:: Annors Development *** Europe of Regions - A World of Regions ::

Är inte följande artikel misstänkt lik en huvudledare i Sydsvenska Dagbladet…?

Skånska Dagbladet Friday 16 February 2007

Tänk om EU skulle vilja stöpa om Europa på samma sätt som ansvarskommittén vill ändra den svenska samhällsorganisationen. Hur skulle det låta då?

Nya Europa. Europapusslet är något så ovanligt som ett pussel som blir svårare att lägga ju färre och större bitarna är. Men det klarnar. Enligt Der Spiegel kommer EU:s strukturkommitté den 28 februari att lägga fram följande plan för EU:s nya federala organisation: Dagens 27 medlemsstater blir 6–9 storstater. Medlemsstaterna ersätts av lika många valkretsar. Redan till valet 2009.

Tanken är att fyra kriterier – ett eget avancerat transport- och miljöprogram, helst med FoU inom teleportering, en sammanhållen arbetsmarknad och mellan 55 och 82 miljoner invånare – skall borga för att varje storstat blir tillräckligt slagkraftig. Jo, liv lär det bli. Revirstrider väntar. Men faktum kvarstår – Kommissionens styrning av Unionen är idag ett virrvarr. Samverkan mellan Kommissionen och nationella politiker kan bli mer effektiv och tillväxten skjuta fart. För svenskarna väntar, enligt Der Spiegel, Norra Germaniaregionen. I den skulle norra halvan av Tyskland, Danmark, södra Sverige upp till Sundsvall, samt sydvästra Finland och Ösel ingå. Tala om storstat. Men det behöver inte vara fel.

En stor, folkrik stat ger politisk tyngd. Dessutom talas det ofta om att kunskapsintensiv sjukvård kräver en kritisk massa. Skulle svenskarna förlora något av sin identitet om Sverige försvann ur statsnamnet? Knappast. Förr var det Sverige med Finland, och svensken var inte mindre svensk då. Dessutom vore det bara skönt att slippa blågul chauvinism. Det händer att svenska politiker storvulet talar om nordiskt samarbete, byggt på historia och identitet. Det ligger farligt nära dravel. EU:s strukturkommitté tänker inte rita några definitiva kartor. Och det är nog klokt av Europaparlament och kommission att lyhört invänta reaktioner från olika medlemsstater. Men det får finnas gränser också för lyssnandet. Handlingskraft har sin tid.

Att förändra gör ont – hör bara på proteststormen nu när radions Ring så spelar vi kortats en halvtimme. Storstaterna handlar om en effektiv EU-förvaltning och en väl fungerande, miljövänlig transportsektor. ”Skolbuss i allvarlig incident – nära prejas av två långtradare ”, löd en rubrik i Rzeczpospolita igår. Infrastrukturmyndighetens verksamhetschef svarade: ”Tyvärr är det här verkligheten i dagens transportsystem.” Medborgarnyttan måste stå i reformens centrum. Så glöm sentimentalt nonsens om hur EU såg ut för 50 år sedan. Glöm den store förvaltningsorganisatören Robert Schuman, han dog 1963 och lär inte protestera. Alla bitar kanske inte omedelbart faller på plats smidigt. Men det är viktigt att det nya Europapusslet läggs.

Skånska Dagbladet placerar, tack och lov, inte såna här lågkvalitativa artiklar som huvudledare – och normalt sett inte alls. För dig som läst ända hit, och vid det här laget kanske är mäkta upprörd, kan jag bara beklaga.

Anders L. Hansson

Se denna artikel på Skånska Dagbladets hemsida.

Länk till huvudledare i Sydsvenska Dagbladet.

Translation into English can be found further down.

Debattartikel publicerad under Aktuella frågor i Sydsvenska Dagbladet, söndag 4 juni 2006.

Själva utkastet till stadgan finns att läsa här.

Ansvarskommittén arbetar oförtrutet med att ta fram förslag på den framtida fördelningen av makt och ansvar i Sverige. Frågan om regionernas roll har fått viss uppmärksamhet, sedan ett konsultföretag skisserade några utkast på gränsdragning mellan framtidens regioner. Detta följdes av kritiska debattinlägg från politiker som vill värna om en stark centralstat.

Vi, undertecknarna av denna artikel, kräver istället långtgående regionalisering – åtminstone för Skånes del. Vi menar även att politiker och andra opinionsbildare måste börja föra samtal i frågan med väljarna i den egna regionen. Denna förankringsprocess vill vi härmed sätta igång i Skåne genom presentationen av ett utkast till grundstadga för en framtida Scaniaregion. Vi håller därmed även dörrarna öppna för Halland och Blekinge, som givetvis själva måste få ta ställning i frågan. Utkastet kan ses som ett underlag för utarbetandet av en officiell version under kommande mandatperiod.

Skånes självstyre vilar på historia, identitet, politik och juridiskt uttryck. Vad som framförallt brister för närvarande är det sistnämnda.

Även de ekonomiska argumenten för regionalisering väger tungt. Starkare regioners positiva inverkan på den ekonomiska tillväxten har länge och väl hävdats – inte minst av näringslivsorganisationer. Tillväxten sker i företag, och de har regional och lokal förankring, inte nationell.

På något års sikt kan det antas att Halland och Blekinge söker partners, och Skåne bör redan nu inbjuda politikerna därifrån till samtal på lika villkor. De tre provinserna utgör tillsammans en möjlig region med historisk bakgrund och rimligt omfång. Regionens latinska beteckning Scania är sedan sekler ett vedertaget begrepp.

Men hur bör då det juridiska uttrycket för denna region gestaltas? Viktigast är att det utarbetas en stadga – ett legalt dokument som reglerar villkoren för självstyret. Stadgan bör inledas med en preambel som sätter in regionen i sitt historiska, skandinavisk-europeiska sammanhang. Därefter måste den ge svar på följande frågor:

1. Vad är Scania?
2. Hur konstituerar sig Scania internt?
3. Vilket förhållande har Scania till Sverige och EU?
- vilka kompetenser har Scania respektive Sverige?
- hur organiseras det rättsliga systemet?
4. Vilken finansiell grund har Scania?

