Fattigt Skåne utan makt / Poor Scania without power
Skånska Dagbladet Tuesday 31 January 2006
Tjänar Skåne på att vara en del av Sverige? Det är en fråga som regionens politiker borde ställa sig. Sedan är det tid att dra slutsatser om hur relationen till centralmakten ska regleras.
Talade statistik. Skånes självstyre handlar i grunden om två saker: demokrati och ekonomi – i begreppens vidaste mening, med faktorer som kultur och identitet inbegripna. Genom självstyret ska demokratin stärkas. I någon mån har makten över ekonomin stärkts genom att delar av beslutskompetenserna förts över på den folkvalda församlingen. Men på infrastruktur- och kulturområdet har det i stor utsträckning visat sig vara en illusorisk makt. Centralmakten är nyckfull mot den som inte har grundlagsskyddat självstyre.
Nu bortser vi från demokratikomponenten en stund. I stället frågar vi: tjänar Skåne på att vara en del av Sverige? Hur mycket producerar den skånska ekonomin och hur mycket av detta stannar kvar i Skåne?
Statistiska Centralbyrån (SCB) bjuder på matnyttigt under rubriken ”regionalräkenskaper”. Bruttoregionalprodukten (BRP), den samlade produktionen av varor och tjänster, är ett intressant mått. För år 2003 uppgick BRP per invånare till 254 000 kronor i Skåne. Motsvarande siffra för några andra län är: Västra Götaland 272 000, Norrbotten 256 000. Stockholm ligger skyhögt över alla andra med 377 000. Genomsnittet för riket (dvs. ungefär BNP per capita) var 275 000 kronor.
Disponibel inkomst är ett annat mått på hur det står till hemma hos invånarna i Skåne. Definitionen enligt SCB lyder: ”Med disponibel inkomst avses de inkomster som hushållet kan konsumera under en period vid bibehållen real förmögenhet.” Per invånare och län år 2003 ser det ut så här: Skåne 139 000 kronor, Västra Götaland 140 000, Halland 144 000. Stockholm vinner igen med 165 000 kronor. Genomsnittet för riket var 142 000 kronor.
Nu är det inte bara den egna arbetsinsatsen minus det stat och kommuner tar ut i skatt som avgör vår materiella levnadsstandard. En stor del av momsen, arbetsgivaravgifterna och annan skatt som går till centralmakten i Stockholm kommer på olika sätt i retur.
Skatteutjämningssystemet syftar till att jämna ut inkomster och kostnader mellan landets kommuner och landsting. Sammantaget gör Skåne här en obetydlig nettovinst – det kommer in något mer pengar än det går ut. Statsbudgeten är också en slags utjämning. En del går till utjämning mellan individer – socialförsäkringar och A-kassa är stora poster. Investeringar i infrastruktur och utbildning är andra stora poster. Enligt NUTEK som f n studerar hur mycket staten tar av och ger till regionerna, så går Skåne back vad gäller investeringar. Stockholm går det dock bra för.
Min slutsats vad gäller ekonomikomponenten är att Skåne i alla fall inte tjänar på att vara en del av Sverige. Men hur mycket förlorar skåningarna på att vara underordnade centralmaktens finans- och näringspolitik? Är det en naturlag som säger att Stockholms invånare ska ha betydligt högre disponibel inkomst än Skånes?
I början av året kom en prognos som förutspår att Stockholm under de närmsta åren kommer att ha den högsta tillväxten i Sverige. Samtidigt har f d landshövdingen Bo Holmberg en specialtjänst med titeln generaldirektör vid Närings Finansdepartementet. Uppdrag: att förbättra Mälardalens förutsättningar. Va?! Den region som redan har det tveklöst bäst förutspås få det ännu bättre – och samtidigt tillsätter regeringen en generaldirektör för att ytterligare öka Stockholms försprång!
Skånemoderaterna Peter Danielsson och Margareta Pålsson påpekade i höstas det märkliga i att Öresundsintegrationen förväntas skötas av socialministern, som ju har fullt upp med annat. Jag kan bara instämma. Varför har Mälardalen en tung heltidslobbyist på Närings Finansdepartementet och Skåne en lättviktare på ett departement som sett sina bästa da’r?
Ekonomistatistiken har klara brister, och här skulle Region Skånes politiker kunna göra en insats genom att ta fram klarare siffror så att vi bättre kan se hur mycket Skåne förlorar på sitt medlemskap i Sverige. En given slutsats är, hursomhelst, att antingen måste Stockholm rejält dela med sig av sitt överflöd – eller så måste skåningarna skaffa sig ett så starkt självstyre att regionen på egen hand kan bygga sin framtid. Stora politiska och ekonomiska befogenheter på regional nivå – riktigt självstyre – är givetvis att föredra både ur ekonomisk och demokratisk synvinkel.
Anders L. Hansson
***
Summary in English: Poor Scania without power
Does it favor Scania to be a part of Sweden? That’s a question that regional politicians ought to ask themselves. Then it’s time to draw conclucions on how to regulate the relation to the central power.