:: Annors Development *** Europe of Regions - A World of Regions ::

Kyrkonationalism. Den 18 september är det kyrkoval. De dryga 70 procent av Sveriges befolkning som är medlemmar i Svenska kyrkan har då rätt att rösta till den lokala nivån, stiftet samt till kyrkomötet på riksnivå. Men som vanligt kan vi räkna med ett lågt valdeltagande, vid valet 2001 låg det kring 13-14 procent. Förklaringen till detta kan tyckas enkel – vad har Gud med politik att göra? Den frågan bidrog till att staten och kyrkan efter nästan 500 år av symbios gick skilda vägar år 2000.

Måhända är den svenska partipolitiken inte applicerbar på kyrkofrågorna. Men religionen är en maktfaktor i världen, och religionens institutioner är mäktiga organisationer. Av dessa skäl är det viktigt att diskutera både religion och religionens organisationsformer. Frågor som då inställer sig med tanke på det förestående valet till Svenska kyrkans olika nivåer är – varför finns Svenska kyrkan och varför är den organiserad som en svensk kyrka? Varför inte en skånsk eller nordisk kyrka som mötesplats mellan människorna och Gud? Kanske regionala kyrkor organiserade i en nordisk federation?

Det finns många kristna kyrkoorganisationer i världen. Den största är katolska kyrkan - förvisso inte känd för att vara demokratisk men väl internationell. Fram till reformationen i Danmark och Sverige runt 1530 så var den kristna kyrkan också på våra breddgrader en del av denna gränslösa gemenskap. Men politiska motsättningar och allmänt rävspel gjorde att kungen både i det Danmark där Skåne var en del, och det Sverige där Vasa tagit makten, valde att bilda en statskyrka. Denna blev därefter för lång tid statens lydiga redskap för att administrera riket, hålla befolkningen under kontroll, och i bl a Skånes fall, göra kungens erövrade undersåtar till lojala svenskar.

Nu är Svenska kyrkan i formell mening självständig. Men varför fortsätter då kyrkan att vara ett redskap för nationalistiska känslor? Vad betyder namnet Svenska kyrkan? Svar på den senare frågan kanske ges av ärkebiskopen själv: på hans hemsida finns en ”Bön på nationaldagen” och en ”Bön för nationaldagen och den svenska sommaren”. Varför sitter en ärkebiskop för en världsomspännande religion och skriver böner om nationaldagen? Och sedan när är sommaren en svensk företeelse?

Kristendomens medlemmar och representanter ska bry sig om andra människor, både hemmavid och på andra sidan jordklotet. Men att kyrkan engagerar sig i nationalismens sak är svårbegripligt. Inte minst i Öresundsregionen skulle ett fördjupat nordiskt samarbete framstå som mera naturligt,

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Church elections - the nationalist church

On the 18 September elections will be held for all levels of the Swedish Church, the former state church of Sweden of which still more than 70 per cent of the population are members. But why is it called the Swedish church? And why does the church play the nationalist card? Why not a Scanian or a Nordic church? Not the least in the Öresund region, more of Scandinavian cooperation would seem natural.

Den spännande, och i någon mån fristående, fortsättningen på “En dag vid Scanias näringsministerium“. Fria fantasier om hur politiken i Regionernas Europa kan gestalta sig år 2011.

Skånska Dagbladet Tuesday 23 August 2005

EU:s ministerråd på senhösten 2011 blev en succé för Scanias regionregering. Halland, Skåne och Blekinge styrs av Scanias självstyresparti i koalition med Allians för Scania.

