En allians för Skåne? / An alliance for Scania?
Skånska Dagbladet Friday 9 September 2005
I dag fredag kommer de fyra partiledarna från Allians för Sverige till Malmö. Där kommer de att möta toppolitikerna från Allians för Skåne. Den stora frågan är om Allians för Sverige kommer att vara bra för Skåne.
Fattiga och frustrerade. När de stora Allians för Sverige-elefanterna från Stockholm, och de något mindre Allians för Skåne-elefanterna från Christianstad, i dag möts i Malmö är det sannolikt mest för ryggdunkande och glada tillrop. Ledarna från maktcentrat vid Mälarens inlopp har inte tid att stanna mer än en timme, så några samtal av djupare karaktär lär det inte bli. Detta är på något sätt karaktäristiskt för den centraliseringssjuka som Sverige lider av. Politiken sköts i Stockholm och riksdagsledamöterna, som förvisso kommer från hela landet, är i huvudsak ett transportkompani som hålles kort.
I den mån den skånska borgerlighetens ledare framför några krav till sina ”chefer” är frågan alltså om de kommer att få något gehör. Kommer Reinfeldt, Hägglund, Leijonborg och Olofsson att lyssna på och förstå frågor som rör Skånes speciella behov, t.ex. kring det regionala självstyret?
Nu är det dock inte säkert att Allians för Skåne kommer framföra sina krav med någon större skärpa. Politiken i Region Skåne tyngs i stor utsträckning av sjukvården, vilket gör att andra viktiga framtidsfrågor kommer i skymundan. Inte konstigt om väljarna tycker att regionpolitikerna är tråkiga och inte förstår vad självstyret ytterst handlar om. Men en av grundfrågorna skulle kunna ställas så här till Alliansens företrädare:
Förvisso är Stockholm rikets huvudstad, och huvudstäder är ofta rikare än provinsen av diverse orsaker. Men som exemplen Tyskland och USA visar så är det inte någon naturlag, och i ett EU där statsgränserna sägs ha spelat ut sin roll och där vi alla verkar på ”den inre marknaden” finns det inte längre några ursäkter för en politik som leder till att all ekonomisk makt koncentreras till Stockholm. Inte heller finns det någon ursäkt för en politik som leder till att Skåne är fattigare än Själland.
Så frågan är: vilka åtgärder tänker Allians för Skåne föreslå sina nerresta ”chefer” i syfte att ge Skåne samma möjligheter till utveckling som Stockholm?
Svaret från Allians för Sveriges ledare borde vara lika enkelt som kort: om Allians för Sverige bildar regering efter valet 2006 kommer Skånes regionala självstyre att permanentas genom grundlagsskydd och Skånes befogenheter kommer att utvidgas rejält så att de omfattar i stort sett alla områden inom tillväxt-, utbildnings- och kulturpolitiken. Punkt. Inte nödvändigtvis mer och absolut inte mindre.
Men vilket tonläge brukar du själv ha gentemot din chef? Nä, just det. Inga brösttoner precis. Därför är det stor risk att vi efter fredagen kan göra följande analys:
Ännu en gång har de skånska ledarna lämnat ett möte lika bekymrade som när de gick in. Även efter mötet svävar de i ovisshet om vilken ställning rikspolitikerna kan tänkas vilja ge Skåne framöver. Sammantaget torde det för Allians för Skånes folk kännas både svårt och frustrerande att fortsätta en resa tillsammans med en skuggregering som inte vill tala om vilket resans mål är.
Vad skåningarna förtjänar är dels att Allians för Skåne talar om vad man vill, dels att Allians för Sverige talar om vad man tänker tillåta. Men de skånska politikerna är dåliga på att konkretisera sina tankar. Och Allians för Sverige har inte tillsatt någon särskild arbetsgrupp för de mest fundamentala frågorna, nämligen samhällsorganisation och författning.
Tilläggas bör att det regerande vänsterblocket inte är ett dugg bättre. En intressant fråga i sammanhanget är vilken linje Göran Perssons efterträdare kommer att slå in på. Kanske vi får se mera av frihetlig socialism och en mera kreativ debatt kring det regionala självstyret? Socialdemokratin har här en del att lära av Vägval Vänster, där kritiken mot den antikverade s k nationalstaten är hård. Hursomhelst är risken stor att Skånes väljare vid valet kommer att sväva i total ovisshet om vad deras röst innebär för självstyret.
Anders L. Hansson
***
Summary in English: An alliance for Scana?
Poor and frustrated. Today, Friday, the presidents of the four center-right opposition parties making up the Alliance for Sweden are coming to Malmö in Scania. There they will meet the top politicians from their provincial subsidaries, Alliance for Scania. The big issue is whether Alliance for Sweden will be good for Scania.
One of the fundamental questions to ask the Alliance representatives could be put like this:
The answer from the Alliance for Sweden leaders ought to be as simple as short: if Alliance for Sweden will form government after the elections in September 2006, Scania’s regional autonomy will be made permanent through constitutional protection and Scania’s competences will be considerably extended in order to encompass nearby all areas within growth, educational and cultural policies. Period. Not necessarily more and absolutely nothing less.
But there’s a great risk that we after the Friday summit can conclude the following:
Once again the Scanian leaders have left a meeting as worried as when they arrived. Also after the meeting they are in a state of uncertainty concerning what position for Scania the national politicians may have in mind. Taken together, the people in Alliance for Scania are likely to feel frustrated continuing a voyage together with a shadow government that doesn’t want to reveal the destination.