:: Annors Development *** Europe of Regions - A World of Regions ::

Skånska Dagbladet Friday 20 May 2005

Den centraliserade makten i Sverige skapar med automatik ett korrupt samhälle som endast Stockholms elitklass gynnas av. Medicinen heter regionalt självstyre och styckning av statliga företag.

Storfamiljsbyråkrati. Sverige är en i alla avseenden oerhört centraliserad stat. Att handels- och säkerhetspolitik förläggs till de statliga och överstatliga nivåerna - Sverige, EU och FN är inte så svårt att förstå. Men varför sköts vägar, universitet och naturresurser från kontor i Stockholm?

Från en krigarkungs perspektiv var det säkert rationellt med en stark, centralstyrd byråkrati. Men i ett öppet, fredligt och globaliserat Europa undrar jag vem som kan vara betjänt av att flertalet viktiga beslut i Sverige fattas i Stockholm. Svaret är lika kort som enkelt, och det stavas M - A - K - T - E - N. Och makten i detta fall är den elit i Stockholm som bara växer sig större och fetare för varje år som går.

I en allt mera komplicerad verklighet kan politikerna antingen välja att prioritera. Eller så kan de bygga ut statsapparaten för att desperat försöka kontrollera situationen. Besparingar och avskedanden är inte roliga att hantera, och nästa val riskerar förloras. Hellre då ta några kronor extra ur din och min plånbok för att anställa ett par generaldirektörer till, inrätta ett par nya myndigheter och, ja kort sagt, visa “handlingskraft”.

Men att låta byråkratin växa är inte bara enklare, det rymmer också uppenbara fördelar för släkt, vänner och bekanta. En växande stat ger fina titlar och höga löner till personer som sedan blir lojala tjänare åt makten. Särskilt attraktivt blir detta komplexa storfamiljssystem för dem som sitter länge vid köttgrytorna. Den svenska socialdemokratin är ett belysande exempel.

Stockholm är inte någon stor stad, och maktens män och kvinnor är, om inte gifta med varandra, så i alla fall väldigt goda vänner. Till den politiska makten kan emellanåt också ledande personer inom media räknas, vilket säkerligen förklarar att svågerpolitiken inom statens förvaltning, inte minst med avseende på personalpolitik, så sällan utsätts för kritisk granskning.

Ekonomin i Sverige är förvisso till stora delar i privata händer. Icke desto mindre är den hårt centraliserad. Kapitalet är beroende av politiska beslut och näringslivets makthavare väljer därför att förlägga sina huvudkontor till Stockholm. Efterhand som statsbyråkratin vuxit har följdriktigt centraliseringen inom näringslivet tilltagit.

När regering och riksdag nu genom olika utredningar ser över statens organisation och rikets grundlagar, vore det då inte passande att göra upp med en samhällsstruktur som inte längre tjänar något uttalat syfte, utan som finns bara för att storfamiljen i Stockholm ska kunna fortsätta leva gott? Är det inte tid för människorna i rikets provinser att ta till orda och kräva sin rätt till makt och pengar?

Efter alla skandaler och affärer som Stockholmseliten ställt till med, hur mycket förtroende finns det kvar att förbruka? Och är det någon som på allvar tror att det i längden skulle bli så mycket bättre med en borgerlig Stockholmselit i stället för en socialistisk?

Om den borgerliga oppositionen menar allvar med att bryta socialdemokraternas maktmonopol, då måste de också vidta mått och steg för att förändra de strukturer som gör denna dominans möjlig. Ett grundlagsskyddat regionalt självstyre med rejält tilltagna kompetensområden torde därför framstå som självklart. Vidare kan företag som Vattenfall och Sveaskog styckas upp och läggas i händerna på de nya regionala parlamenten. Privatisera eller inte - det är en fråga för väljarna i respektive region.

Genom regionalt självstyre reduceras gräddfilen för högbetalda tjänstemän i Stockholm. Rundgången av pengar - Vattenfalls vinster till regeringen som sedan delar ut allmosor till glesbygden - kan minimeras när statens troféer från koloniseringseran - vattenkraft, gruvor och skog - återbördas. Politiken kommer närmare människorna, och därmed blir det också mindre intressant för företagen att flytta de fina jobben till Stockholm.

Kan någon rimligen vara emot mina förslag? Jo, Stockholmseliten kommer att bekämpa dem med näbbar och klor. Även om borgarna tar makten.

Andes L. Hansson

***

Summary in English: Special treat for Stockholm elite

The centralized power in Sweden automatically creates a corrupt society that only favors the elite class in Stockholm. The medicine is regional autonomy and splitting of government owned companies.