:: Annors Development *** Europe of Regions – A World of Regions ::

Helsingborgs Dagblad Friday 24 June 2005

Debatt

Goda kunskaper i danska ger mera pengar i plånboken – för den enskilde och Öresundsregionen. Men flertalet skåningar har inte tillräckliga kunskaper i danska för att kunna dra nytta av Själlands stora och spännande arbetsmarknad. Om Skåne ska komma i kapp Köpenhamn och Stockholm i fråga om disponibel inkomst per capita så måste vi erbjuda danskundervisning i alla skånska grundskolor.

Sedan några år ser vi hur allt fler själlänningar väljer att bosätta sig i Skåne. Här får de lägre boendekostnader samtidigt som de genom att sundspendla kan behålla sina relativt välavlönade jobb på Själland. Samtidigt fortsätter skåningar att flytta till Stockholm. Även om det är så mycket närmre till Köpenhamn är det fortfarande mycket naturligare att söka och få jobb i Stockholm. Därigenom går Skåne och Öresundsregionen miste om kunskaper – och skatteintäkter.

Köpenhamn och Stockholm är rikare än Skåne. Historiskt sett är detta ingen naturlag. Skåne har många konkurrensfördelar, och på sikt måste målet vara att vår region åter ska räknas till en av Nordens rikaste.

Ett stort antal initiativ av olika slag har tagits för att skynda på Öresundsintegrationen. Emellertid saknas en samlad offensiv i en av de grundläggande frågorna – språket. Ofta har det hetat att vi gör oss så väl förstådda med varandra över Sundet, att vi klarar oss med våra respektive språk. Öresundskommittén och Öresundsregionens arbetsmarknadspolitiska råd (ÖAR) presenterade i höstas en vällovlig rapport om den gränsregionala arbetsmarknaden. Men trots två års arbete lyckades man inte i någon del dra slutsatser om de språkliga barriärerna. Är frågan kanske kontroversiell för dessa sundsdiplomater?

Det skrivna språket är i dag en avgörande faktor i en mycket stor andel av de kvalificerade och högavlönade jobben. Då räcker det inte med att tala skandinaviska i största allmänhet för att få ett kvalificerat jobb i Danmark. Eftersom Själland har en betydligt större och mera diversifierad arbetsmarknad än Skåne, borde skåningarna i ren självbevarelsedrift vara måna om att lära sig danska. Allt fler ungdomar har insett detta, och vissa skolor har svarat på den nya verkligheten genom att sätta danska som tillval på schemat.

För Skåne och Öresundsregionen är danska i skolan en avgörande fråga. Ska vi fullt ut kunna tillvarata de fördelar som närheten mellan Skåne och Själland ger, måste vi se till att de som vill bo och arbeta här också har de verktyg som behövs. Danska ska inte vara förbehållet dem som på egen hand lyckats komma till insikt om detta språks värde på arbetsmarknaden runt Öresund.

Vissa kunskaper i den nordiska språkgemenskapen förekommer sedan länge i skolans svenskundervisning. För Skånes del är detta otillräckligt. Vi menar att alla elever här bör ges viss obligatorisk grundkunskap i danska redan i tidig ålder. På högstadiet bör det vara obligatoriskt och på gymnasiet ska det finnas goda möjligheter till danskundervisning som tillval.

Flerspråkighet är vanligt förekommande i många regioner runtom i Europa och världen. Katalonien, Sydtyrolen och Schlesien är bara några exempel. Skåne har sin naturliga plats som en flerspråkig region i det Regionernas Europa som nu växer fram. Närheten till Själland skulle ge danskundervisningen en styrka som andra språkämnen saknar.

Tyngst vilar ansvaret nu på Sveriges regering och dess skolminister Ibrahim Baylan. Han har därför fått frågan om vilka åtgärder han tänker vidta. Men om regeringen menar allvar med Öresundsintegrationen och talet om att få fler i arbete, borde arbetsmarknads- och näringsministrarna också ta sig an saken.