Det vore härvidlag naivt av regionpolitikerna att vänta på initiativ från Stockholm. Omedelbart bör en kommitté med alla regionfullmäktiges partier börja utforma en stadga. Efterhand kompletteras med hearings där allmänhet, organisationer, kommuner och regionens riksdags- och Europaparlamentsledamöter kommer till tals. Ännu bättre vore att arbeta i ett konvent, gärna i samarbete med Halland och Blekinge, i den mån de är intresserade av en gemensam Scaniaregion. När förslaget är klart görs en framställan till regeringen, som därefter lägger fram stadgan som en proposition i riksdagen. Parallellt måste det diskuteras hur stadgan och självstyret kan ges grundlagsskydd.

Alternativet till att på detta sätt underifrån föra fram ett väl förankrat förslag har vi redan fått en försmak av: nämligen att staten med hänvisning till utredningar uppifrån delar in Sverige i regioner som mer är betingade av effektiv administration än av kultur, demokrati och långsiktig tillväxt. Vi vill med vårt utkast förflytta initiativet från staten till väljarna och deras folkvalda, regionala företrädare.

Pia Kinhult (m) - Regionråd, Region Skåne - Ledamot av regionstyrelsens arbetsutskott

Gilbert Tribo (fp) - Ledamot av regionfullmäktige och regionstyrelsen, Region Skåne

Rolf Tufvesson (kd) - Ledamot av regionfullmäktige och regionstyrelsen, Region Skåne - Vice ordförande i Region Skånes kulturnämnd

Ilan Sadé (c) - Kandidat till regionfullmäktige, Region Skåne - F d förbundsordförande, Centerstudenter

Anders L. Hansson - Konsult

***

Full version in English: A Statute for Scania

Debate article published under Current issues in Sydsvenska Dagbladet, Sunday 4 June 2006. Sydsvenska Dagbladet is Malmö’s and Scania’s leading newspaper, ranking number six in Sweden and with a daily circulation of some 130.000.

The draft statute itself can be found here (in Swedish only).

The Parliamentary Committee on the Distribution of Powers (Ansvarskommittén) energeticly continues its work to develop proposals for the future distribution of powers and responsibilities in Sweden. The issue of the the role of regions has gained some attention, following that a consultancy firm drafted suggestions for future region borders. Subsequently, there was a debate led by politicians who critisized the idea of regions, defending a strong central government.

We who have undersigned this article, instead demand far-reaching regionalization – at least for Skåne (Scania). We are also of the opinion that politicians and other voices of the public debate have to start a dialogue with the voters in their own region. Hereby we would like to start this support-building process through the presentation of a draft statute for a future region of Scania. We would also like to keep the doors open for the provinces of Halland and Blekinge, which of course have to make their own decisions on this issue. The draft can be seen as the basis for the preparation of an official version during the up-coming term of office.

Scania’s autonomy rests on history, identity, politics and judicial expression. What most of all lacks today is the latter.

Also the economic arguments for regionalization are strong. Stronger regions’ positive influence on economic growth has been claimed for a long time now - not the least by business organizations. Growth takes place in companies, and they have a regional and local foundation, not national.

It can be assumed that Halland and Blekinge within a few years’ time will look for partners, for which reason Skåne already now ought to invite politicians for discussions on equal terms. The three provinces together form a possible region with an historic background and a reasonable size. The latin designation of the region - Scania - has been generally accepted for centuries.

But how to shape the judicial expression of this region? Most importantly, a statute has to be prepared - a legal document that regulates the conditions for autonomy. The statute has to set off with a preamble that puts the region into its historic, Scandinavian-European context. Thereafter, it has to answer the following questions:

1. What is Scania?
2. How does Scania constitute itself internally?
3. What relation does Scania have with Sweden and the European Union?
- what competences do Scania and Sweden respectively have?
- how is the legal system being organized?
4. What’s the financial foundation of Scania?

In this respect, it would be naive by the region’s politicians to wait for initiatives from Stockholm. Immediately a committee including all the politicial parties of the Provincial Assembly of Skåne (Region Skåne) ought to start drafting a statute. Gradually this would be complemented by hearings where the public, organizations, municipalities and members of parliament as well as members of the European parliament can express their views. Even better would be to organize the work as a convention, preferably in cooperation with Halland and Blekinge, as far as they are interested in a common region of Scania. When the proposal is ready, it’s presented to the government of Sweden, then handing it over as a proposal to the Parliament of Sweden. In connection with this, it will have to be discussed how the statute and autonomy can be given protection within a constitutional framework.

The alternative to this kind of well-prepared from-downunder-initiative we’ve already got a taste of: namely, that the State by pointing to inquiries, from above divides Sweden into regions that more relate to the central government’s need for efficient administration, than culture, democracy and long-term growth. With our draft we’d like to move the initiative from the State level to the voters and their elected, regional representatives.

Pia Kinhult (m = Moderaterna, a liberal-conservative party) - Member of Skåne’s Regional Council and its Board

Gilbert Tribo (fp = The People’s Party, a liberal party) - Member of Skåne’s Regional Council and its Board

Rolf Tufvesson (kd = The Christian Democrats) - Member of Skåne’s Regional Council and its Board - Vice chair of Skåne’s Committee on Culture

Ilan Sadé (c = The Center Party, a center-liberal party) - Candidate to Skåne’s Regional Council - Former president of the Center Party’s Students’ Association

Anders L. Hansson - Consultant

***

Special note: Scania is a historic region consisting of four provinces. Skåne, with a little over one million inhabitants is the largest of those. Slightly confusing, Skåne is sometimes referred to as “Scania” as well, and officially this province is called a region. Halland, Blekinge and Bornholm also form part of Scania. All four provinces were part of Denmark until the mid-1600’s, when Skåne, Halland and Blekinge were conquered by Sweden. Bornholm remains part of Denmark.

Skånska Dagbladet Tuesday 31 January 2006

Tjänar Skåne på att vara en del av Sverige? Det är en fråga som regionens politiker borde ställa sig. Sedan är det tid att dra slutsatser om hur relationen till centralmakten ska regleras.

