakprov på detta häromveckan genom beslutet att avhålla partistämma endast vartannat år. Tanken är också att partiet ska vara en arena inte endast för medlemmar, utan också för s k sympatisörer. Andra partier går i samma riktning. De gamla partiernas medlemskader är i allt mindre utsträckning representativ för väljarkåren. Particentralerna vill kunna manövrera snabbare i ett allt rörligare samhälle. Internet ger goda möjligheter att bygga nya kanaler till väljarna, något jag själv upplevde under en vecka i Howard Deans synnerligen innovativa primärvalskampanj i USA.

De politiska partierna är i dag som starkast på en arena som växer i irrelevans: riksdagen. Mycket av politiken har flyttats uppåt. De europeiska partibildningarna ökar i vikt. På den lokala nivån är partierna tämligen aktiva, samtidigt som behovet av starka partier där är som minst. Personer och kompetens är viktigare än partiprogram författade i Stockholm. Däremot spelar ideologier en viss roll på landstings-/regionnivå. När allt fler politikområden framöver tas om hand av de framväxande regionerna kommer stora delar av de ideologiska striderna också att hamna där.

Att medlemmarna tynar bort får därför inte tas som intäkt för att centralisera det avgörande politiska arbetet till partikanslierna i riksdagshuset. Tvärtom är det hög tid att regionalisera partierna. Centerpartiet har här möjlighet att visa huruvida talet om federalism är något mer än sköna fraser. För om politikerna skall förmås tänka federalistiskt måste de ha motsvarande plattform i sitt arbete.

Dagens distrikt motsvarar inte framtidens regioner, men kan stärkas genom samarbete i distriktsfederationer. Riksdagsledamöterna måste stärka sina mandat genom att ta över befogenheten att anställa politiska sekreterare. Med dessa åtgärder kan region- och rikspolitiker samordna resurserna och bygga en rejäl regional plattform. Förmågan att bevaka den regionala utvecklingen, och svara med väl underbyggda förslag och utspel, ökar. Det centrala partikansliets främsta funktioner blir ideologisk utveckling och viss samordning. Riksnivån kan fokusera på ideologi och mediejippon samtidigt som den sakpolitiska debatten tas över av den regionala nivån.

Allians för Sveriges tillkomst visar på insikt om brister i partisystemet. Genom en riktig allians kan både regioner och borgerlighet stärkas. Med riktiga personval underlättas denna process. Den italienske statsvetaren Panebianco visar vägen med sin modell om territoriell diffusion och federation. En sådan process underifrån har demonstrerats av CDU i Tyskland. ÖVP i Österrike är ett gott exempel på partifederation.

Skåne med sina särskilda behov av regionalt självstyre bör bli nästa exempel. Här behövs politiska partier som energiskt kan företräda regionen. De borgerliga bör därför gå före och sammanfoga Allians för Skåne till något mer än en lös koalition.

Genom att samordna både politik och organisation kan de fyra partierna dels profilera sig bättre regionalt, dels höja sin röst i riksdagen. Då kanske det börjar lossna för det regionala!

Anders L. Hansson

Mer att läsa: 7-punktsplan för federalisering av Sverige

***

Summary in English: Party federation facilitates regionalization

Party politics need to be regionalized. The non-socialist opposition parties in Scania ought to be front-runners and create a regional party federation. Examples to learn from are found in Germany and Austria.

Region state. The latest issue of the liberal-communitarian magazine Rådslag, published this week, has provoked the well-known blogger Dick Erixon. The topic is Regions of Europe and you are welcome to read my contribution right here. The editorial by Mr Ilan Sadé can be found here (in Swedish).

Usually, Mr Erixon’s remarks on current politics show a more than over-average capacity of innovative analysis. In a couple of recent comments, however, Mr Erixon is accumulating a parade of failed analyses.

First, Mr Erixon confuses liberal and communitarian thinking as he suggests that it’s better having the central government distributing subsidies to individuals than having regional decision makers take care of politics. A regional level is simply not necessary in such a small state as Sweden, he says.