De skånska politikerna – i riksdag, regionfullmäktige och kommuner – måste alla driva på och se till att en samlad språkstrategi utarbetas för att ge Skånes ungdomar möjlighet att om några år kunna vara med och slåss om de bästa jobben. Konkurrenskraftiga kunskaper i danska borde vara ett av de första och mest självklara stegen.

Johan Linander (c)
Lund, riksdagsledamot

Anders L. Hansson
Barcelona, internationell analytiker
och konsult

***

Läs Johan Linanders fråga till skolminister Ibrahim Baylan samt dennes svar.

Givetvis är det ett innehållslöst nonsenssvar.

***

Summary in English: More Danish gives higher income

Good knowledge of Danish gives more money in the wallet – for the individual and for the Øresund Region. But most people in Scania – i.e. the part of this transborder Euroregion that is situated in Sweden – do not possess sufficient knowledge of Danish in order to prosper from Sealand’s (Denmark) extensive and exciting labor market. If Scania is going to catch up with Copenhagen and Stockholm in terms of income per capita, Danish has to be taught in all Scanian schools.

Johan Linander (The Center Party)
Lund, Member of Parliament

Anders L. Hansson
Barcelona, International Analyst and Consultant

***

Member of Parliament Mr Johan Linander asked the Minister for Schools on this topic and got a nonsense answer with no substance what-so-ever. You can see it all here (in Swedish).

Skånska Dagbladet Tuesday 28 June 2005

Kommuner och regioner skall enligt EU-fördraget vara representerade i den s k Regionkommittén. Men regeringen och riksdagspartierna i Sverige har tystat regionerna genom att utse ledamöterna i slutna rum – långt i från medborgarna. Partihänsyn är viktigare än demokrati.

Manipulerad representation. På Kommun- och Landstingsförbundens hemsida sägs att Regionkommitténs ledamöter “är folkvalda politiker från kommuner och regioner i Europeiska unionen”. Jo tack – det är en sanning med modifikation. Särskilt påtaglig är modifikationen i Sveriges fall. Ordet “folkvald” klingar här synnerligen illa.

EU:s Regionkommitté bildades 1994 som ett “rådgivande organ” med uppgift att bedöma EU:s lagstiftning och politik ur ett lokalt och regionalt perspektiv. Subsidiaritet – d v s att effektiva beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt – är ledstjärnan för Regionkommitténs arbete. Enligt förslaget till EU-författning skall kommittén i syfte att försvara subsidiaritetsprincipen också kunna väcka talan i EU-domstolen.

Kommittén består av 317 ledamöter som sammanträder fem gånger om året. Därutover möts ledamöterna i ett antal utskott. Mandatet löper på fyra år, men skall enligt förslaget till EU-författning harmoniseras med EU-parlamentetets femårsperiod.

Ledamöterna utses av EU:s ministerråd på förslag av medlemsstaterna. Men urvalsförfarandet inom respektive medlemsstat varierar kraftigt. I Österrike föreslår var och en av de nio delstaterna en ledamot. Resterande tre nomineras av kommunförbundet. Tysklands 24 ledamöter fördelas i första hand enligt principen minst en ledamot från var och en av de 16 delstaterna. De 17 regionerna i Spanien har rätt till vardera en ledamot, och resterande fyra utses av kommunförbundet.

Sveriges tolv ledamöter fördelas enligt principen åtta från kommunerna och fyra från landstingen. Kommun- och landstingsförbunden föreslår ledamöterna, varefter regeringen fattar beslut om nominering. Jämfört med Österrike, Tyskland och Spanien, är den svenska urvalsmodellen en parodi på demokrati. Anledningen till att exempelvis Skånes invånare inte anförtros att själva välja sina ledamöter till Regionkommittén är ett korrupt äktenskap mellan en centralistisk elit i Stockholms maktkorridorer å ena sidan, och de etablerade politiska partierna å den andra:

1. Det är logiskt att ett politiskt parti som i stort sett regerat oavbrutet sedan 1930-talet faller in i traditionen och blir den främste försvararen av centralismen. Socialdemokraterna har integrerats i statsapparaten – och staten har blivit en del av partiet. Kritik mot centralismen blir med automatik en kritik mot partiets ledning. Men centralister finns det gott om också i de borgerliga partierna, även om deras maktelit är mycket mindre. Den inre kärnan inskränker sig till partikanslier och partinära företag och organisationer.

