Skånska Dagbladet Tuesday 19 April 2005
Baskerna är trötta på att vara underordnade centralmakten. Med demokratiska medel utmanas de europeiska s k nationalstaterna nu på allvar. Parallellerna till Skåne och Öresundsintegrationen är uppenbara.
Regionalt självstyre. Även om regeringskoalitionen tappade några mandat i söndagens baskiska parlamentsval är stödet för utvidgat regionalt självstyre fortsatt mycket starkt. Baskien styrs av en koalition där Baskiens Nationalistparti (PNV) är största parti. PNV:s Juan José Ibarretxe är regeringschef – “lehendakari” – i Baskien.
Med Sverige som referensram kan “Baskiens Nationalistparti” möjligtvis höras suspekt. Men i praktiken är PNV ett systerparti till Centerpartiet och Folkpartiet – alla tre huserar i samma Europaparlamentsgruppering, Liberalers och Demokraters Allians för Europa (ALDE).
Valet i Baskien har utlösts av den omarbetning av den s k statuten som pågått under några år. Statuten reglerar det regionala självstyrets omfattning och relationerna med centralmakten i Madrid. I december 2004 röstade drygt hälften av de 75 ledamöterna i det baskiska parlamentet för ett förslag till ny statut, mera känd som “Ibarretxe-planen” (
Statuten måste godkännas av det spanska parlamentet, men Spaniens socialdemokratiska regering vill förhandla om Baskiens självstyre på egna villkor. Ibarretxe utlyste därför nyval i syfte att få stöd för en kommande folkomröstning om statuten.
Vad är det då som gör att ett parlamentsval i Baskien får vissa politiker i Madrid – speciellt på högerkanten – att koka över i frustration och varför bryr sig medier runtom i Europa om vad som händer i en liten del av norra Spanien? Jo, den baskiska regeringen har med demokratiska medel på allvar börjat utmana den spanska, i grunden centralistiska, statskonstruktionen. Och därmed utmanas – med folkligt stöd – idén om den s k nationalstaten i sin helhet, vilket torde oroa mer än en centralist i vår del av världen.
Baskerna vill inte längre nöja sig med att den spanska staten bara erkänner Baskien som en kulturellt distinkt del av staten, förvisso med begränsad rätt till självstyre. Relationen Baskien – Madrid ska grundas på respekt och ömsesidigt erkännande. Baskerna vill inte vara underställda centralmakten – de vill stå på jämbördig nivå. Om den spanska regeringen kan samregera med 24 EU-stater – varför skulle man då inte kunna samregera med Baskien och andra regioner inom Spanien?
Baskerna önskar fredlig samexistens inom ramen för ett mångnationellt, asymmetriskt organiserat Spanien – ett Spanien där baskerna inte är beroende av centralmaktens samtycke för att ta beslut i egna angelägenheter. En annan kärnpunkt är att baskerna vill ha en egen röst i Europa och världen, och slippa att ständigt få sin röst filtrerad via Madrid.
I praktiken innebär detta att baskerna vill utvidga självstyret till att omfatta också rättssystemet. Vidare vill man ha rätt att samarbeta med den baskiska provins – Navarra – som i dag inte ingår i “Region Baskien”, och Iparralde, d v s den del av Baskien som ligger i Frankrike. På sikt hoppas baskerna kunna etablera politiska strukturer som omfattar hela Baskien. I övrigt skall Baskien vara en valkrets vid EU-val, och baskerna måste också vara med vid bordet när Spanien skriver på internationella avtal som berör regionens ansvarsområden.
Sist men inte minst vill man ha garantier för att den spanska staten inte ensidigt kan ändra självstyrets omfattning. Detta skall ske bl a genom speciella arrangemang inom ramen för Spaniens författningsdomstol.
Det baskiska parlamentets krav är varken extrema eller märkvärdiga. Likheterna är slående mellan det baskerna vill uppnå, och de principer som det federala Tyskland bygger på, liksom den regionalisering som pågår i Storbritannien. I ett demokratiskt samhälle är närhetsprincipen synnerligen naturlig. Och varför skulle då resten av Spanien få styra och ställa i Baskien? Och varför skulle de spanska och franska staterna få hindra de baskiska provinserna från politisk integration?
