:: Annors Development *** Europe of Regions - A World of Regions ::

Skånska Dagbladet Friday 18 March 2005

Halland, Blekinge, Bornholm och Skåne utgör en naturlig region med gemensam bakgrund och stor framtidspotential. Fyra provinsfullmäktigen med ett gemensamt regionalt parlament är vad vår europeiska kulturregion behöver.

Regionernas Europa. Halland, Blekinge och Bornholm är i ett europeiskt regionperspektiv för små för att klara sig på egen hand. De kan då gå ihop med Västra Götaland, Småland respektive Själland. Eller så kan de bejaka geografiska och ekologiska förutsättningar liksom sin historia, kultur och regionala identitet. Men Skånes politiker har ingen anledning att mopsa sig. En rumphuggen kvasiregion med dryga miljonen invånare är inte heller mycket att komma dragandes med.

Känslan av att höra ihop ger en trygghet som värdeneutralitetens vakuum inte kan erbjuda. En stabil demokrati behöver därför en stark identitetsbas att stå på.

Att börja från noll och hutta historiskt formade identiteter på sophögen skulle vara att förakta våra förfäders genom sekler vunna erfarenheter. När vi nu bygger den regionala demokratin i Skåne och Europa gör vi därför klokt i att utgå från de regionala identiteter och kulturer som redan finns i vårt dagliga liv.

Den regionala kulturen och identiteten är knuten till de specifika förutsättningar det regionala rummet ger genom geografi, historia och ekologiska begränsningar. In- och utflyttning till och från regionen vitaliserar kultur och ekonomi. Den regionala identiteten är inte exakt samma i morgon som den var i går. Men den finns alltid som en stark faktor.

Alla gemenskaper begränsas av vad geografin tillåter. Berg, skogar, öknar och vatten sätter gränser. I stor utsträckning kan människan i dag övervinna geografin. Men i den mån det inte sker via tele/IT så blir det ofta på naturens bekostnad. Där inte geografin sätter gränser, där sätter ekologin stopp.

Det som på äldre kartor benämns Terra Scania, i bland översatt till “Skåneland”, kan för enkelhetens skull kallas Scania. Denna region, som innefattar Halland, Skåne, Blekinge och Bornholm, är ett tydligt exempel på ett område som genom naturen givits en tydlig identitetsram. Sedan tidernas begynnelse var det småländska höglandet och de täta skogarna i gränstrakterna mellan Scania och Småland en naturlig barriär och logisk gräns mellan de danska och svenska rikena. Efterhand lyckades svenskarna dock övervinna denna barriär och kunde sedan integrera Scania med resten av imperiet.

De ekonomiska banden mellan Scania och rest-Danmark kapades brutalt och regionens handel tvingades in i ett Stockholmsberoende som kom att bli till men för både välstånd och natur. I stället för den korta resan över Öresund reser tiotusentals människor till Stockholm, och förbindelser över sundet har alltid behandlats styvmoderligt av svenska staten. Men med EU-medlemskapet och den påbörjade Öresundsintegrationen har den logiska geografin åter kommit i främsta rummet. Vägen över sundet är mera rationell än omvägen till Mälardalen.

Scanias gränser är förvisso inte helt självklara i ett geografiskt och ekologiskt perspektiv. Men regiongränser som lades fast redan på vikingatiden och sedan kom att utgöra ramen för en stark kulturell och ekonomisk tillväxt har efterhand vuxit samman med den regionala identifikationen.

Diskussionen leder oss fram till fyra kriterier som vår region måste bygga vidare på:

- den logiska geografin
- historia
- kultur och identitet
- ekologi

Dagens så kallade Region Skåne är i det perspektivet bara en provins i den egentliga regionen Scania. Halland, Skåne, Blekinge, och i en framtid även Bornholm, är fyra provinser som tillsammans utgör en naturlig region med gemensam bakgrund och gemensam framtid.

I Regionernas Europa behöver vi en region som är tillräckligt stark för att ta över befogenheter från staten och för att hävda sig kulturellt och ekonomiskt i en dynamisk värld.

Scania är en europeisk kulturregion med framtiden för sig. Men det kräver att politiker i samtliga fyra provinser kommer till insikt och med ömsesidig respekt kan bygga en gemensam framtid. Fyra provinsfullmäktigen med ett gemensamt regionalt parlament, gärna av tvåkammartyp för att bättre värna de mindre provinserna, vore en rimlig väg att gå.

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Skåne - An Amputated Fake-region

Halland, Blekinge, Bornholm and Skåne together form a natural region - Scania - with a common background and a great potential. Four provincial assemblies with a common regional parliament is what our European culture region needs.

Skånska Dagbladet Friday 4 March 2005

Efterhand synes Skånes ytterst beskedliga, men ändå viktiga steg framåt vad gäller det regionala självstyret, ha förbytts i en alltmer defensiv inställning. Det stora flertalet av regionpolitikerna har medvetet eller omedvetet valt att begrava sig i sjukvårdsproblematiken i stället för att se de stora sambanden.

Jo, visst sysslar Region Skåne även med andra frågor än sjukvård. Exempelvis har man tagit fram ett regionalt utvecklingsprogram som är en önskelista på vad man skulle göra om man hade befogenhet, till exempel skapa tillväxt genom att bygga ut högskolan. Och så har man haft en demokratiberedning med uppdrag att öka medborgarnas engagemang och inflytande.