2. Flertalet politiska partier i Sverige har det gemensamt att de är små. Om Skånes invånare anförtros att direkt, eller indirekt genom regionfullmäktige, välja en representant till Regionkommittén, blir det tung uppförsbacke för flertalet partier.

Detta är orsakerna till den oheliga allians som gör att Regionkommittéledamöter från Sverige inte har demokratisk legitimitet, och därför knappast kan förväntas försvara exempelvis Skånes regionala intressen. Ett statiskt försvar av partisystemet, i stället för nytänkande i frågor kring medborgarrepresentation, är politikernas främsta riktmärke.

Men i Skåne och Västra Götaland finns redan utmärkta möjligheter att låta medborgarna eller dess regionfullmäktigen utse sina representanter till Regionkommittén. Ett framtida Sverige kommer kanske att ha åtta regioner. Varje region kan då få minst en regionkommittéledamot, och resterande kan utses av kommunförbundet.

Tanken bakom Regionkommitténs tillkomst är god. Men med den typ av antidemokratiska procedurer som Sveriges politiker valt att tillämpa för att tillsätta ledamöterna ser vi ännu en förklaring till medborgarnas misstro mot EU.

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Elections in closed sessions

According to the EU-treaty, municipalities and regions are to be represented in the so-called Committee of Regions. But the government and political parties in Sweden have muted the regions by appointing committe members in closed sessions – far away from citizens. Considerate treatment of the political parties seems more important than democracy.

Peaceful wars? Sweden’s most influential newspaper, Dagens Nyheter (DN), writes in an editorial Sunday 5 June about the so-called “National Day” in Sweden. In 2005 this day – 6 June – for the first time will be a public holiday.

DN argues that 6 June, for a number of reasons, is a badly chosen date. I fully agree – see here and here. But what is this:

“To describe Sweden as a community of destiny feels exaggerated, considering the peaceful history of the country”. Peaceful?!! Did the editorial writer ever hear of Sweden’s participation in the 30-years war, its occupation of 1/3 of Denmark, the brutal re-nationalization process in Scania… I could make the list much longer!

With DN’s Stockholm-centered, chauvinistic analyses it’s no wonder Sweden has problems adapting itself to new times. What’s next, Dagens Nyheter? Consequent denial of the liberal values you claim to defend?

Anders L. Hansson

Warm welcome. Johan Linander is one of very few Members of Parliament that has realized why it’s wrong to celebrate a Swedish National Day on 6 June. The reason behind the date is Gustav Vasa (article in Swedish), that was crowned as King of Sweden on that very day in 1523. But as Mr Linander points out, Vasa was nothing but a cruel tyrant. Linander suggests that Sweden rather ought to celebrate democracy. Excellent! (read my article on this subject here).

Now, on 18 thru 20 June the Center Party will have its Party Congress, and this time it will take place in Stockholm. On 19 June all leading politicians of the party will celebrate an elegant dinner at Nordiska muséet, a museum founded a little more than 100 years ago by a Swedish nationalist.

Guests will be welcomed by a huge statue of Gustav Vasa inside the building, and another huge statue of king Karl X Gustav in front of the building. The latter is responsible for Sweden’s conquest of Scania in 1645-58. Scania happens to be MP Linander’s ancestrous home…

Could the Center Party have chosen a worse place to celebrate at?

Anders L. Hansson

Skånska Dagbladet Friday 3 June 2005

Politikerna hade bråttom när de bestämde sig för att göra den 6 juni till helgdag. “Svenska folket” ska ha tid att gå ut och fira sin nationella stolthet, minsann. Riksdagsledamöter och ministrar ville visa handlingsförmåga, men avslöjar i stället sin inkompetens.

Demokrati. Ouaah! Det börjar lukta räligt… Och stanken kommer från mer än ett ställe. Den 6 juni har gjorts till nationaldag p g a en despotisk mans – Gustav Vasa – val till diktator motsvarande dag år 1523. Han regerade över ett Svea Rike som var något helt annat än det Sverige som existerar i dag. Finland var en del av riket, samtidigt som stora områden – bl a Skåneland – inte lydde under svearna.