Talade statistik. Skånes självstyre handlar i grunden om två saker: demokrati och ekonomi – i begreppens vidaste mening, med faktorer som kultur och identitet inbegripna. Genom självstyret ska demokratin stärkas. I någon mån har makten över ekonomin stärkts genom att delar av beslutskompetenserna förts över på den folkvalda församlingen. Men på infrastruktur- och kulturområdet har det i stor utsträckning visat sig vara en illusorisk makt. Centralmakten är nyckfull mot den som inte har grundlagsskyddat självstyre.

Nu bortser vi från demokratikomponenten en stund. I stället frågar vi: tjänar Skåne på att vara en del av Sverige? Hur mycket producerar den skånska ekonomin och hur mycket av detta stannar kvar i Skåne?

Statistiska Centralbyrån (SCB) bjuder på matnyttigt under rubriken ”regionalräkenskaper”. Bruttoregionalprodukten (BRP), den samlade produktionen av varor och tjänster, är ett intressant mått. För år 2003 uppgick BRP per invånare till 254 000 kronor i Skåne. Motsvarande siffra för några andra län är: Västra Götaland 272 000, Norrbotten 256 000. Stockholm ligger skyhögt över alla andra med 377 000. Genomsnittet för riket (dvs. ungefär BNP per capita) var 275 000 kronor.

Disponibel inkomst är ett annat mått på hur det står till hemma hos invånarna i Skåne. Definitionen enligt SCB lyder: ”Med disponibel inkomst avses de inkomster som hushållet kan konsumera under en period vid bibehållen real förmögenhet.” Per invånare och län år 2003 ser det ut så här: Skåne 139 000 kronor, Västra Götaland 140 000, Halland 144 000. Stockholm vinner igen med 165 000 kronor. Genomsnittet för riket var 142 000 kronor.

Nu är det inte bara den egna arbetsinsatsen minus det stat och kommuner tar ut i skatt som avgör vår materiella levnadsstandard. En stor del av momsen, arbetsgivaravgifterna och annan skatt som går till centralmakten i Stockholm kommer på olika sätt i retur.

Skatteutjämningssystemet syftar till att jämna ut inkomster och kostnader mellan landets kommuner och landsting. Sammantaget gör Skåne här en obetydlig nettovinst – det kommer in något mer pengar än det går ut. Statsbudgeten är också en slags utjämning. En del går till utjämning mellan individer – socialförsäkringar och A-kassa är stora poster. Investeringar i infrastruktur och utbildning är andra stora poster. Enligt NUTEK som f n studerar hur mycket staten tar av och ger till regionerna, så går Skåne back vad gäller investeringar. Stockholm går det dock bra för.

Min slutsats vad gäller ekonomikomponenten är att Skåne i alla fall inte tjänar på att vara en del av Sverige. Men hur mycket förlorar skåningarna på att vara underordnade centralmaktens finans- och näringspolitik? Är det en naturlag som säger att Stockholms invånare ska ha betydligt högre disponibel inkomst än Skånes?

I början av året kom en prognos som förutspår att Stockholm under de närmsta åren kommer att ha den högsta tillväxten i Sverige. Samtidigt har f d landshövdingen Bo Holmberg en specialtjänst med titeln generaldirektör vid Närings Finansdepartementet. Uppdrag: att förbättra Mälardalens förutsättningar. Va?! Den region som redan har det tveklöst bäst förutspås få det ännu bättre – och samtidigt tillsätter regeringen en generaldirektör för att ytterligare öka Stockholms försprång!

Skånemoderaterna Peter Danielsson och Margareta Pålsson påpekade i höstas det märkliga i att Öresundsintegrationen förväntas skötas av socialministern, som ju har fullt upp med annat. Jag kan bara instämma. Varför har Mälardalen en tung heltidslobbyist på Närings Finansdepartementet och Skåne en lättviktare på ett departement som sett sina bästa da’r?

Ekonomistatistiken har klara brister, och här skulle Region Skånes politiker kunna göra en insats genom att ta fram klarare siffror så att vi bättre kan se hur mycket Skåne förlorar på sitt medlemskap i Sverige. En given slutsats är, hursomhelst, att antingen måste Stockholm rejält dela med sig av sitt överflöd – eller så måste skåningarna skaffa sig ett så starkt självstyre att regionen på egen hand kan bygga sin framtid. Stora politiska och ekonomiska befogenheter på regional nivå – riktigt självstyre – är givetvis att föredra både ur ekonomisk och demokratisk synvinkel.

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Poor Scania without power

Does it favor Scania to be a part of Sweden? That’s a question that regional politicians ought to ask themselves. Then it’s time to draw conclucions on how to regulate the relation to the central power.

På sin blogg gör moderata oppositions-regionrådet Pia Kinhult i Skåne en uppföljning av min artikel, där jag försett Scania (Blekinge, Halland och Skåne) med en regering bestående av ett antal namngivna ministrar.

Kinhult skriver om artikeln att den är “naturligtvis både rolig och ganska djärv”, och kommenterar sedan:

Det finns ett tankeväckande drag i hela den politiska organisation som målas upp. Vi måste nog börja tänka i nya banor när det gäller hur vi organiserar Region Skåne i framtiden. Det håller inte att bygga efter den gamla kommunalrättsliga mallen. Det är inte heller framåtsyftande att bibehålla de täta skott som finns idag mellan sjukvården och regional utveckling. Det vore bra om vi klarade att tänka mer i regeringskanslitermer och fokusera mer på de områden som vi behöver arbeta med. Det är ju viktigare med ett regionråd för tillväxt än för regional utveckling, ett begrepp som idag inte säger mycket. Näringsfrågor, infrastruktur och omvärld är lika viktiga frågor. En finansminister vore inte dumt, med tanke på hur svårt det är med ekonomin och kommer att så förbli oavsett vem som styr. Pengar är ju en bristvara och skall så vara. Dagens organisation är inte byggd för det uppdrag som vi har och inte heller för att kunna ta seriöst ansvar för en omslutning på drygt 25 miljarder.

Tänkvärda kommentarer från en moderat toppolitiker. Nu ser jag med spänning fram emot hur Pia Kinhult och Skånemoderaterna går vidare för att få Fredrik Reinfeldt på rätt spår i frågor kring regionalt självstyre…

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Top-politician wants government in Skåne

Top-politician says: “I guess we’ll have to start thinking in new ways on how to organize Region Skåne in the future. It’s not enough sticking to the old legal frame-work outlined in the law for municipalities.”