Landshövdingar. ”Ministerrådet beslöt också om mer pengar till motorvägen från Litauens hamnstad Klaipeda, vilket ger möjligheter för handeln mellan Scania och Vitryssland. Scanias näringsminister, själv från Åhus och med en bror som är kaptén på en av de nya färjor som trafikerar Kaliningrad, var mer än nöjd. Men säg den glädje som varar för evigt. De halländska parlamentsledamöterna i Scanias självstyresparti tycker att det nu är dags att prioritera flyget, och kräver pengar till Halmstads flygplats. Allians för Scania, som har särskilt starkt fäste i nordvästra Skåne, anser att det är bättre att ansluta järnvägen till flygplatsen i Ängelholm så att Halland får en snabb förbindelse dit.

I politikens vardagsslit är det lätt att glömma bort det kaos som rådde bara för något år sedan. Efter riksdagsvalet 2006 kom borgarna med knapp marginal till makten i Sverige. Till och börja med verkade allt gå som på räls, men redan innan 100-dagarsprogrammet var slutfört körde det ihop sig.

En politisk sekreterare vid Finansdepartementet hittade hemliga dokument från länsstyrelseenheten. Det var direkta order till ett antal socialdemokratiska landshövdingar att i lagom tid inför valet sätta käppar i hjulet för diverse projekt i borgerliga kommuner. Allians för Sveriges finansminister kunde på en välbesökt presskonferens berätta om de mest besynnerliga detaljer, som t ex att den förre socialdemokratiske finansministern på en handskriven lapp bett länsstyrelseenhetens chef att dra in pengar från en borgerlig landshövdings budget och använda pengarna för löneförhöjningar ’där samarbetet fungerar smidigt’.

Massmedia rapporterade om skandalen med stora rubriker. Socialdemokraterna föll rejält i SIFO för januari 2007 men i övrigt hände inte så mycket. Efter alla år av vänsterstyre och efter maktskiftet var medierna trötta, och de borgerliga medierna också lite självgoda efter sina insatser i valkampanjen. Men en välkänd bloggare grävde vidare i skandalen. Mycket snart kom han i kontakt med en högt uppsatt socialdemokrat som svart på vitt kunde visa hur borgerliga landshövdingar ända sedan 1995 gått socialdemokratiska finansministrars högst personliga önskemål till mötes. I några fall hade till socialdemokratin knutna konsultbyråer tilldelats uppdrag med orimligt höga arvoden. I andra fall hade affärsmän med kontakter inom regeringspartiet fått tillstånd att bygga lyxvillor i naturskyddsområden.

Mest anmärkningsvärt var kanske ändå fallet med finansministerns brorson. Han hade kört rattfull och varit nära att döda en äldre motionär. Trots detta slapp han undan med 50 dagsböter. Finansministern hade med hjälp av personliga band till en borgerlig landshövding, vars fru är domare, lyckats ingripa i den rättsliga processen.

Avslöjandet om de korrupta förbindelserna mellan socialdemokraterna och borgarna satte i gång en flodvåg med avslöjanden. Det socialdemokratiska partiet tvangs till avböner, hela verkställande utskottet fick avgå och flera personer ställdes inför rätta. Samtidigt tvangs de hårt ansatta regeringspartierna i Allians för Sverige hantera stora sociala reformer parallellt med en djup politisk kris.

Sakta spred sig insikten om att radikala förändringar inom stat och förvaltning med såväl vertikal som horisontell maktdelning var det enda som kunde rädda demokrati och välstånd. Efter massdemonstrationer i de större städerna bestämde sig regeringen i mars 2007 för att avgå. En expeditionsministär bestående av högt uppsatta tjänstemän utan partiböcker tillsattes.

Redan efter några veckor beslöts att den pågående grundlagsutredningen skulle ersättas av ett författningskonvent. Konventet med sina 108 ledamöter samlades i november. Ena halvan hämtades från riksdagen, medan den andra halvan kom direkt från rikets provinser. I flertalet fall hade landstingen i samråd med kommunerna utsett provinsledamöterna. Men bl a i tätbefolkade Skåne, Västra Götaland och Stockholm hade myndigheterna p g a protester pressats att arrangera rena personval.”