Fram till år 1953 firades midsommar på sin riktiga dag men sedan dess sker det alltid en fredag. Om jag förstått saken rätt så var argumentet för den justeringen att näringslivet skulle slippa en helgdag som vissa år avbryter produktionen mitt i veckan. Jaha, så nu har vi plötsligt råd att hålla helg mitt i veckan igen? Det blir ju konsekvensen av att ha den 6 juni som helgdag. Valåret 2006 infaller “nationaldagen” på en tisdag… Annandag Pingst är dagen innan, måndag den 5 juni. Vilken dag föredrar du att vara ledig? Det kan vara ett intressant ämne att ta upp med alla de politiker som röstade för den nya ordningen.

Men varför görs den 6 juni till helgdag just nu? Jo, de viktiga besluten fattas allt oftare på de internationella arenorna, samtidigt som regionerna – t ex Skåne – också vill få mer att säga till om. Regering och riksdag tappar i legitimitet, men tar i till det yttersta för att kompensera sig. Plakat- och nonsenspolitik baserad på nationalism kommer då väl till pass.

I debatten har framförts att Sverige skulle vara en av få stater där nationaldagen inte är helgdag. Men i Danmark firas Grundlovsdag, Tyskland firar enandet, Finland och USA celebrerar självständighetsdagar. Vadå “nationaldag”…?

“Nationaldag” signalerar att alla i Sverige skulle vara av samma nationalitet – men så är det inte! Numera har staten till och med erkänt fem s k nationella minoriteter. Nationalitet är ett begrepp som hänger i hop med identitet, och vilka identiteter Bengt i Skurup, Juha i Kalix eller Muhammed i Sjöbo håller sig med – det är inte statens business.

Men finns det något som skulle kunna förena människorna i staten Sverige då? Jo, demokratin är en sådan sak – och det finns faktiskt en och annan ledande politiker som orkat tänka längre än Göran Perssons näsa räcker – exempelvis Karin Pilsäter, riksdagsledamot för folkpartiet och Lena Ek, numera Europaparlamentariker för centerpartiet. Här några citat från deras motion 2003/04:K339:

“Riksbyggaren, bokbålsarrangören, tyrannen och klosterbrännaren Vasa skapade nationen Sverige.” Om nationalsången skriver Pilsäter/Ek: “- – - en hyllning till den tid då Sverige var en imperialistisk krigsnation.” Sedan avslutar de: “I stället vill vi slå ett slag för att den 24 maj – gärna närmaste söndag – firas för att årligen högtidlighålla införandet av den allmänna rösträtten och för att ta vara på tillfället att åtminstone en gång per år hylla de demokratiska värdena.”

Ja, de enklaste lösningarna är ofta de bästa. En “demokratidag” som alltid firas på en söndag, i stället för en artificiell “nationaldag” i syfte att högtidlighålla en tyrann den 6 juni. Vilka delar i detta geniala förslag, grundat i demokratiska, liberala och kommunitära värden, är det som Eks och Pilsäters kollegor har så svårt att förstå?

Frågan om den s k nationaldagen bör nu väckas inom den s k grundlagsutredningen. De kanske hittar något som verkligen är värt att högtidlighålla. I väntan på det kommer jag med stort intresse att följa vilka som väljer att hedra Gustav Vasa, inte minst i Skåne, och vilka som har förstånd att låta bli. Samtidigt kan vi i alla fall glädja oss över att skolbarnen slipper påtvingas nationaldagshyckleri i skolan – nu får de ledigt och kan göra något roligt tillsammans med familjen. Kanske gå på tivoli i København?

Anders L Hansson

***

Summary in English: Rather democracy than Gustav Vasa

Politicians were in a hurry when they decided to make the Swedish so-called National Day a public holiday. The “Swedish People” is supposed to go out and celebrate their national pride, oh yeah. MP’s and ministers intended to demonstrate strength, but instead they unveil their incompetence.