Skånska Dagbladet Tuesday 10 January 2006

I några krönikor har jag spekulerat kring regionens politiska skeenden något år fram i tiden. Men vilka skulle ministrarna i en regionregering vara? Låt oss ta en titt på möjliga namn.

Koalition. Scanias självstyresparti och Allians för Scania styr region Scania, d v s Halland, Blekinge och Skåne. Koalitionen har egen majoritet i det regionala parlamentets båda kamrar. Självstyrespartiet fick några fler röster än Alliansen. Efter förhandlingar enades man ändå om att låta posten som regeringschef tillfalla Alliansen. I stället kunde Självstyrespartiet räkna hem bl a näringsministeriet. Här är listan på de framtida regionledarna.

Ministerpresidentens kansli

Ministerpresident (regeringchef): Pia Kinhult (Allians för Scania). En stjärna på uppgående. Ett starkt engagemang för frågor kring regionalt självstyre. Har visat prov på sin lojalitet gentemot Scania både inom sitt gamla parti moderaterna och i förhållande till Stockholm, staden där hon föddes och växte upp. Engagerad ledargestalt inom Allians för Scania.

Vice ministerpresident: Rolf Tufvesson (Scanias självstyresparti). Övertygad regionalist och f d kristdemokrat med erfarenhet från gamla Region Skåne. En man med visioner för Scania. Starkt medveten om regionens plats i den europeiska historien. Får i denna roll ett särskilt ansvar för relationerna med centralregeringen i Stockholm.

Omvärldsministeriet

Europa- och omvärldsminister: Henrik von Sydow (Allians för Scania). Hallands mest omtalade riksdagsman (m), tillika ledamot i grundlagsutredningen med mänskliga rättigheter som specialitet, kommer hem för att placera Scania på kartan i Regionernas Europa.

Öresundsminister: Ilan Sadé (Scanias självstyresparti), jurist och f d centerpolitiker. Regionalist som vet hur man vrider om armen på centralmakten. Får den viktiga rollen att förhandla med Stockholm i syfte att stärka Öresundsregionen och Scanias roll i denna.

Justitieministeriet

Justitie- och migrationsminister: Johan Linander (Scanias självstyresparti), f d ledamot i riksdagens justitieutskott.

Finansministeriet

Finansminister: Bo Lundgren (Allians för Scania). Den tidigare moderatledaren och skatteministern gör comeback som finansminister i Scania, en roll som lär passa denne erfarne politiker väl.

Kommunminister: Christine Jönsson (Allians för Scania). Moderaternas starka kvinna i Lund ska nu leda arbetet med att ta fram en regional kommunallag.

Näringsministeriet

Närings- och jordbruksminister: Stephan Müchler (Scanias självstyresparti), f d VDn vid Sydsvenska handelskammaren tar hand om näringsministeriet.

Turism- och småföretagarminister: Per Gessle (Scanias självstyresparti). Berest och framgångsrik hotellägare från Halland.

Arbetsmarknadsminister: Tina Acketoft (Scanias självstyresparti). Pålitlig skåning från Finland, f d ledamot (fp) av riksdagens arbetsmarknadsutskott.

Utbildnings- och kulturministeriet

Skol- och Utbildningsminister: Romulo Enmark (Scanias självstyresparti), känd som driftig rektor vid Högskolan i Halmstad.

Kultur- och medieminister: Peter J Olsson (Scanias självstyresparti). Kvällspostens politiske redaktör sadlar om och satsar på politiken. Regional radio och tv värd namnet blir hans första projekt.

Miljö- och samhällsbyggnadsministeriet

Miljöminister: Sven-Olof Petersson (Allians för Scania), ledande Blekingepolitiker (c).

Samhällsbyggnads- och infrastrukturminister: Johnny Gylling (Allians för Scania), Blekingebo och f d riksdagsledamot (kd) med plats i trafikutskottet.

Socialministeriet

Socialminister: Anne-Marie Påhlsson (Scanias självstyresparti). Ekonomiprofessor som blev riksdagsledamot för (m) men gick över till Självstyrespartiet. Socialförsäkringarnas regionalisering blir ett stort ämne.

Sjukvårdsminister: Nils Ingmar Thorell (Allians för Scania). F d landstingpolitiker (fp) i Blekinge. Får det tunga uppdraget att rädda regionens sjukvård från kollaps och knyta ihop Scanias sjukvård med Själlands.

Äldreminister: Bodil Jönsson (Scanias självstyresparti). Prisbelönt professor i rehabiliteringsteknik, Lunds universitet.

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Minister-President - Pia Kinhult

In a few columns I’ve been looking into Scanian politics some years ahead from now. But which would the ministers in a regional government be? Let’s have a look at possible names.

Skånska Dagbladet Friday 9 December 2005

Dagens centraliserade s k public service är ett hot mot den regionala identiteten – och därför också ett hot mot det regionala självstyret. Det är tid för Skånes riksdagsledamöter och regionpolitiker att skärpa sig – vi behöver en regional mediepolitik.

Regionala media. Kan man förvänta sig särskilt mycket av moderaternas mediemotion i riksdagen (2005/06:K340) när fyra av sex undertecknare är från Stockholm, och ingen från Skåne? Nä. Moderaternas s k public service, tv och radio, kommer precis som i dag att styras från Stockholm. Skånemoderaterna har mycket att bevisa om de ska vederlägga Reinfeldts fientlighet mot Skånes självstyre – och mediepolitiken ser inte ut att hjälpa.

Kenneth Lantz från Helsingborg är medförfattare till kristdemokraternas mediemotion (2005/06:Kr413). En from förhoppning om att den licensfinansierade radion och tv:n ska ta kraven om lokal produktion på allvar är partiets recept. Men kulturpolitikern Lantz verkar i övrigt handlingsförlamad inför en situation där SVT:s samhällsbevakning i Skåne är en parentes i mediebruset, allmänt känd som Sydnytt. Var blev Skånes regionalistiska kristdemokrater av?