Parallellerna till Skåne och Öresundsintegrationen är uppenbara. Den nya ram för regionalt självstyre som Baskien vill ha skulle mycket väl kunna användas som modell för Region Skånes självstyre. Kanske federalistiska Centerpartiet visar vägen?
Anders L. Hansson
***
Full version in English: The Basques Challenge Centralism
The Basques are tired of being subordinated to the central power. With democratic means the European so-called nation states are now seriouslys being challenged. The parallels to Scania and the Öresund integration [the process of integrating Scania with the Copenhagen/Sealand area of Denmark] are obvious.
Regional autonomy. Even though the government coalition lost a few seats in last Sunday’s Basque parliamentary elections, the support for extended regional autonomy is still very strong. The Basque Country is being governed by a coalition where the Basque Nationalist Party (PNV) is the largest party. Juan José Ibarretxe of PNV is “lehendakari”, i.e. president of the Basque government.
Having Sweden as a frame of reference, “The Basque Nationalist Party” may sound suspect. But PNV is practically a sister party of Sweden’s Center Party and the Liberal Party – all three at home in The Alliance of Liberals and Democrats for Europe (ALDE).
The elections in the Basque Country were provoked by the reformation of the so-called statute. The statute regulates the extension of the regional autonomy and the relations to the central government in Madrid. In December of 2004 a little over half of the 75 members of the Basque parliament voted in favor of a suggested new statute, widely known as “The Ibarretxe plan”
(www.nuevoestatutodeeuskadi.net).
The statute needs approval by the Spanish parliament, but Spain’s socialist government wants to negotiate the Basque autonomy on its own terms. For that reason Ibarretxe decided to hold elections with the purpose of gaining support for a referendum on the statute.
So what is it then that makes some politicians in Madrid – especially on the right wing – flip out in frustration, and why does media throughout Europe care about what’s happening in a small part of northern Spain? The answer is, that the Basque government by democratic means seriously has started to challenge the Spanish construction – being centralist in its fundaments. And hence – with popular support – the idea of the so-called nation state is being challenged as a whole, something that for sure is worrying more than one centralist in our part of the world.
The Basques do no longer want to keep up with a Spanish state that recognizes The Basque Country only as a culturally distinct part of the state, even though with a limited right of autonomy. The relation between The Basque Country and Madrid has to be based on respect and mutual recognition. The Basques do not want to be subordinate to the central power – they want a level playing field. If the Spanish government can co-govern with 24 EU states – why wouldn’t it be able to co-govern with The Basque Country and other regions of Spain?
The Basques wish peaceful co-existence within the frame of a multicultural, assymetrically organized Spain – a Spain where the Basques not are dependent on the agreement of the central power in order to make decisions on domestic issues. Another core topic is the Basque desire for a voice in Europe and the world, avoiding the current filter of Madrid.
In practice this means that the Basques want to extend the autonomy also to the judiciary system. Further, there’s a demand for the right to cooperate with the Basque province of Navarra, which today does not form part of The Basque Country, and with Iparralde, i.e. the Basque provinces that are situated in France. In the long run the Basques hope to establish political structures that cover all Basque provinces. Furthermore, the Basques call for having The Basque Country turned into one electoral district when voting for The European parliament, and the Basques also ask for a place at the table when Spain sign international treaties that touch upon the responsibilities of the autonomy.
Last but not least, there’s a call for safeguards against unilateral changes to the extension of the regional autonomy. It’s suggested that this can be done through special arrangements within the framwork of Spain’s constitutional court.
The demands of the Basque parliament are neither extreme nor strange. The similarities are striking when comparing what the Basques would like to achieve, with the principles on which the federal Germany is being based, as well as the regionalization that is taking place in The United Kingdom. In a democratic society the principle of subsidiarity is most natural. And why would then the rest of Spain be aloud to decide on internal issues of The Basque Country? And why would the Spanish and French states be aloud to hinder the Basque provinces from political integration?
The parallels to Scania and the Öresund integration are obvious. The new frame for the regional autonomy that The Basque Country wishes could also be used as a modell for Scania’s autonomy. Maybe the federalist Center Party will show the way?