As far as I can see, the Swedish state has not been able to create a lasting feeling of solidarity and community. The centralization of powers may be liberal in some ways, but is certainly not communitarian and to an even lesser degree liberal-communitarian. Centralization may be ok where collective identities and cultures are the same for a vaste majority of the individuals. But this is not the case in Sweden (see below). Also, Sweden isn’t that small really – many Länder in the federal Germany or states in the U.S. are much smaller – both in number of inhabitants and surface. Mr Erixon seems to overlook that economic, cultural and political conditions are very different in for exampe Scania and Stockholm.

Secondly, Mr Erixon is confusing nationalism and regionalism with state nationalism. Obiously, he thinks that Sweden is, or should be, a cultural unit. It is true that culture and identity are important foundations for democracy. But Mr Erixon seems to miss the point: Sweden is not a cultural unit. On the contrary: Sweden, just like several other European so-called nation states, is an empire that comprehends several nationalities and/or regional cultures.

Unfortunately, Mr Erixon is not alone in his affection for the artificial nation states – his analysis is a typical Stockholm-centered one, far to common in the centralized Sweden. But I can assure that Stockholm is becoming less of a center for self-conscious regions every day that goes by: the border regions next to Denmark, Norway and Finland are now re-discovering their own identities in the emerging Regions of Europe.

Just like Mr Erixon pleads for politicians to review their policies in order to save Europe, he ought to revise his own analysis in order to assist Sweden in the transition from centralized empire to a region state that respects cultural diversity and heritage.

Anders L. Hansson

Federaliseringsplan. Denna vecka utkom tidskriften Rådslag med ännu ett läsvärt nummer. Temat är Regionernas Europa, ett ämne som politiker och debattörer i det hårt centraliserade Sverige har uppenbara svårigheter att greppa.

“Den europeiska nationalstaten utmanas av globaliseringen, som på många håll ledsagas av stärkt regionalt självstyre och krav på ytterligare steg i den riktningen. Vi kan se denna utveckling i Spanien, Belgien och Storbritannien. — Växer den regionala identiteten i Europa sig starkare just nu?”

Utifrån bl a dessa frågeställningar inbjöds Anders L. Hansson – och ett antal andra debattörer – att skriva artiklar till Rådslag. Om du inte har tillgång till Rådslag inbjuds du att läsa artikeln här på bloggen. Begrunda och – inte minst – diskutera (i anslutning till artikeln)!

Artikeln finns här.

***

Summary in English: Federalization of Sweden in 7 steps

Plan for federalization. This week the liberal-communitarian magazine Rådslag published yet another issue rich in content. The topic is Europe of Regions, a subject that politicians and debaters in the extremely centralized Sweden have obvious difficulties to grasp.

“The European nation state is being challenged by globalization, in many places followed by strengtened regional autonomy and demands for further steps in that direction. We can see this development in Spain, Belgium and The United Kingdom. – Are regional identites in Europe growing stronger right now?”

With those and other starting points, Anders L. Hansson – and a number of other debators – where invited to write articles for Rådslag. If you do not have access to Rådslag you are invited to read the article here at the blog. Analyze and – not the least – discuss (in connection to the article)!

The article with a brief summary in English can be found here.

Helsingborgs Dagblad Friday 24 June 2005

Debatt

Goda kunskaper i danska ger mera pengar i plånboken – för den enskilde och Öresundsregionen. Men flertalet skåningar har inte tillräckliga kunskaper i danska för att kunna dra nytta av Själlands stora och spännande arbetsmarknad. Om Skåne ska komma i kapp Köpenhamn och Stockholm i fråga om disponibel inkomst per capita så måste vi erbjuda danskundervisning i alla skånska grundskolor.

Sedan några år ser vi hur allt fler själlänningar väljer att bosätta sig i Skåne. Här får de lägre boendekostnader samtidigt som de genom att sundspendla kan behålla sina relativt välavlönade jobb på Själland. Samtidigt fortsätter skåningar att flytta till Stockholm. Även om det är så mycket närmre till Köpenhamn är det fortfarande mycket naturligare att söka och få jobb i Stockholm. Därigenom går Skåne och Öresundsregionen miste om kunskaper – och skatteintäkter.