Ett antal folkpartister från Skåne, däribland Christer Nylander och Tina Acketoft, gör en berömvärd insats när de i en motion uppmärksammar att övergången till digital-tv i gränstrakter inte är samordnad med naboländerna. Dansk radio och tv är viktig för den skåning som vill förstå Öresundsregionen. Men folkpartisterna förbiser bristen på skånsk public service. Eller tror de att göteborgska kollegan Eva Flyborg råder bot på Skånes medieunderskott genom sitt förslag om att placera en SVT-kanal i…, ja, just det, Göteborg?!

Centerpartiet har lagt en kultur- och mediemotion (2005/06:Kr334), som bl a Lars-Ivar Ericson från norra Skåne, undertecknat. Utgångspunkten är att ”både själva kulturen och besluten om denna ska finnas så nära människan som möjligt.” Men när det kommer till public service så syns inte ett spår av de omtalade federalistiska principerna. Makten över radio och tv ska tydligen ligga kvar i centrala Stockholm. Det är utmärkt att Johan Linander, centerpartist från Lund, i en motion angriper vad han så riktigt kallar ”Stockholmscentraliserad kulturpolitik”. Linander menar dock att ”Sverige behöver en kulturpolitik för hela landet”. Därmed sammanfattar han precis det som är fel med dagens borgerliga kultur- och mediepolitik: en kulturpolitik för hela landet – det är vad sekler av centralism har gett oss och det är precis vad vi inte behöver mer av.

De borgerliga politikerna ser många av problemen med dagens mediepolitik – men drar sedan slutsatser som gör att allt rullar på i de vanliga hjulspåren. Avsaknaden av en väl genomtänkt idébas för hur de ska ta sig an kultur- och mediefrågorna är uppenbar. Det leder till en tradig och fantasilös förslagsflora, lika spretig som en gammal stickelbärsbuske.

Dagens socialdemokrater är inte mycket att hoppas på i mediefrågor. Hoppet står till att näste partiledare blir mera frihetlig och Skåne-vänlig än den nuvarande. I ett Skåne-perspektiv är det dock svårt att se vilka de principiella skillnaderna inom media skulle bli med en borgerlig regering.

Media ger gemensama referensramar och utgör ett forum för en fungerande demokrati. Men dagens centraliserade s k public service är ett hot mot den regionala identiteten – och därför också ett hot mot det regionala självstyret. Om Skånes politiker menar allvar med det regionala självstyret borde de verkligen ta sig i kragen och lägga fram förslag till en regional mediepolitik. För hur länge ska skåningarna behöva skicka dessa enorma belopp av tv-avgifter till ett s k public service-företag som i utbyte bara ger ett parentetiskt Sydnytt? Och söder om vadå förresten?

Ska vi ha någon public service värd namnet måste den organiseras nerifrån och upp. Tyskland kan vara en bra förebild. Makten över medie- och kulturpolitik ligger där på delstaterna/regionerna. Varje region har egen public service-radio och -tv. I flera fall har några regioner gått samman om ett gemensamt radio-/tv-företag, t ex vid Östersjökusten. Gemensamt driver alla de regionala public service-företagen det rikstäckande ARD, med sändningar i både radio och tv (se även här).

Skånsk radio och tv i Skåne, och regionkontrollerad radio och tv på riksplanet. Vad väntar ni på, bästa Skånepolitiker? Utan regionaliserade media kommer ni aldrig att få den folkliga förankring som behövs för att Skåne ska kunna återta sin position i Europa.

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Radio and tv threaten Scania

Today’s centralized so-called public service (public radio and tv) is a threat to the regional identity - and therefore also a threat to the regional autonomy. It’s about time for Scania’s members of parliament and regional politicians to sharpen up – we need a regional media policy.

In the the liberal-communitarian magazine Rådslag, the debate on regionalization continues.

The editor-in-chief, Mr. Ilan Sadé, has written several highly qualified editorials on topics relating to regionalism, federalism, nationalism and the nation state. Recently he was referring to ideas presented by the well-known sociologist Mr. Amitai Etzioni through The Communitarian Network. In the previous issue of Rådslag (# 4, 2005), the Stockholm blogger Mr. Dick Erixon (article here) as well as Mr. Yngve Sunesson (not on-line), chairman of the Center Party Youth Association in the early 1980’s, both attacked the idea of regionalizing Sweden.

An earlier article by the undersigned, Federalization of Sweden in 7 steps can be found here.

Since there obviously are a lot of misconceptions about what Sweden is, and what Europe of Regions and regionalization is all about, it is necessary to clearify a few of the determining issues in this discussion. Hence, enjoy my latest article in this complexe debate, and do not hesitate to participate yourself. You will find a brief summary in English at the end.

Anders L. Hansson

***

Rådslag # 5, December 2005

Kulturregioner – demokratins fundament

I debatten kring regionalisering och federalism verkar många ignorera sambandskedjan kultur-ekonomi-identitet-demokrati. Inte minst inom centerpartiet verkar de historielösa, liberalfanatiska rationalisterna ha övertaget. Men kulturen är inte en trevlig dekoration – kultur är ett fundament för demokrati. Det skriver Anders L. Hansson, journalist och konsult med regionalt självstyre som specialitet.

Kanske är det inte så konstigt att kultur- och värdefrågor hamnar i skymundan i Sverige. I en centralistisk stat som byggts upp genom krig och kolonisering finns i princip inte utrymme för kulturell mångfald. I stället har produktion och rationalitet lyfts fram som gemensam plattform. 1800-talets s k nationalstat kom dessutom som en skänk från ovan för en redan centralistisk stat, och modern teknik hjälpte sedan till i kulturmonotoniserande strävanden.

Emellertid har nutida, massiv invandring i kombination med europeisk integration och globalisering gjort att tidigare konfliktlinjer åter kommit upp till ytan. Sådant som under mer än 100 år har propagerats som sanningar ställs på huvudet. Inte för att grundläggande strukturer förändrats. Utan därför att mera information tydliggör och aktualiserar gammal kunskap.

En av de företeelser vars legitimitet numera diskuteras är den s k nationalstaten. En nationalstat är en stat som är uppbyggd kring en nation. Idealfallet av en nationalstat är sålunda en stat där flertalet medborgare tillhör samma etnicitet. Helst skall dessutom alla människor av denna etnicitet finnas innanför ”sin” stats gränser.