Detta samtidigt som politikerna redan i början av sitt arbete fastslog att uppgiftsfördelningen stat - region inte ingår i demokratiberedningens arbete!

När man besöker Region Skånes hemsida (www.skane.se) är det lätt att drunkna i dokument om än den ena strategin, än den andra. Det är lätt att gripas av dystopier när man ser hur mycket som skrivs om det lilla man har. Men det är väl inte så konstigt egentligen. Som bekant så bits ju hästarna när krubban e tom. Ska det vara så här så är Skåne nog utan framtid.

I praktiken är lobbying det enda Region Skåne kan ägna sig åt utan att först fråga om lov från regeringen i Stockholm. Det är därför anmärkningsvärt att regionfullmäktige efter alla dessa år inte etablerat en skånsk “ambassad” i Stockholm - där den verkliga makten finns. Detta samtidigt som Skåne genom hybriden Sydsam (www.sydsam.se) varit på plats i den andra huvudstaden - Bryssel - i mer än tio år! Men det som är normalt i till exempel Tyskland verkar vara tabu i Sverige.

Vad gäller grundfrågan om det regionala självstyret har Region Skåne inte mycket mer än fromma förhoppningar om att åtminstone tills vidare få behålla självstyret på försök. Någon vision eller strategi för Skånes framtida rättsliga status har regionen inte, och det har sannolikt inte heller de politiska partierna.

Hur tänker sig de ansvariga politikerna att regionen ser ut om 10 år, om 25 år? Vilka ansvarsområden vilar då på regionen? Har regionen optimal storlek i EU-sammanhang? Har Halland, Blekinge och Skåne bildat en större region? Har regionfullmäktige blivit ett parlament med legislativ makt inom till exempel kultur- och utbildningspolitik?

Som en perifer region i Sverige, men en central region i Skandinavien och Europa, så är Skåne mer än någon annan region i Sverige i behov av ett starkt regionalt självstyre. Ett starkt regionalt självstyre grundas på regional identitet och självmedvetande i kombination med tydliga och konstitutionellt skyddade beslutskompetenser inom avgörande politiska områden. Region Skåne behöver en tydlig vision och strategi för hur detta ska uppnås.

Europarådets olika konventioner kan vara till stöd i detta arbete (www.coe.int). I synnerhet utkastet till konvention om regionalt självstyre (Europarådets kongress för lokala och regionala organ - Resolution 186/2004) och den redan gällande konventionen om lokalt självstyre - som äger giltighet även på den regionala nivån.

När politikerna väl skapat sig en bild av vad de vill med Skånes framtid kommer de också att ha ett kraftfullt redskap för sin argumentation i förhållande till staten och EU och alla de utredningar som kan påverka regionens framtid. Utan en sådan grund att stå på blir det heller ingen stabilitet i Skånes remissvar, särskilt beträffande författning, närings-, kultur- och utbildningspolitik.

Eftersom vision och strategi ännu saknas kan man dessvärre inte hysa några förhoppningar om att Region Skånes representant i Europarådets regionkammare, Uno Aldegren, framför några tydliga skånska synpunkter till exempel i arbetet kring konventionen om regionalt självstyre.

I en tid då alltfler regioner både i Sverige och Europa inser vikten av regional styrka för att klara sig i en dynamisk värld, är det hög tid för Skånes politiker att fatta mod, ta bladet från munnen och äntligen tala klarspråk med storebror i Stockholm.

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Scania Without Future?

The modest but important steps forward for the autonomy of Scania seem to convert into continously more reluctant positions. Politicians have written a regional program for development that is a wish list on things that they would like to do - if they had the power. And there has also been a committee on democracy issues - but already from the start it was decided that the distribution of competences between region and state was not to be an issue!

When visiting the webpage of the autonomy body of Scania (www.skane.se) it’s easy to drown in strategy documents. Seeing how much there’s written about the little there is to write about is a terrifying experience. Is it going to be like this, then Scania is likely to have no future.

Practically, lobbying is the only thing there is to do for Scania without asking for permission from the government in Stockholm. Hence, it’s rare that the regional autonomy body hasn’t established a Scanian “embassy” in Stockholm - where the real power is. Even more so, considering that Scania - thru the Sydsam-organization (www.sydsam.se) has been on-site in the other capital - Brussels - for more than ten years! But, what’s normal in for example Germany seems to be taboo in Sweden.

Concerning the fundamental issue about the regional autonomy, the regional autonomy body of Scania doesn’t have much more than scarce hope to keep the current trial autonomy. There’s no official vision or strategy for the future legal status of the region, and probably the political parties themselves don’t have anything like it either.

As a peripheric region in Sweden, but a central region in Scandinavia and Europe, Scania is more than any other region in Sweden in need of a strong regional autonomy. A strong regional autonomy is based on regional identity and self-consciousness in combination with distinct and constitutionally protected political competences. Scania needs a clear vision and strategy for how to achieve this.

Various conventions of the Council of Europe (www.coe.int) can be of help. Especially the draft Convention on Regional Autonomy and the Convention on Local autonomy - applicable also at the regional level.

In an era when steadily more regions both in Sweden and Europe realize the importance of regional strength to prevail in a dynamic world, it’s about time that Scania’s politicians find the courage to speak up against big brother in Stockholm.