:: Annors Development *** Europe of Regions - A World of Regions ::

Den spännande, och i någon mån fristående, fortsättningen på “En dag vid Scanias näringsministerium“ och “Centralmaktens dödsryckningar“. Fria fantasier om hur politiken i Regionernas Europa kan gestalta sig år 2011-2012.

Skånska Dagbladet Friday 18 November 2005

”Man måste se det här på längre sikt och i ljuset av det kulturekonomipaket som regionregeringen nu jobbar med. Tanken är att efterhand förvandla kulturlandskapet så att alltfler orter får en tydlig regional profil. Det ska synas att du är i Skåne.”

Kulturekonomi. Året fick en bra början: På lördagskvällen var Scanias näringsminister inbjuden till regionens mest sedda talkshow, ”Sicked snack!”. Några av de hetaste politiska frågorna diskuterades, och för ”grillningen” stod gamle KvP- och TV4-journalisten Patrick Ekwall. Han har gjort en beundransvärd comeback på hemmaplan och blev omåttligt populär efter det att han i en direktsändning på nyårsafton 2010 offentligt lovade att återgå till skånsk satsmelodi.

Sedan den förlorade sonens återkomst för ett år sedan har dock mycket vatten flutit under Öresundsbron. 2011 blev ett framgångsrikt år för Halland, Blekinge och Skåne, de tre provinserna i Scania. Som ministern stolt kunde deklarera inför TV-tittarna, så har sedan regionen fick det huvudsakliga ansvaret för infrastrukturen flera stora projekt kommit i gång.

På Ekwalls fråga om viktigaste landvinning under det gångna året tvekade ministern först en stund men sade sedan:

- På lång sikt kommer det visa sig vara avskaffandet av det statliga Boverket i kombination med den plan- och bygglag som Scanias parlament antog i somras. Lagen ställer höga krav men lämnar också stort utrymme för nyskapande. Det verkligt revolutionerande är att vi nu i samarbete mellan regionregering, universitet, näringsliv och kommuner aktivt och konsekvent satsar på regional arkitektur. Sammantaget innebär allt detta att om du t ex vill bygga ett enfamiljshus i bymiljö på lundaslätten så duger det inte med ett paket trä från Småland. Material och utformning ska ta hänsyn till områdets kulturarv.

- Blir inte det här väldigt dyrt? invände Ekwall. Ministern svarade:

- Nä. Näringsministeriet har resonerat med flera regionala byggföretag som har kunskaper bl.a. vad gäller byggnation av moderna korsvirkeshus. Några av korsvirkesbyggarna har varit i gång under tio års tid och byggt en ansenlig mängd hus där de vävt samman traditionell utformning med moderna byggmetoder. Faktum är att priserna dessutom gått ner en aning eftersom i alla fall de något större företagen i branschen nu drar nytta av den korsvirkeskompetens som finns i norra Polen och vid litauiska kusten.

- Dessutom, fortsatte ministern, måste man se det här på längre sikt och i ljuset av det kulturekonomipaket som regionregeringen nu jobbar med. Tanken är att efterhand förvandla kulturlandskapet så att allt fler orter får en tydlig regional profil. Därför kommer vi att uppmuntra, och i vissa fall medfinansiera, förändringar av redan befintliga byggnader. Det ska synas att du är i Skåne. Det ska synas att du är i Halland eller Blekinge. Kulturmiljön behöver en själ.

- Men hur ska regionregeringens kulturekonomisatsning finansieras? undrade Ekwall.

- Vi har funderat och räknat mycket på det här. Vi har rest en del och satt in det hela bl.a. i perspektiv av livskvalitet och turism. Vi har också sett till de direkta effekterna för näringslivet. Slutsatsen är att om regionen skall bli mera attraktiv för boende och arbete, liksom för den växande turistnäringen, ja då måste vi odla våra kulturella särarter. Den särprägel vår region har blir allt viktigare som konkurrensmedel i den globala ekonomin. Vi måste vara unika. Men det finns också en djupare innebörd, och det handlar om vår kollektiva identitet här i Scania. Utan känslan av att ha något gemensamt kommer demokratin inte att fungera.

- I stora delar av regionen har man ju trähus…? skjöt Ekwall in.

- Jovisst, och det ska vi ta fasta på, förklarade ministern. Demokrati och näringsliv i Scania tar sin utgångspunkt i en lång gemensam historia som trots skillnader inom regionen bygger på liknande förutsättningar. Kust- och skogsbygd i samspel, jordbruk och handel som bas för näringslivet, är några avgörande faktorer. Kultur och ekonomi hänger intimt samman, och därför har jag som näringsminister tagit initiativ till en djupgående analys av hur vi kan dra nytta av kulturarvet för att utveckla ekonomin.

- Att bevara och utveckla den regionala arkitekturen och kulturlandskapet är bara en del i en långsiktig satsning för att tillvarata de dolda värden som vår kulturregion bär på, förklarade en nöjd minister, innan han tackade Ekwall genom att överlämna en flaska Absolut Besk med den nya påskriften ”Country of Scania”.

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Scania’s economy minister in TV interview

“You have to look at this in a long perspective and in the light of the culture economy package that the regional government now is working at. The idea is to gradually transform the landscape, giving a growing number of villages and towns a distinct regional profile. It’s got to be visible that you are in Scania.”

The exciting, and somewhat free-standing, continuation of the two episodes published in August. Free fantasies about what politics may look like in Europe of Regions anno 2011-2012.

Först går han emot regional demokrati. Sedan skriver han att trängselskatten är en regional fråga. Hur ska Dick Erixon ha det, egentligen?

Så här skrev Erixon i senaste numret (nr 4) av tidskriften Rådslag, i en artikel med titeln “Federalism utan regionalism”:

“… regioner tillför ingenting för den som värnar och vill stärka det kommunala självstyret. Bara för den som vill inskränka lokalsamhällets autonomi blir regioner ett alternativ. — Var går gränsen mellan statens beslutanderätt och kommunernas självständighet? … I dessa frågeställningar har regioner/landskap ingen funktion.”

I en kommentar på sin blogg skriver samme Erixon nu i en kommentar med titeln “Trängselskatten är en regional fråga” att:

“Självklart ska en person en röst gälla också i folkomröstningar om trängselskatter. En avgiven röst från en värmdöbo ska vara lika mycket värd som från en stockholmare skriven i Stockholms stad. När rösterna är avgivna i Stockholms stad i september 2006 ska röster avgivna i de 13 tidigare kommunala folkomröstningarna, för och emot trängselskatt, läggas till för att få fram det demokratiskt fattade beslutet.”

Men bäste Erixon! Problemet i trängselskatthistorien - och för den delen, hela infrastrukturproblematiken i Mälardalen, är ju att den nivå som vore bäst på att hantera dessa frågor, regionnivån, saknas. Mälardalen och Stockholmsområdet är ett lappverk och då blir det så här: särskilda arbetsgrupper i regeringskansliet får jobba med att medla mellan Banverket och Vägverket och tjogtals med kommuner, regeringen griper in i det kommunala självstyret, och i stället för ett effektivt beslut i ett starkt regionparlament blir det ett antal folkomröstningar med påföljande tolkningsfrågor.

Hela denna snurriga verklighet med försenade beslut och demokratiska underskott så det förslår pekar med hela handen i en riktning - nämligen att det är hög tid även för Stockholm/Mälardalen att få ett regionalt, folkvalt beslutsorgan.

Anders L. Hansson