Europa är fullt av exempel på mer eller mindre lyckade s k nationalstater – och konflikter kring skapandet av desamma. Under stormaktstiden var Sverige länge en mångkulturell stat. Men efterhand som mera aparta Östersjöbesittningar föll bort, planterades en centralistisk, kulturdominant politik för vilken bl a skåneländare, jämtar, samer och gutar föll offer. Dagens centralistiska politik må ha finare formulerade syften än 1600- och 1700-talets, men effekten är densamma: utarmande av regionala kulturella särarter och därmed också fundamentet för ekonomi, identitet och demokrati runtom i Sverige.

Sanningen är dock att Sverige – liksom nästan alla andra nu existerande stater – aldrig varit en nationalstat. Sedan slutet av 1990-talet finns detta dessutom svart-på-vitt då bl.a. samer och finnar nu av staten erkänns som minoriteter. Debattörer som Dick Erixon (Rådslag nr 4) bortser från rikets mångkulturella fundament när Sverige felaktigt påstås vara en nationalstat. Visst har Europa problem i globaliseringens tidevarv. Men varför klamra sig fast vid en nationalstat som på sin höjd existerat i ett begränsat område mellan Vänern och Uppsala?

***

Maud Olofssons liberala värden är definitivt att föredra framför de nationalromantiska tongångar som Olof Johanssons centerparti stod för. Gamle CUF-ordföranden Yngve Sunesson (Rådslag nr 4) visar dock att tongivande krafter inom centern fortfarande lever kvar i den svenska villfarelsen. I Sunessons världsbild är samerna, med undantag för senare decenniers invandrare, den enda grupp som språkligt och kulturellt skiljer ut sig i en ”i stort sett homogen stat”.

Problemet med dagens på ytan hyperliberala centerparti är att de nya, extremt renläriga ståndpunkterna inte kommer att balansera effekterna av den gamla nationalromantiska linjen. En renodlad liberal kommer till insikt om individen men förbiser kollektiven. En nationalromantiker ser alla Sveriges invånare som ett kollektiv. Resultatet blir detsamma: ett starkt centraliserat Sverige.

För den kollektiva företeelsen demokrati är det av yttersta vikt att hitta rätt nivå för olika typer av beslut. Den s k nationalstaten har visat sig otillräcklig för många av den nya tidens problem. Därför gick Sverige med i EU. Och därför förs nu en debatt om den regionala beslutsnivån. Centerpartiet verkar förvisso förespråka en stark regional beslutsnivå. Men hittills talar frånvaron av konkretiseringar sitt tydliga språk:

I regionaliseringfrågor hittar Centerpartiet ingen handfast ledning i sin nyfunna liberala ideologi. Enligt min mening står en stor del av orsaken att finna i många års nonchalans av de kulturpolitiska frågorna. När centerpartiets riksdagsledamöter i debatt efter debatt stödde Marita Ulvskogs enfaldiga statskultur borde varningsklockorna ha ringt. Det gjorde de inte.

När demokratifrågorna i och med regionaliseringsdebatten hamnat högst på dagordningen blir det uppenbart att centerpartiet betraktar kultur som en trevlig dekoration i stället för ett stabilt fundament. Centerpartiet saknar genomtänkta idéer kring kulturens roll och funktion i samhället. Vad är kultur? Ska staten ha en kulturpolitik? En mediepolitik? Vad är mångkultur? Vilket existensberättigande har staten Sverige? Och hur hänger mänskliga rättigheter och kulturfrågor ihop med regionalisering och demokrati?

Grundläggande, kulturrelaterade frågor har Centerpartiet inget svar på. Det är illa för ett parti som förlorat sina väljarbas och som nu vill vara ett idéparti. Det är talande att kultur- och utbildningsfrågorna ofta förbises i debatten kring regionalisering. De frågor som är grunden för regionernas existens låter man utan vidare staten ta hand om!

Låt mig här och nu lägga an några synpunkter som kan vara både centerpartiet och andra vilsna partier till ledning i en tid av förändring.

***

Kultur och ekonomi hänger samman, och dessa båda faktorer formar vår identitet. Demokratin tar sin utgångspunkt i vår identitet. Ta mitt Skåne som exempel: den matglada skånska identiteten hänger samman med ett kraftfullt jordbruk och en omfattande livsmedelsindustri. Skånes beslutande församling hämtar indirekt sin legitimitet från bl a denna regionala kultur och ekonomi.

Skåne som politisk enhet existerar därför att förutsättningar i form av geografi och klimat möjliggjort en viss typ av ekonomi, en i stor utsträckning jordbruksbaserad sådan. Genom historiens lopp har det ur denna ekonomi vuxit fram kulturella drag som i vissa avseenden är specifika för regionen (dit som bekant även Halland, Blekinge och Bornholm räknas). Ekonomin och kulturen formar identiteten. Och det är denna gemensamma skånska identitet som är grunden för de skånska politikernas krav på regionalt självstyre.

Om den skånska identiteten inte funnes skulle man kunna tänka sig att rita gränserna för regionen på annat sätt, t ex slå ihop Skåne med Kronobergs län. I debatten har det talats om ”funktionella regioner”, vilket jag förmodar på något sätt är tänkt att sättas i motsatsställning till ”kulturregioner”. Yngve Sunesson gör sig till talesman för den förstnämnda modellen när han säger att ”Med dagens kommunikationsmöjligheter växer arbetsmarknadsregionerna och stämmer inte alltid med vare sig kommun- eller länsgränser. Nya regionbildningar bör därför utgå från arbetsmarknads- och näringsmässig samhörighet – inte landskap med rötterna i medeltiden.”

Herr Sunessons historiska okunskap leder honom till att förneka inte bara minoriteters existens och Sveriges bakgrund som mångkulturell kolonialmakt. Hans rädsla för de värdeladdade kulturfrågorna är så djupgående att han menar att kulturell medvetenhet inte har någonting med debatten om delstater och administrativa gränser att göra. Även om Sunesson förespråkar utökat regionalt beslutsfattande så är han ute på väldigt tunn is när han ignorerar sammanhanget mellan kultur och administrativa gränser. Nästan alla europeiska s k nationalstater vinner ju en stor del av sin mer eller mindre gedigna legitimitet ur kulturen!