Köpenhamn och Stockholm är rikare än Skåne. Historiskt sett är detta ingen naturlag. Skåne har många konkurrensfördelar, och på sikt måste målet vara att vår region åter ska räknas till en av Nordens rikaste.

Ett stort antal initiativ av olika slag har tagits för att skynda på Öresundsintegrationen. Emellertid saknas en samlad offensiv i en av de grundläggande frågorna – språket. Ofta har det hetat att vi gör oss så väl förstådda med varandra över Sundet, att vi klarar oss med våra respektive språk. Öresundskommittén och Öresundsregionens arbetsmarknadspolitiska råd (ÖAR) presenterade i höstas en vällovlig rapport om den gränsregionala arbetsmarknaden. Men trots två års arbete lyckades man inte i någon del dra slutsatser om de språkliga barriärerna. Är frågan kanske kontroversiell för dessa sundsdiplomater?

Det skrivna språket är i dag en avgörande faktor i en mycket stor andel av de kvalificerade och högavlönade jobben. Då räcker det inte med att tala skandinaviska i största allmänhet för att få ett kvalificerat jobb i Danmark. Eftersom Själland har en betydligt större och mera diversifierad arbetsmarknad än Skåne, borde skåningarna i ren självbevarelsedrift vara måna om att lära sig danska. Allt fler ungdomar har insett detta, och vissa skolor har svarat på den nya verkligheten genom att sätta danska som tillval på schemat.

För Skåne och Öresundsregionen är danska i skolan en avgörande fråga. Ska vi fullt ut kunna tillvarata de fördelar som närheten mellan Skåne och Själland ger, måste vi se till att de som vill bo och arbeta här också har de verktyg som behövs. Danska ska inte vara förbehållet dem som på egen hand lyckats komma till insikt om detta språks värde på arbetsmarknaden runt Öresund.

Vissa kunskaper i den nordiska språkgemenskapen förekommer sedan länge i skolans svenskundervisning. För Skånes del är detta otillräckligt. Vi menar att alla elever här bör ges viss obligatorisk grundkunskap i danska redan i tidig ålder. På högstadiet bör det vara obligatoriskt och på gymnasiet ska det finnas goda möjligheter till danskundervisning som tillval.

Flerspråkighet är vanligt förekommande i många regioner runtom i Europa och världen. Katalonien, Sydtyrolen och Schlesien är bara några exempel. Skåne har sin naturliga plats som en flerspråkig region i det Regionernas Europa som nu växer fram. Närheten till Själland skulle ge danskundervisningen en styrka som andra språkämnen saknar.

Tyngst vilar ansvaret nu på Sveriges regering och dess skolminister Ibrahim Baylan. Han har därför fått frågan om vilka åtgärder han tänker vidta. Men om regeringen menar allvar med Öresundsintegrationen och talet om att få fler i arbete, borde arbetsmarknads- och näringsministrarna också ta sig an saken.

De skånska politikerna – i riksdag, regionfullmäktige och kommuner – måste alla driva på och se till att en samlad språkstrategi utarbetas för att ge Skånes ungdomar möjlighet att om några år kunna vara med och slåss om de bästa jobben. Konkurrenskraftiga kunskaper i danska borde vara ett av de första och mest självklara stegen.

Johan Linander (c)
Lund, riksdagsledamot

Anders L. Hansson
Barcelona, internationell analytiker
och konsult

***

Läs Johan Linanders fråga till skolminister Ibrahim Baylan samt dennes svar.

Givetvis är det ett innehållslöst nonsenssvar.

***

Summary in English: More Danish gives higher income

Good knowledge of Danish gives more money in the wallet – for the individual and for the Øresund Region. But most people in Scania – i.e. the part of this transborder Euroregion that is situated in Sweden – do not possess sufficient knowledge of Danish in order to prosper from Sealand’s (Denmark) extensive and exciting labor market. If Scania is going to catch up with Copenhagen and Stockholm in terms of income per capita, Danish has to be taught in all Scanian schools.

Johan Linander (The Center Party)
Lund, Member of Parliament

Anders L. Hansson
Barcelona, International Analyst and Consultant

***

Member of Parliament Mr Johan Linander asked the Minister for Schools on this topic and got a nonsense answer with no substance what-so-ever. You can see it all here (in Swedish).