Först går han emot regional demokrati. Sedan skriver han att trängselskatten är en regional fråga. Hur ska Dick Erixon ha det, egentligen?
Så här skrev Erixon i senaste numret (nr 4) av tidskriften Rådslag, i en artikel med titeln “Federalism utan regionalism”:
“… regioner tillför ingenting för den som värnar och vill stärka det kommunala självstyret. Bara för den som vill inskränka lokalsamhällets autonomi blir regioner ett alternativ. — Var går gränsen mellan statens beslutanderätt och kommunernas självständighet? … I dessa frågeställningar har regioner/landskap ingen funktion.”
I en kommentar på sin blogg skriver samme Erixon nu i en kommentar med titeln “Trängselskatten är en regional fråga” att:
“Självklart ska en person en röst gälla också i folkomröstningar om trängselskatter. En avgiven röst från en värmdöbo ska vara lika mycket värd som från en stockholmare skriven i Stockholms stad. När rösterna är avgivna i Stockholms stad i september 2006 ska röster avgivna i de 13 tidigare kommunala folkomröstningarna, för och emot trängselskatt, läggas till för att få fram det demokratiskt fattade beslutet.”
Men bäste Erixon! Problemet i trängselskatthistorien – och för den delen, hela infrastrukturproblematiken i Mälardalen, är ju att den nivå som vore bäst på att hantera dessa frågor, regionnivån, saknas. Mälardalen och Stockholmsområdet är ett lappverk och då blir det så här: särskilda arbetsgrupper i regeringskansliet får jobba med att medla mellan Banverket och Vägverket och tjogtals med kommuner, regeringen griper in i det kommunala självstyret, och i stället för ett effektivt beslut i ett starkt regionparlament blir det ett antal folkomröstningar med påföljande tolkningsfrågor.
Hela denna snurriga verklighet med försenade beslut och demokratiska underskott så det förslår pekar med hela handen i en riktning – nämligen att det är hög tid även för Stockholm/Mälardalen att få ett regionalt, folkvalt beslutsorgan.
Anders L. Hansson