***

Men medan flertalet europeiska s k nationalstater i själva verket är artificiella imperier, så finns det längre ner i den politisk-historiska hierarkin enheter som vid en jämförelse framstår som under av skönhet, nämligen kulturregionerna. Kulturregioner är de regioner som är sprungna ur de förutsättningar som geografi, historia och kultur gett. Regioner som existerar i kraft av sina kulturella särarter och specifika identiteter.

Kulturregionerna har vuxit fram utifrån de förutsättningar som naturen en gång gav, i växelspel med senare tiders mänskliga ingrepp bl a i form av politiska beslut. Dessa historiska regioner känns ofta naturliga än i dag. Vissa landskap och kulturregioner kanske är för små eller svaga för att klara sig på egen hand. Men lösningen är då inte att slå sönder det gamla. I stället kan genomtänkta sammanläggningar där det kulturella arvet ändå tillvaratas vara en väg att gå. Visst finns stora skillnader med avseende på upplevd identitetsstyrka i olika regioner. Men glöm inte att även den svenska identiteten i bl.a. Mälarlandskapen är en regional identitet!

Det finns ingen motsättning mellan kulturregioner och funktionella regioner. Näringsliv och arbetsmarknad måste även i det moderna samhället vara i samspel med geografi och ekologi. De historiska kulturregionerna kommer därför väl till pass när makten skall regionaliseras. I stället för att uppfinna hjulet på nytt kan vi ta tillvara det som våra förfäder under seklernas lopp mödosamt konstruerat. Kulturregionernas logiska gränser och långa historia ger en kulturell och identitetsmässig grund som även den moderna demokratin behöver.

Historia, kultur och identitet är faktorer som spelar stor roll även i dagens samhälle. I det moderna efterkrigssamhället har emellertid individualistiska, rationalistiska och liberala värderingar i stor utsträckning kommit att skymma sikten bakåt i tiden. Men historien är den grund vilken framtiden vilar på. Historiska erfarenheter i form av kultur och identitet kan inte ostraffat kringgås.

Centerpartiets bristande insikter om det ekonomiska värde som vårt kulturarv bär på, leder till att partiet börjar sina resonemang i fel ände. Därför måste centerpartiet, liksom övriga seriöst arbetande partier, börja ta kulturella och identitetsmässiga frågor på allvar. Regionalisering, migration, utbildning och många andra ämnen i tiden kommer då närmare sina respektive lösningar.

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Culture regions - the foundation of democracy

In the debate on regionalization and federalism there seems to be a wide-spread ignorance of the connection between culture-economy-identity-democracy. Not the least within the Center Party, people unaware of history and fantatically liberal rationalists, seem to be in charge. But culture is not a nice decoration - culture is a foundation for democracy. This according to Anders L. Hansson, journalist and consultant with regional autonomy as specialty.

Den spännande, och i någon mån fristående, fortsättningen på “En dag vid Scanias näringsministerium“ och “Centralmaktens dödsryckningar“. Fria fantasier om hur politiken i Regionernas Europa kan gestalta sig år 2011-2012.

Skånska Dagbladet Friday 18 November 2005

”Man måste se det här på längre sikt och i ljuset av det kulturekonomipaket som regionregeringen nu jobbar med. Tanken är att efterhand förvandla kulturlandskapet så att alltfler orter får en tydlig regional profil. Det ska synas att du är i Skåne.”

Kulturekonomi. Året fick en bra början: På lördagskvällen var Scanias näringsminister inbjuden till regionens mest sedda talkshow, ”Sicked snack!”. Några av de hetaste politiska frågorna diskuterades, och för ”grillningen” stod gamle KvP- och TV4-journalisten Patrick Ekwall. Han har gjort en beundransvärd comeback på hemmaplan och blev omåttligt populär efter det att han i en direktsändning på nyårsafton 2010 offentligt lovade att återgå till skånsk satsmelodi.

Sedan den förlorade sonens återkomst för ett år sedan har dock mycket vatten flutit under Öresundsbron. 2011 blev ett framgångsrikt år för Halland, Blekinge och Skåne, de tre provinserna i Scania. Som ministern stolt kunde deklarera inför TV-tittarna, så har sedan regionen fick det huvudsakliga ansvaret för infrastrukturen flera stora projekt kommit i gång.

På Ekwalls fråga om viktigaste landvinning under det gångna året tvekade ministern först en stund men sade sedan:

- På lång sikt kommer det visa sig vara avskaffandet av det statliga Boverket i kombination med den plan- och bygglag som Scanias parlament antog i somras. Lagen ställer höga krav men lämnar också stort utrymme för nyskapande. Det verkligt revolutionerande är att vi nu i samarbete mellan regionregering, universitet, näringsliv och kommuner aktivt och konsekvent satsar på regional arkitektur. Sammantaget innebär allt detta att om du t ex vill bygga ett enfamiljshus i bymiljö på lundaslätten så duger det inte med ett paket trä från Småland. Material och utformning ska ta hänsyn till områdets kulturarv.

- Blir inte det här väldigt dyrt? invände Ekwall. Ministern svarade:

- Nä. Näringsministeriet har resonerat med flera regionala byggföretag som har kunskaper bl.a. vad gäller byggnation av moderna korsvirkeshus. Några av korsvirkesbyggarna har varit i gång under tio års tid och byggt en ansenlig mängd hus där de vävt samman traditionell utformning med moderna byggmetoder. Faktum är att priserna dessutom gått ner en aning eftersom i alla fall de något större företagen i branschen nu drar nytta av den korsvirkeskompetens som finns i norra Polen och vid litauiska kusten.

- Dessutom, fortsatte ministern, måste man se det här på längre sikt och i ljuset av det kulturekonomipaket som regionregeringen nu jobbar med. Tanken är att efterhand förvandla kulturlandskapet så att allt fler orter får en tydlig regional profil. Därför kommer vi att uppmuntra, och i vissa fall medfinansiera, förändringar av redan befintliga byggnader. Det ska synas att du är i Skåne. Det ska synas att du är i Halland eller Blekinge. Kulturmiljön behöver en själ.

- Men hur ska regionregeringens kulturekonomisatsning finansieras? undrade Ekwall.