Anders L. Hansson

Del 1 i denna berättelse hittar du här.

***

Summary in English: The last breath of the central power?

“The EU Council of Ministers in the late fall of 2011 was a success for the regional government of Scania. Halland, Skåne and Blekinge are governed by Scania’s Autonomy Party in coalition with Alliance for Scania.”

The exiting, and somewhat free-standing, continuation of “A Day at Scania’s Ministry of Economy“. Free fantasies about what politics may look like in Europe of Regions anno 2011.

Federalism. Ilan Sadé, ordförande i Centerpartiets Högskoleförbund (CHF), konstaterar på organisationens hemsida att anammandet av federalismen ”starkt bidragit till ett förbättrat intellektuellt klimat inom partiet”. Befintliga idéer och begrepp är bättre än att hitta på ord som ingen begriper, tycker Sadé, som ångar vidare:

”Om federalismen skall bli till någonting mer än ett slagord måste dock ledande partiföreträdare låta den besjäla vardagspolitiken. Det steget har mycket få centerpolitiker på riksnivå lyckats ta. Partistyrelsen och partistämman har hittills misslyckats totalt att förverkliga federalistisk politik. Då inställer sig frågan: menade man allvar med hyllningarna av federalismens principer, eller såg man det hela som en pikant liten modefluga att egga väljarna med inför EU-valet, som nu när nyhetens behag har lagt sig med fördel kan smällas mot rutan? Jag vet inte. Det står och väger nu.”

Ilan Sadé exemplifierar med sjukvårdspolitiken, där Centerpartiet vill ersätta socialdemokraternas centralistiska antimarknadspolitik med en lika centralistiskt genomförd motvariant. En av få som håller Sadé på gott humör är partisekreteraren Jöran Hägglund, som talar sig varm för både tvåkammarparlament och starka regioner.

Sadés reflektioner är skarpa. Centerpartiet har fattat en rad beslut som stramat upp de ideologiska riktlinjerna, och som kan göra partiarbetet enklare. Men tydligen krävs en hel del för att få centerpartisterna att tänka federalistiskt. Den socialdemokratiska centralismen i kombination med 1900-talets nationalromantiska ideal är spikar som slagits långt in och nu är svåra att dra ut.

Anders L. Hansson

***

Full version in English: Center Party Students talk of federalism policy failure

Federalism. Ilan Sadé, president of the Center Party Students’ Assosciation (CHF), concludes on his organization’s website that the acceptance of federalism “strongly has contributed to an improved intellectual climate within the Party.” It’s better to use existing ideas and terminology than to invent words that no-one understands, Sadé says and continues:

“However, if federalism is going to be something more than a cliché, leading Party representatives must start apply it in every-day-politics. Only the fewest Center politicians on the national level have managed to take that step. This far, the Party Board and the Party Congress have completely failed in making something concrete out of federalistic policies. So, one may ask one-self: was there any seriousness behind the praise of the federalistic principles, or was it seen only as a pretty little fad to tease voters with during the EU election campaign, and now that it’s old news it can simply be smashed and thrown away? I don’t know. It’s in the balance right now.”

Ilan Sadé gives an example from health sector policies, where the Center Party wants to replace the Social Democrats’ anti-market policies with merely a centralist counter version. One of few people who keeps Mr Sadé in a good mood is the Party Secretary Mr Jöran Hägglund, who speaks in favor of a bicameral parliament as well as strong regions.

The reflections of Mr Sadé are sharp. The Center Party has made a number of decisions that has shapened up the ideological framework, and which may facilitate the Party’s work. But obviously it’s not that easy to make members think in a federalist way. Social democratic centralism in combination with 20th century national romantic ideals are deeply rooted and not easy at all to get rid off.