- Vi har funderat och räknat mycket på det här. Vi har rest en del och satt in det hela bl.a. i perspektiv av livskvalitet och turism. Vi har också sett till de direkta effekterna för näringslivet. Slutsatsen är att om regionen skall bli mera attraktiv för boende och arbete, liksom för den växande turistnäringen, ja då måste vi odla våra kulturella särarter. Den särprägel vår region har blir allt viktigare som konkurrensmedel i den globala ekonomin. Vi måste vara unika. Men det finns också en djupare innebörd, och det handlar om vår kollektiva identitet här i Scania. Utan känslan av att ha något gemensamt kommer demokratin inte att fungera.

- I stora delar av regionen har man ju trähus…? skjöt Ekwall in.

- Jovisst, och det ska vi ta fasta på, förklarade ministern. Demokrati och näringsliv i Scania tar sin utgångspunkt i en lång gemensam historia som trots skillnader inom regionen bygger på liknande förutsättningar. Kust- och skogsbygd i samspel, jordbruk och handel som bas för näringslivet, är några avgörande faktorer. Kultur och ekonomi hänger intimt samman, och därför har jag som näringsminister tagit initiativ till en djupgående analys av hur vi kan dra nytta av kulturarvet för att utveckla ekonomin.

- Att bevara och utveckla den regionala arkitekturen och kulturlandskapet är bara en del i en långsiktig satsning för att tillvarata de dolda värden som vår kulturregion bär på, förklarade en nöjd minister, innan han tackade Ekwall genom att överlämna en flaska Absolut Besk med den nya påskriften ”Country of Scania”.

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Scania’s economy minister in TV interview

“You have to look at this in a long perspective and in the light of the culture economy package that the regional government now is working at. The idea is to gradually transform the landscape, giving a growing number of villages and towns a distinct regional profile. It’s got to be visible that you are in Scania.”

The exciting, and somewhat free-standing, continuation of the two episodes published in August. Free fantasies about what politics may look like in Europe of Regions anno 2011-2012.

Först går han emot regional demokrati. Sedan skriver han att trängselskatten är en regional fråga. Hur ska Dick Erixon ha det, egentligen?

Så här skrev Erixon i senaste numret (nr 4) av tidskriften Rådslag, i en artikel med titeln “Federalism utan regionalism”:

“… regioner tillför ingenting för den som värnar och vill stärka det kommunala självstyret. Bara för den som vill inskränka lokalsamhällets autonomi blir regioner ett alternativ. — Var går gränsen mellan statens beslutanderätt och kommunernas självständighet? … I dessa frågeställningar har regioner/landskap ingen funktion.”

I en kommentar på sin blogg skriver samme Erixon nu i en kommentar med titeln “Trängselskatten är en regional fråga” att:

“Självklart ska en person en röst gälla också i folkomröstningar om trängselskatter. En avgiven röst från en värmdöbo ska vara lika mycket värd som från en stockholmare skriven i Stockholms stad. När rösterna är avgivna i Stockholms stad i september 2006 ska röster avgivna i de 13 tidigare kommunala folkomröstningarna, för och emot trängselskatt, läggas till för att få fram det demokratiskt fattade beslutet.”

Men bäste Erixon! Problemet i trängselskatthistorien - och för den delen, hela infrastrukturproblematiken i Mälardalen, är ju att den nivå som vore bäst på att hantera dessa frågor, regionnivån, saknas. Mälardalen och Stockholmsområdet är ett lappverk och då blir det så här: särskilda arbetsgrupper i regeringskansliet får jobba med att medla mellan Banverket och Vägverket och tjogtals med kommuner, regeringen griper in i det kommunala självstyret, och i stället för ett effektivt beslut i ett starkt regionparlament blir det ett antal folkomröstningar med påföljande tolkningsfrågor.

Hela denna snurriga verklighet med försenade beslut och demokratiska underskott så det förslår pekar med hela handen i en riktning - nämligen att det är hög tid även för Stockholm/Mälardalen att få ett regionalt, folkvalt beslutsorgan.

Anders L. Hansson

“Den samiska kulturen är oersättlig och det finns ett starkt egenvärde i att värna om dess möjligheter att överleva. Ansvaret vilar tungt på dagens generation. Ytterst är det våra lagstiftande politiker som måste fatta beslut nu. Politisk passivitet i dag får förödande konsekvenser som inte kan åtgärdas i morgon.”

Så skriver fem professorer - inom bl.a. kulturantropologi, kultur och historia - på Dagens Nyheters debattsida söndag 23 oktober. Professorerna pekar på hur den svenska lagstiftningen hotar rennäringens möjligheter till betesmarker. Det föreligger en allvarlig risk för att rennäringen går under - och därmed skulle den bärande stommen i den samiska kulturen försvinna, menar de.

Eftersom Sverige är en av de mest centralistiska och mångfaldsfientliga staterna i Europa så är det en logisk utveckling vi ser. Lagar skrivs av den Stockholmsbaserade statsbyråkratin, och slussas sedan enkelt genom den lydiga riksdagen där partitillhörighet nästan alltid är viktigare än vilken del av riket ledamöterna representerar. Samernas problem med statsmakten är därför i princip samma problem som Skåne dras med.

Den historiska regionen Skåneland med Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm har, precis som Sameland, kulturella särarter med stort värde både i kulturella och ekonomiska termer. Men alla avgörande beslut inom de identitetsskapande politikområdena - framförallt kultur och utbildning - fattas i Stockholm med det mer eller mindre uttalade syftet att allt skall vara lika i hela Sverige. Såklart att Skåne då förlorar både själ och kapital.

Det är hög tid att göra upp med den centralistiska, kulturförstörande staten. Skåne och flera andra kulturregioner inom staten Sveriges gränser har här ett gemensamt intresse. Samernas sak är därför också Skånes.

Tid för ett skånsk-samiskt toppmöte?

Anders L. Hansson

***

Summary in English: Time for a Scanian-Sami summit

Five professors write in the Stockholm-based newspaper Dagens Nyheter that the Swedish laws are a serious threat to the Sami people’s land rights - and hence to the Sami’s reindeer keeping. That the Swedish state is about to exterminate the Sami culture is logical; Sweden is one of Europe’s most centralistic and diversity hostile states.

It’s about time to put an end to the centralist and culture destroying state. Scania and several other culture regions within the state of Sweden have a common interest here. Therefore the Sami cause is also Scania’s.

Time for a Scanian-Sami summit?