Riksmedia? I en artikelserie har Göteborgsposten intervjuat ett antal ledande aktörer om det regionala självstyrets framtid. Kommunminister Sven-Erik Österberg verkar nu – lika förvånande som glädjande – ha fastnat för regionalt självstyre med direktval. Bra är också att partisekreterare Jöran Hägglund klargjort att det är en tvåkammarriksdag Centerpartiet vill ha. Hägglund tror det blir 8-12 regioner, och vill att dessa i en regionvald kammare ska kunna försvara sitt självstyre.

Samtidigt som jag med belåtenhet ser Västra Götalands ledande tidning djuploda i en av Sveriges stora politiska frågeställningar, är det mer än deprimerande att se frånvaron av regionaliseringsdebatt i de Stockholmsmedia som felaktigt brukar kalla sig ”riksmedia”. Kanske är det inte förrän Mälardalen, Svealand och Stockholm inser behovet av egna folkvalda regionorgan som journalisterna uppe i norr förstår vad som sker väster om Vättern och i gränstrakterna mot Danmark. Men det kanske inte gör någonting. För som Göteborgsposten skriver i en ledare den 3 augusti: det verkar som om Västra Götaland och Skåne ”kommer att bli stilbildare”.

Om dessa både regioners politiker använder all sin kraft samt kombinerar den med ett gott mått av taktik, ja då är det nock bäst att lägga ribban innan Svealands Stockholmsfixerade provinspolitiker ens hunnit säga bä.

Anders L. Hansson

***

Läs Göteborgspostens artiklar:

Ledare 3/8
Intervju med kommunminister Sven-Erik Österberg 1/8
Intervju med statsvetaren och docenten Lennart Nilsson, Centrum för forskning om offentlig sektor och kultur i Göteborg 30/7
Intervju med Centerpartiets Jöran Hägglund 27/7
Intervju med VD:n för Västsvenska handelskammaren, Anders Källström, 24/7

***

Summary in English: Stockholm media asleep on regional autonomy issues

In a series of articles, the leading daily in Western Sweden, Göteborgsposten, has interviewed a number of leading actors on the future for regional autonomy in Sweden. The responsible minister Mr Sven-Erik Österberg now seems - as surprisingly as agreeable - to be in favor of regional autonomy with democratic bodies elected by the people. It’s also good that the party secretary of the Center Party, Mr Jöran Hägglund, clearifies that the Center Party wants a two chamber parliament. Mr Hägglund believes there will be 8-12 regions, and wants those to be able defend their autonomy in a chamber appointed by the regions.

But where is the debate on regionalization in Stockholm media? Well, who cares? Just let those folks up north stay asleep while Scania and Western Sweden set the standards for the future of Sweden.

Skånska Dagbladet Friday 5 August 2005

Fria fantasier om hur politiken i Regionernas Europa kan gestalta sig år 2011. Fortsättningen av denna politiska thriller återfinns i kategorin “Fiction: A visionary view on Europe of Regions“.

”Vi går ut från näringsministeriet vid Stortorget i Malmö. Scanias näringsminister har en lång dag av hårda förhandlingar framför sig. Men vi är väl förberedda och vet att vi har rätt.”

Regionen framförallt. ”I går var vi i Christianstad för veckans regeringssammanträde. Näringsministern var nöjd. Han fick med sig hela regionregeringen på huvuddragen för infrastrukturbudgeten 2012. Finansministern, som är hallänning, hade väl i och för sig hellre prioriterat vissa förbättringar av E6:an. Men till slut var alla ändå överens om att förbindelserna mellan Blekinge och Skåne bör gå före. Å andra sidan lovade utbildningsministern, känd som Karlskronas starka kvinna, att få fram mer pengar till universitetet i Halmstad. En annan orsak att se glad ut var den utsökta Syngerslättsgåsen som serverades efter regeringsmötet. Och eblakagan var inte sämre den.

Ja, i stort sett fungerar Scanias regionregering väl. Det borgerliga partiet Allians för Scania har funnit sig till rätta med att inte ha monopol på sin planhalva. Uppstickaren Scanias självstyresparti fick ett mandat mer än Allians för Scania i regionparlamentet. I många sakfrågor står de båda partierna varandra väldigt nära, men Självstyrespartiet har vunnit mycket trovärdighet genom att inte ha några band till de gamla svenska partierna.

Socialdemokraterna gjorde bra ifrån sig både i Blekinge och Skåne. Till skillnad från Allians för Scania har Socialdemokraterna i de tre skåneländska provinserna valt att ha kvar de starka kopplingarna till partiorganisationen i Stockholm. Socialdemokraternas partiledare är, precis som Ingvar Carlsson på sin tid, hyfsat välvillig till regionalt självstyre. Ja, man kan rentav likna honom vid en svensk Zapatero.

Men framförallt Hallands väljare ville mer än vad sossarna kunde lova. Och tack vare det sitter jag nu här på ett roligt och intressant jobb som medarbetare till Scanias näringsminister.

Vi går ut från näringsministeriet vid Stortorget i Malmö. Näringsministern har en lång dag av hårda förhandlingar framför sig. Men vi är väl förberedda och vet att vi har rätt. Näringsministrarna från Sveriges alla regioner ska sammanträda i Stockholm. EU:s ministerråd ska snart fatta beslut om transeuropeiska nätverk, och ansvariga statsrådet i centralregeringen måste nu försöka komma överens med regionerna om vilka prioriteringar han ska göra i Bryssel.

Svealands vältalige regeringschef verkar ha fått alla Stockholmsmedia med sig när han gjort utspel om att Mälardalen står och faller med motorvägsutbyggnaden Tallinn – Kaliningrad. Men på mindre än två månader har vi haft Västra Götalands ansvarige minister på tre besök här i Malmö, och han har lovat att helhjärtat stödja Scanias önskan om att EU ska satsa stort på vägar och järnvägar från de polska hamnstäderna Swinoujscie och Gdansk i riktning mot Slovakien och Ukraina.

Regionerna i Sverige har sedan en tid ansvaret för mer än två tredjedelar av alla infrastrukturpengar. Det har lett till en avsevärd effektivisering jämfört med tidigare då centralregeringen i Stockholm alltmer använde väg- och järnvägsbudgeten för att belöna vänner och bekanta inom politik och näringsliv. Men den sortens korrumperade röstfiske är nu ett avslutat kapitel. De politiska omvälvningarna i Sverige och regionernas starka ställning har gjort livet surt för den gamla tidens politiker. De välutbildade medborgarna är krävande. Och sedan Sveriges Radio och Sveriges Television kollapsade p g a att en minister ur centralregeringen visade sig ha haft ett långvarigt förhållande med en välkänd nyhetschef, har medielandskapet genomgått en fantastisk förändring.

Centralregeringen har trots allt kvar en del inflytande över vägar och järnvägar. Dels finns den centrala potten för större satsningar, dels är det centralregeringen som företräder regionerna i EU-förhandlingar. Om vi nu lyckas få med oss en majoritet av regionerna på att centralregeringen ska prioritera vägar och järnvägar i Polen vid EU-mötet, då kan Scania räkna med pengar ur centralbudgeten som tillskott till infrastrukturinvesteringar både i Blekinge och Skåne.

Vi får väl se hur det blir. Nu har vi i alla fall kommit över Öresundsbron och gått ombord på flygplanet som ska ta oss till Stockholm. Idag ska frukterna av hårt arbete skördas.”

Anders L. Hansson

***

Summary in English: A day at Scania’s Ministry of Economy

“We walk out from the Ministry of Economy at the square Stortorget in downtown Malmö. Scania’s minister of economy has a long day of rough negotiations ahead. But we are well prepared and know that we are right”.

Free fantasies about what politics may look like in Europe of Regions anno 2011. Further parts of this thrilling story will be found under the category “Fiction: A visionary view on Europe of Regions“.